Rebecca pussar mennings fulla tårar

Hej, kära Läsare (dualism)

Ville börja ge min Emilia en puss! För jag saknar dig så himla mycket.

Min magkänsla sa att något inte stämde. Inatt kunde jag inte sova pga att något inte kändes rätt.
Imorse fick jag samtalet som jag nästan hade väntat mig. Det är inte alltid en höjdare att ha rätt.
Fan fan fan.
Får se hur jag gör. Väntar på att mamma ska ringa i eftermiddag det avgör om jag stannar kvar här i Mönsterås en natt till.
Nu gråter jag. Jag som trodde att jag redan hade spillt alla tårar.
Jag tror varenda människa har någon slags litervis tårar i kroppen. Jag tror faktiskt att jag är nära slutet, Men jag blir lika förvånad att jag kan ibland gråta för meningslösa saker. Men idag. Är det inget meningslöst.

Just nu vill jag ge alla en Puss för alla har alltid något man behöver gråta för.
Hoppas denna slängkyss ska få dig att må en aningen bättre.

Ta hand om dig, Ta hand om varandra!
Rebecca

Rebecca om Julens alla hörn

Hej, kära Läsare!

Julafton har precis passerat och jag måste medge att Julen var helt fantastisk.
Jag är jätte nöjd för att det blev så bra till slut.
Kanske var det någon som hörde min inre bön iaf.
Tack.

Dagen innan Julafton började jag, Alex och Mammi i köket.
Jag tog hand om knäcken och sen förberedde jag Janssons frestelse och såklart Granen, mamma och Alex tyckte att det var en jätte tjusig gran och jag måste säga att jag är verkligen jätte stolt över min gran!
Även en ett eget julpynt blev det också. Frostad Äpplen.
En härlig stämning och glada ansikten fick mig att nästan att komma ihåg hur man längtade efter julen igen.
Sådär som det egentligen ska vara.

Julafton fyllde mitt hjärta med syskon, mormor och morfar, skratt, härlig julmat, musik,
Emilia och Linus som ringde ifrån Thailand och önskade oss en God Jul! Tack för det!
Jag grät, hehe. Härligt att höra deras röster igen! Saknar er!!

Ett kort inlägg blev det idag.
Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca som isbjörn och letar efter gran.

Hej, kära Läsare!!
Vill börja och be om ursäkt för mina alla stav fel, börjar undra om jag verkligen lider av specifika läs- och skrivsvårigheter. Eller kanske beror de på att jag kommer in i mitt skrivande så pass mycket så jag glömmer helt enkelt bort och anstränga mig hur rätt det blir bara på hur rätt det låter.

Tack för att det finns vissa som kommenterar mina inlägg. Det är alltid fint och veta att det finns någon som läser min blogg ibland. Tack. Även ett tack för dom som läser men inte kommenterar.

Idag den 23 december. Jag har varit ute och sågat ner en gran alldeles själv.
Tog på mig den vita tjockaste vinter jackan som fick mig att se ut som en tjock isbjörn, väl ut i kallan
och med sågen i högsta hugg, beslöt sig isbjörnen att gå runt berget utanför hennes hem. Ingen gran långt ögat kunde nå. Andra letandet gick mycket bättre, lite rädd för vildsvinen som skulle slita isbjörnen i stycket men hon klarade det. Inget vildsvin någonstans. Jag tog fram min såg och kröp ihop och började såga. När jag hade fått ner grannen var det dags att gå hem. Vilken tur att jag bor i ett lägenhetsområde fyllt av fönster på varje sida. Jag gick hem och lät det se ut som att granen hade fastnat i jackan på mig. Och om någon hade frågade mig vad jag hade bakom mig skulle jag se förvånad ut och säga – Nämen, en Gran! Den måste ha fastnat! Sen skulle jag ha kutat hem så fort jag kunde. Men inget hände. Inget mer än att Busan (katten) jamade när jag skulle in med granen på entré hållet och då blev jag nervös började scch:a , nu i efterhand förstår jag inte varför egentligen. För hon jammar inte högt alls och hon ville in. Måste väl medge att jag var lite paranoid där ett tag.
Jaha. Nu får man ju börja slakta grisen om det nu ska bli en julskinka på bordet. Just det, korven ska stoppas också. Nu när man ändå är igång med jul bestyren, Yeah right. Haha.

Nu ska jag fortsätta här hemma.

Vill bara önska er en God Jul. Ta hand om dig och ta hand om varandra. Så ses vi i nästa inlägg.

Det är min story.
Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om medmänniskor, blir dom mindre i antal?

Hej, kära läsare!

Nu ligger snön här på marken. Som ett täcke. Hade jag inte vetat bättre hade jag nog
misstagit mig för när jag vädrar mitt duntäcke. Mycket dun isf. Många fåglar som blivit plockade levande för mitt täcke. Visst, började det bra. Men så kan jag ändå inte låta bli att bli bittrare, bittrare och bittrare.

Jag som önskat snö till julafton. Den slår in. Kanske önskade jag fel. Kanske borde jag ha önskat mig en Jul där man firar tillsammans.
Är det inte meningen att man ska fira julen tillsammans med dom man älskar och bjuda in dom som sitter ensammna hemma. Vad gick snett för dig? Vad tog förnuftet vägen?

Jag minns när min kära mamma ringde Farbror Tor på julafton och sa att han var välkommen att fira jul hemma hos oss. Där var mamma, jag , Alexandra, mormor och morfar. Och sen Tor. Om man ändå kunde besriva hur glad man skulle ha blivit själv.
Från att ha gått hemma ensam på självaste julafton till att bli bjuden på mat och gemenskap, värme och skratt. Det måste väl ändå finnas ett värde i det?

Istället för att fly och gömma huvudet under sanden istället för att bjuda till på det goda man ha i sig (MEN IBLAND KAN MAN JU UNDRAR OM DET FINNS NÅTT GOTT KVAR HOS VISSA) och tänka på hur man själv ville ha haft det.
Saker och ting är jobbiga men det blir inte bättre genom en egoistisk handling.

Någonstanns visste jag att ni skulle få kalla fötter och springa iväg
och lämmna det som ni tycker är jobbigt till någon annan. Så Ni slipper det.
Men en sak kan jag lova. Samvetet kan ni aldrig springa ifrån.
Den kanske inte känns just nu men jag lovar den kommer då det är försent.

Jag har faktiskt gott samvete. Varför skulle jag inte det?
Jag bjöd till mig, jag fanns där, jag berättade att du var underbar, jag höll din hand. och.. det tänker jag fortsätta med.. Hela mitt liv faktiskt.

Jag tänker bjuda dig som sitter ensam på julafton och behöver värmande glögg, julmat, skratt och gemenskap.
Jag tänker inte blunda för det jag är rädd för, jag tänker inte bli som dig.

Man ska ta hand om sina medmännsikor istället för att fly.
Det fick jag lära mig i tidig ålder att ta hand om varandra.
Har du glömt det eller gör du bara en egoistisk handling.

Kommentera gärna! Tack för titten!
Rebecca

Rebecca om dyrbara tårar.

Hej, kära läsare!

Här sitter jag och gråter.
Läste min kära systers senaste inlägg i sin blogg. En dikt till Morfar Hon vet vilka ord hon ska skriva när hon vill skapa en känsla.

Just nu vid juletiderna tänker jag på min kära Farmor. Jag kan gråta lika mycket som den dagen hon gick bort. Gick vidare till ett evigtland. Även om jag har tron så är saknaden stor.
Jag minns dig som en mys dam fylld av glädje i ögonen. Ett leende av guld.
En snällare människa får man leta efter. Givmild och God.

Det gör ont i mig att se en som man älskar så mycket, tynar bort för varje dag men ändå försöker att leva. Gå upp och ta steg varje morgon.
Som ler men som egentligen kanske skulle behöva gråta men väljer le för att inte oroa andra.

Jag gråter för dom jag älskar mest i hela världen som är mitt dyrabaraste jag har. Jag gråter fler tårar för er. Jag gråter varje natt. Dyrabara tårar.

Om ni visste, Hur ont det gör i min hjärta att ibland få se hur vissa behandlas.
Men.. Så länge jag lever ska jag ta hand om mina dyrbaraste tills den dagen Jag tar mitt sista andetag. För det har jag lärt mig av en av mina dyrbaraste.
Älskar dig.

Ibland är jag glad att inte tårar kan höras. För vi är många därute som gråter.
Även om man ibland skulle behöva bli sedd över sin hjärtesorg.

Rebecca

Rebecca Kirchsteiger

Tjenis penis, kära läsare!

Angående min förra blogg om Ernst
Vilket jag bara skulle nämna inte mer än några rader men så föll det i min smak att ha ett lååååångt utlägg om denna man.
Vem är han? Vad gör han? och framförallt hur lyckas han komma på sin underbara citat, kanske citat som bara jag älskar.

Ernst är född 1957. Programledare och inredare. Jobbade som först på SVT men gick över senare till tv4.

Varför jag gillar Ernst, kanske bara jag som gör men faktiskt så tror jag att man blir så påverkad av sin egen partner. Du som läser detta inlägg nu har säkert en partner som hatar Ernst. Från början hade man själv inget emot honom, han bara fanns där i tv rutan och fick mamma att jämt kommentera hans fina tjocka, mysiga tröjor.
Tycker din kille om honom? .. Nää .. trodde väl inte de.
Jag har faktiskt en teori om folk som inte gillar Ernst det är inte vad dom ser utan vad dom hör.
Han har den där feminina klangen kanske. Han kan allt från snicka till baka, bygga till att göra peppakakshus, trädgårdsarbeten till städning, måla till sjunga.
Egentligen vad ligger felet? Är det fel att vara kunning på båda sidorna?

Det är ingen idé att ta upp det här om du stör dig på hans fina, tjocka, mysiga tröjor eller hans händer. För det min vän, kan han inte hjälpa. Hans stil och hans händer är bara ett bevis på att han kan allt. (Har du jämnfört? Hande ni inte likadana händer och ja, då visade de att du inte kan allt) SYND Visst klart att man måste störa sig på någon för att man själv inte kan mätta sig med en man som kan allt.

Men han är bög!
VA? Är han? Oj, då kanske du skulle ta och ringa upp hans fru och barn å säga det och framförallt ringa Ernst att säga de.

Så, Skulle inte du vilja vara gift med en man som har byggt ditt hus och inrett de med sin underbara smak, varför inte bjuda till en tjej middag med din man som kock.
Så du verkligen kunde skryta över hur underbart du har det och göra dina vänninor ännu mer avundsjuk på hur du lyckas hittat en man som kan allt.

Jaha.. kanske det är därför du hatar Ernst, du har just kommit på att du har inte "kan allt mannen" typen och då får du hela livet höra på din kille och hans tjat om att han hatar Ernst för han vet att han aldrig kommer bli som Ernst som kan bygga ditt hus, inreda det med din smak, eller bjuda dig och dina vänninor på mat..

Varför tjejer? Varför går vi inte ihop och bara älskar Ernst. Så pojkvännen kan känna lite press! Så han kan plötsligt erbjuda sig att laga till din tjejmiddag och bygga erat drömhus. Inte Så tokigt va? Då kanske världen även lägger av och kalla saker kvinnligt och manligt.

Jag är inte rädd för att säga att jag vill ha en Ernst. Var inte rädd du heller!

Citat
Att beskriva en känsla är inte det lättaste man kan göra. Därför använder jag det svenska språket helt fritt. Bildspråk, metaforer och ordkonstruktioner är ett sätt för mig att uttrycka en känsla. Allt sker spontant i stunden helt utan skyddsnät.

Varför gå den logiska vägen när det finns så många andra vägar?”
"Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst".
"Det blir som ett vattenfall av ek..."
"Man känner sig aldrig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen".
"Har det hänt någon gång att du nästan blivit förälskad i en sten?"
"Var rädda om er, se till att ni släcker ljuset när ni lämnar rummet, då får ni en roligare helg".
"Det spelar nog ingen roll hur mycket elektriskt ljus man tänder, så har den lilla öppna lågan en synnerligen märkvärdig kraft".
"Hela femtiotalet är för mig nåt slags virrvarr".
Jag hoppas det uppstår en viss förvirring, det vore skönt".
Ju äldre jag har blivit, ju mer intresserad blir jag av själva papperet runt presenten".
-ernst Kirchsteiger

Det är min story!
Kommentera gärna!
ReGoSi

Rebecca och mycket annat.

Hej, Kära Läsare.

Om det nu finns någon, Jo, en eller två. Louise Tern är en väldigt trogen bloggläsare och min kära tvillingsyster. Tack.

Jag tänkte börja med att skriva att jag har sovit två nätter på Hotell1.
Då undrar ni såklart varför, Jo, Min kära Simon spelade där med sitt trio band med Dea och Christian. Första natten kommer jag ihåg men andra natten är helt klart suddig efter VIP på La shit, firade Josefin.
I söndags bar det iväg till mitt smultronställe Mönsterås. Där mår jag bra.
Vi firade Simon som fyllt 22år och ja, om 22år fyller han 44år det var jag väldigt angelägen att påpeka hela tiden. Ja därför om jag säger så hela tiden till Simon så glömmer jag bort att jag har 20år till 40. ÅÅååångest.

(Nu pratar vi om något annat, eller jag rättare sagt skriver om något annat)

Tänkte ta upp en pratbubbla om min kära Alovera växt. Det känner du väl till?
Alovera gör man mycket muskelsalvor av och nu har jag fått en som jag ska försöka sköta om. Har lite svårt att ta hand om saker som lever och är grönt, typ.
Men jag älskar utmaningar. Tror det ända är att vattna då å då och spela lite rockmusik ibland, det har jag hört att det ska vara bra. Sen så ska jag prata med min Alovera växt men den har inte svarat på mina frågor, jaja.

Här har det snöat!

Simon och Rebecca har varit tillsammans i 4 år också. Shit vad tiden går fort när man är Kär. älskardigsimon.se

Jul Med Ernst
Är det inte Underbart? Han tycker att ett Zinkspann är värdefullare än en Kristall vas. Är han inte för underbar. Och jag glömmer aldrig när jag såg ett citat på en tändsticksask " När en katt ligger och sover i ett rum, har inte en inredare där att göra" Haha. Är det inte fint?? Det är ju nästan som man blir gråtfärdig.
Jag kan bara säga det att jag kommer sitta bänkad framför tv när de börjar.
När en katt ligger och sover.. hahaha... jaa.. oj oj oj.

Det är min story!
Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

rebecca sing'in tha rain

http://www.youtube.com/watch?v=rmCpOKtN8ME

Kolla på klippet, det som man blir tårögd. Jag verkligen älskar denna film.
Jag blir som ett barn igen. Dansen, kläderna och rösterna.
Det är underbart!

ReGoSi

Rebecca är opererad

Just nu känner jag mig som "Ekor satt i granen skulle skala kottar, fick han höra barnen.."

Ja du vet.

Ett utlägg på de.. De orkar jag inte.

Tänkte istället berätta om 1/12 opereras för ganglion.

Kvällen innan var hon tvungen att duscha med bakterie dödande schampo och duschkräm och med en svamp som luktade sjukhus. Ingen mat efter kl.24 men jag tog lite mat runt 21 för jag visste ju att jag skulle klara mig till lunch iaf. Jag var lyckligast i världen för Äntligen ska den jäveln bort, tänkte jag.

Nästa morgon gick jag upp tidigt för att vara på lasarettet kl.11 då skulle jag in på operation.

Ett ingrepp som tar runt 20 min. Det slutade med att jag kom hem vid kl.17.

Jag mötes av vänliga ansikten och jag kom in med humöret "Well, let's Do it!

Inte förrens jag hade tagit på mig sjukhus särken( ett lång typ nattlinne i vit som bara luktade "sjukhus rent".

Ok tänkte jag. Visst ingen behå och man känner sig väldigt naken utan den men Fine. Det går ju fort detta!

Men sen såg jag någon liten tygbit ligga där på min säng, hade ingen aning vad den skulle vara till.

Javisst, klart att man ska ha ett par trosor och inte vilka trosor som helst utan gärna ett par som ser ut och varit med i andra världskriget och prototypen Tant trosor! Hade jag vetat detta hade jag naturligtvis rakat benen med för dom mossgröna strumporna jag fick med ett par havsblå foppatofflor så hade jag gärna velat

stylat upp mina ben. Å herregud!

Jag fick tvinga mig själv för att inte låta hålla inne tårarna och lite svårt när man har sin mamma där som nästan tjuter av skratt (Hon visste ju detta från början men hon valde inte säga något kanske var lika bra) Ja, redo att gå ut en kväll på stan i min sexiga outfit så kommer en sjuksköterska in och säger att operationen före har dragit ut på tiden så jag kommer att få vänta. Vänta? En hungrigare mage får man ju leta efter. Hon kommer in då och då för att berätta om och om igen att operationen före har dragit ut på tiden men då det knackar på dörren och när min läkare kommer in så tänkte jag nu är det dags men han sa inget utan gjorde ett kors på min handled. Han skulle jag inte få se förrän om 4 timmar.

Mamma sprang och gjorde lite ärende på stan så länge och varje gång hon kom in i mitt rum så tittade hon på mig och frågade hur känns det? Jag såg nog rätt utmattad av långtråkighet så visst var det väl lätt att ta mig för att jag var ny opererad och inproppad med lugnande medel. Visst, var jag lugn men inte av en operation. Narkos läkaren kom in och jag orkade till slut inte lyssna och mamma var till slut irriterad på flera timmars väntan på en operation som tar 20min.

Men som ängel kom en sjuksköterska vid namn Helen en underbar människa som stack sprutor i båda händerna och sen tejpade fast dom, visst det låter inte underbart men jag har aldrig varit rädd för sprutor.

Plötsligt kände jag hur något kallt rann på mina händer och mamma tittar oroande. Det var blod som spröt

ut lite men det var visst positivt. Jag har ju unga blodkärl så det var lätt hänt att sådant kunde hända.

Inne på operations avdelningen fick jag även en grön mössa, den skulle väl vara pricken över i:et på min outfit, jag kom ihåg att jag skrattade över tanken att möta någon man känner igen.

Om jag inte hade vetat vad jag skulle opereras för så hade jag nog trott att det var en operation på 22 timmar.

För så kändes det, kunde blir såhär mycket för en "överansträngnings knöl"? på handleden.

Lokalbedövning för att jag ville vara vaken under operationen och i andra handen fick jag lugnade medel vilket var en härligt med ändå rätt obehaglig känsla. Märkte att jag blev tung i ögonen och avslappnad.

Andra gången med lugnade medel fick jag en allergisk reaktion genom att det kilade i hela ansiktet och halsen men jag trodde det bara var för att jag var trött. Ni som inte vet så har Rebecca ett bra sätt för se att det är dags att sova, det börjar kila på hela kroppen så jag trodde naturligtvis att det var de. Sjuksköterskan

skrattade. Jag fick då ännu ett medel insprutat i mig för att ta bort min allergiska reaktion och den blev jag helt utmattad på.

Väl inrullad på mitt sjukhusrum satt mamma och väntade på min och jag hörde hur sköterskan berättade om allt och min allergiska reaktion och att man blir rätt mycket trött av den.

Jag tvingade mig till verkligheten för att jag tyckte att jag hade inget att vara trött över. Jag fick smörgås och varm choklad och det var efterlängtat, fråga min mage! Sen vacklade jag mig upp till min garderob och fort byte till mina vanliga kläder och slängde min sexiga outfit i sjukhus sängen och vilken tur för jag möter en vän som har opererat korsbandet.

Jag fick värk tabletter med mig hem och ett samtal nästa dag ifrån sjukhuset där dom frågade hur jag mådde och bad om ursäkt för den långa väntan. Vilket var väldigt snällt.

Det är min story.

Kommentera gärna! Tack för titten!

ReGoSi

Rebecca och irriterande Tanter

Ibland blir man ju så irriterad på gamla tanter som ska bredda ut sig i bussen.

Man vill ju bara vända sig till dom och dra fram maskeringstejpen och dra en linje.

Och säga: - Här har du din plats och här har jag Min! Och dina armbågar är inräknade i Din plats.

Sen ska man ge det största leendet och sen återgå till sin skvallerblaska. 

Skrattar när jag tänker på det. 

Jag var bara tvungen att dela med mig av tanten på bussen. 

Nu ska jag vända mig igen och ge henne det Största leendet någonsin, Hah

Kommentera gärna! Tack för titten!

ReGoSi

Silly and her angel Billy

Skulle bara flika in och säga att jag kommer sakna min Emilia Tingström "Billy! My angel.

Jag tror aldrig jag kommer att sakna någon som jag kommer att göra med dig.

Bara så du vet. Jag älskar dig!

Jag hopppas även att jag kommer att få ett och annat mail ifrån dig.

Så jag vet hur min favorit har det.

Love you.

S Loves B

Rebeccas Lullaby

En värld jag skulle förstå. En plats skulle känna mig speciell.
Trodde inte att det var möjligt att glömma bort den värld man bor i.

Just nu bor jag i ett varmt hjärta. Drunknar i ett par ögon. Hans armar runt mig som en mur.
Där vill jag vara. Den känslan. Snälla framför en sång för mig.
En mystisk blick följer mig över hela rummet. Ett par ögon, ett djup, miljontals mil.

När jag läser boken, den doftar ” Du är den förste”. Varje ord har vidrört mitt inre.

Men jag vill ha mer.. På riktigt.

När jag hör din röst

http://www.youtube.com/watch?v=LPPCznEuhOM&feature=related

Rebecca njuter för ögonblicket

Jag stannade upp för en sekund och njöt.Njöt av frihetens enkla drag.

Igår mötes jag av ett sagolikt vårväder (aprilväder om nått) tog på mig minna stövlar, en gosig halsduk som gömde mitt trötta ansikte sen blevdet en tripp in till stan i 4timmar. Lite bakrusig men inte mycket ,det känner inte jag men hur jag vet det är för jag Alltid är så sugen på en kall cola. Den njöt jag av igår.

Jag stannade upp och myste bland garnen i affären, jag började sticka min egen halsduk förra året men det trasslade till sig så jag kunde inte fullfölja men jag ska göra en till nästa höst och vinter har jag tänkt. Njutbart.

Det finns inget ljuvligare än att gå fram och tillbaka, studera folk och deras vardag genom att höja musiken i mina hörlurar och bara för en stund njuta, i sin egen vardag.
En fråga! När glömde vi bort att njuta?

Vi glömmer inte men vi tänker inte på Varje njutbart ögonblick. Ta vara på den.

Kommentera gärna! Tack för titten!

ReGoSi

Rebeccaärbitter.nu

Egentligen skulle jag behöva skriva om alla livets problem men det är ju inte kul för det räcker ju bara om du öppnar dagen tidning.
Eller gå in på Aftonbladet. se

Jag ska försöka skriva något som är glatt men det blir nog lite svårt (se där, jag misslyckades redan).
Jag tänkte skriva om att jag vaknade av min övre granne kl. 07.30 imorse av ett ljud som lät komma ifrån en studsboll. Tänk dig.. ”Bonik, bonik, boink..bonikbonikboink…”
Så höll det på säkert i en timma och det var ett riktigt störande ljud. Svårt att tro men tro mig!
Så därför har jag köpt ett borr maskin och nästa gång hon får för sig att studsa studsboll
kl. 07.30 på morgonen så ska jag borra håll i mitt tak så bollarna aldrig studsar tillbaka till henne utan dom landar hos mig.

Å vad glad jag känner mig! Ja, sannerligen.

Rebeccaärbitter.nu


Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca, väntar på när grisar kan flyga.

Jag skulle vilja börja skriva om… jag vet inte.. Jag har inget speciellt att skriva om förutom omP!nk men det har jag ju redan skrivit om.Så.. Jag har tänkt att inte skriva om så mycket för då tappar man läsare och jag vet jag har någraoch det gör mig väldigt glad. Tack!Kul med kommentarer!

Var i Stockholm och tog bussen till Djurgården för att hämta ut biljetter till Cats och blev förföljd av 5st fransmän.. inte så kul.. men ibland så överraskar man sig själv genom sin tuffhet. Njöt verkligen av utsikten ifrån det gigantiska buss fönstret och mötes av parker fyllda av färger. Hösten är lite segare i Stockholm är i Oskarshamn. Då passar jag och Stockholm fint ihop.
Jag är faktiskt väldigt ledsen, det var länge sen jag verkligen kunde sova. 5 nätter utan sömn är jobbigtoch man blir ett nervvrak. Det gör mig även förbannad när jag tänker på vår vård i Sverige. Jag har väntat länge nu på att bli fixad i handleden och jag får inte jobba med handen. Jomen visst det har man ju råd med att gå hemma och vänta.. och vänta… och vänta … och vänta.. SUCK säger jag. Nu när jag var i Stockholm kändes det verkligen vedmodigt att lämna staden som fick mig att känna som Hemma. Jag var ju inte klar där inte på lååånga vägar. Men vad ska jag göra där om jag inte får jobba.. jo.. vänta.. och vänta… Då åkte jag tillbaka för få den vård man behöver men jag lär väl inte få någon hjälp förens Grisar kan flyga. Lite så känns det nu. Det känns som en stort misslyckade och ibland känner jag mig helt värdelös. Det är mycket som får mig att bryta ihop. Att tårarna rinner för mig just nu är inte ovanlig sak. Det är väl känslan av värdelös.Men jag har faktiskt världens snällaste syster. Även om vi kan ha bråka som nästa världskrig så är hon den snällaste och muntrar upp mig, Tack!

Den som känner mig som bäst är min mamma även om jag inte berättar allt är det ändå hon som vet, Tack!

Det sista jag behöver höra är frågor.. för jag har inga svar förens min handled är fixad så skriv ner frågorna för som sagt det blir ju inga svar förens Grisar kan flyga.
Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca tager du P!nk? JA

Jag har hittat min framtida fru om jag byter sexuelläggning.. P!NK.

Igår intog hon scenen i Globen och för mig kommer det vara det största nånsin.

Jag är kär.. Timmar med det högsta musikaliska och sceniska som finns. Jag kommer aldrig vara såhär nöjd med någonting som när jag gick och lyssnade på världens vackraste kvinna med en röst som ingen annan. Det går inte en dag utan P!nk, hon finns överallt. I min mp3, i min dator, i mina live dvd skivor och framförallt i mitt hjärta. Jag vet att jag aldrig kommer att kunna som hon men i duschen så är jag någon helt annan när jag tar ton. P!NK. 

Jag är helt såld över hesiga rock röster men hon har något speciellt. Hon backas även upp med helt grymma musiker så jag visste att jag skulle bli nöjdas på jorden. och det tänker jag fortsätta vara för en stund.. Efter hitlåt efter hitlåt trodde jag ett tag att jag kommit till 

Funhouse-P!nk- Heaven. 

Kommentera gärna! Tack för titten!

ReGoSi

Livet har blivit en matmatisk formel?

Ett stort tack till mina nya komentarer ifrån förra inlägget.

Som sagt, ni alla vet att jag har tankar och mina tankar skriver jag gärna ner och 

tack så mkt att jag fått höra dina! 

Något jag vill tillägga ifrån förra är att jag är absolut inte emot förlovning, barn eller gifta sig tidigt. MEN.. jag är helt enkelt inte den sortens människa som har börjat priotera dessa saker och i min ålder tycker jag att man ska priotera sig själv först och jag tycker inte att man prioterar sig först om man skaffar barn eller gifter sig tidigt. Det jag vill säga med mitt förra inlägg är att jag tycker att man ska lära känna sig själv och det viktigaste KÄNNA EFTER.

Man har långt liv (förhoppningsvis) och har alla möjligheter att känna efter och lära känna sig själv. Jag tycker inte att det finns någon speciell ålder man kan fölova sig, skaffa barn eller gifta sig, visst det är upp till var och en MEN... Det jag tycker är att många idag är beroende av åldern och räknar hela tiden.. innan jag fyllt 20 måste jag resa jorden runt, innan jag är 25 Måste jag skaffa barn för att jag vill vara en cool mamma, innan jag är 30 Måste jag gifta mig..

Varför har livet blivit en matematisk formel??

Det kvittar om du förlovat dig 70gånger men det är viktigt att man kommer ihåg hur många gånger? 

Eller hur många barn du ska ha eller hur många du ska bjuda på bröllopet..

varför kan man bara inte njuta.. 

Då blir inte ditt sagobröllop till en saga utan till en mattebok..

- Oj, jag måste bjuda henne för annars blir hon sur..

vad hände med att leva ett liv då? Räknas inte de?

Tack för kommentarerna! fortsätt så!

ReGoSi

Rebecca undrar, När jag gifter mig, skiljer du dig då?

När jag tänker efter så undrar jag verkligen vem jag är. Och du. Vem är du?
Är vi rätt för varandra, eller vi tillsammans för att det alltid har varit så. Många frågor men var finns svar. Jag kan inte hitta dom, kanske dom är så nära som under huvudkudden.
Jag vägrar göra ett till frågetecken. Fast det finns många i mitt huvud just nu. Jag står mellan att hitta Vem Jag är och Du finns där, nånstans.
Ser mina vänner med planer för framtiden och det känns att dom är trygga. Men visst, den tryggaste är oftast den otrygga av dom alla.
Just nu känner jag att jag skriver mycket om Trygghet och om tvivel, men det kanske är det senaste.

Just nu: Är jag hemma ifrån storstaden p.g.a. av att min handled skriker på HJÄLP.

För 5 års sen typ, började jag spela gitarr och när man märker sin egen utveckling
så tvingar man sig själv att bli bättre och bättre, visst det blev jag men när jag började Es, sa min gitarrlärare att jag övat på fel sett och överansträngt min handled.
Och nu.. ja.. jag borde ta kort på den och lägga ut en bild men jag vet inte om jag vågar efter allas reaktioner när jag visat (AAH, Vad äckligt) eller (Är du sjuk eller?) (syns bättre in real life men men..)
Men det återstår att se. Så jag väntar på min dejt hos Ortopeden. Är hemma och det känns hur bra som helst att umgås med sina hjärtan. Nära och Kära.
Står även mittemellan om jag åker tillbaka till Stockholm eller om jag, om Vi vågar ta vårt förhållande till en ny nivå. Ta steget att flytta till samma stad.
När vet man om det är dags, alla pratar om att lyssna till sitt hjärta men som sagt jag hör inga svar därifrån. Jag ljuger när jag säger att ingen kan påverkar mitt liv och jag gör vad jag vill.
Till en viss del klarar jag av det. Men en sak kan jag lova så länge jag lever så lever jag mitt liv. Vad annars hade man fått ett liv till, jag menar man har redan så det räcker med sitt eget inte ska man gå runt och leva andras liv. Men man ska finnas tillhand, en vän. En vän som stöttar även om man inte kanske håller med sin väns val. Det gör mig ledsen när man märker att alla inte vill/kan stötta. Men har du något att säga, säg det då. Då skulle jag inte ta det så personligt och jag kan säga att jag kanske hade varit mer positiv till mitt val. En aning lättare.
Mitt huvud är en enda röra just nu. Har svårt att sova om nätterna och när jag väl somnat drömmer jag lustiga saker.
Ett ljus.. Är att jag har världens finaste pojkvän som stöttar mig och att jag från och med idag vet vad jag ska bli. Så det försöker jag leva på och tänka på när jag inte kan sova.
Jag vet så väl att allt kommer att lösa sig men innan man kan lösa sin inre tankar måste man först ta itu med dom. Så varför inte skriva ner dom. Som jag.

Även om jag väljer mig och mitt först innan allt annat så vet jag att jag kommer att må bra av det senare i mitt liv. Jag vet att jag har mina nära och kära hur jag än väljer.
Jag vill ta en sak i taget. Springa och förlova mig är inte min grej och jag tror att förlovning är bara just nu en mode grej. Visst jag tycker om modevärlden Men inte allt inom det.

Det är fortfarande den pirriga känslan jag vill åt t.ex. när man köpt ett nytt plagg. Jag vet vad jag har och jag behöver inte en ring för att bevisa det. Jag behöver längtan. Jag längtar tills jag en dag inte handlar längre om mig och mitt. Vi och vårt. Så jag skyndar mig inte in i de för jag tror att när man sen har gjort allt det där man längtar efter och då är det inte kul längre, vad har man sen att se framemot?
Men som sagt det är bara mig och mitt, som jag sa. Du valde gå in och läsa och har du kommit såhär långt i detta inlägg så är du guld värd men jag vill inte förlova mig med dig för det.
En viktig punkt är att det är skönt att alla inte är likadana. Har du en ring på fingret just nu och läser detta så vill jag bara säga att Du inspirerar mig. Att du är trygg i dig och ditt allt. Det är därför vi är lika. Vi är trygga i det vi har fast på olika sett.

Men jag kan fortfarande inte sluta retas lite med dig och mina tankar.
Kan inte sluta undra När jag gifter mig, skiljer du dig då?
Eller när min karriär är på topp lämnar du din då för att skaffa barn?

Inte vet jag. Men det återstår att se.

Tack för titten! Kommentera gärna!
ReGoSi

Rebecca är lika oväntade som plötsligt.

Plötsligt!

Det oväntade,

Hur kommer det sig att ett ord som Plötsligt kan få en helt att ändra uppfattning ifrån något självsäker i sig till någon ovetande känsla? Det plötsliga i livet gör en oftast en stor förändring. Jag trodde att jag var säker eller jag är säker men Plötsligt är någon annan inte lika säker. Hur många år ska det ta innan man blir riktigt säker? Man kan aldrig vara säker och jag trivs med det till en viss del. Men när man kommer överränns med sin säkerhet och gärna vill dela med den då kommer det oväntade ”PLÖTSLIGT” får man inte alls den reaktionen man ville ha. Just den Plötsliga betydelsen är väl inte kul men That’s Life. I know.

Fast när jag tänker på det en steg längre, var det kanske jag som kom med det överraskande, det oväntade.Vill att mitt liv ska vara som lekklossar, ja ni vet, man stapplar en hög med träklossar, och Plötsligt så rasar det till marken men sen är det bara att börja om. Jag vill inte limma ihop klossarna, visst det hade varit tryggt, men inte kul eller impulsivt. Jag är kul och spontan person inte ska jag då köpa ett limstift. Livet är väl roligare att ens liv verkligen får vara där när det Oväntade händer, det Plötsliga.

Men glöm inte att det var kanske du som började och fick något plötsligt tillbaka.
Som sagt en tanke, som idag kom överraskat.

Stockholm stannar men Rebecca åker.

Hösten är här. Jag måste säga att det är första gången jag känt att jag vill tända ett ljus.

För det har varit en solig höst hittills här i Stockholm. 

Nu sitter jag på tåget till Malmö. En spontan resa till sin "musikaliska högskole" pojkvän.

Igår jobbade jag hel dag och innan jag gick hem tittade till på schemat. 

Där stod det att jag var ledig Lördag-Söndag. Min chef sa att hon skulle fixa så jag kan vara ledig på helgerna. Fatta vad tacksam jag är för det. Så direkt ringde jag till Simon och undrade om vad han skulle tycka om jag kom till Malmö imorgon (Lördag). Han lät väldigt överraskad och väldigt glad. Så för mig var det bara att komma hem ifrån jobbet och börja packa. 

Bokade biljett Stockholm 08.21 - Malmö 12.51 så jag gick upp tidigt. Tänkte att skulle ha lite tid på t-centalen i Stockholm och köpa lite gott och en tidning. MEN det var inte sant. Alla tåg till Hässelbystrand (där jag bor) gick inte utan vände i Vällingby (5 stationer innan Hässelby) för att det hade inträffat en olycka mellan Vällingby och Hässelby. Det var inte sant. Om en timme går mitt tåg. Kändes som att allt skulle rasa just då. Jag började prata med en tjej i min ålder och vi kom överens att vi skulle dela taxi. Hon jobbade i Vällingby i någon affär som hon skulle öppna och jag fortsatte till T-centalen. Hopplöst detta, när tågen stannar så stannar verkligen Stockholm. Jag kan lova att SL ska få betala taxi kostnaden. Reseersättning kallas det. Det var ett gäng som också hade beställt taxi ifrån Hässelby men vår taxi kom först. Tanken slog mig hur vi människor blir snikna, egoistiska,desperata och nästan sjukt otrevliga. Dom var som blodiglar på vår taxi. Men vi sa att vi att hade gjort upp betalningen och det blir svårt om det är fler som ska åka med. Man får ett kvitto som man sen ska skicka till SL så man får tillbaka sina pengar, men det är svårt att få att stämma när det är fler som ska dela. Tillslut så ordnade allt sig faktiskt och jag var framme mycket tidigare än vad skulle ha varit om tåget hade kommit tid. På t-centralen gick jag och köpte mig en bok Marilyn Manson självbiografi "den långa vägen ut ur helvetet" med Niel Strauss hjälp. Han har hjälpt med många kändisars självbiografier som ex. Jenna Jameson " Att älska som en porrstjärna" och Mötely Crüe " The dirt".

Gillar verkligen läsa självbiografier och jag har bara kommit knappt till kapitel 2 men jag tycker den är super bra. På tåget skrev jag lite av denna blogg som jag nu fortsätter att skriva i Simon student rum. Han har ett enormt fönster och där skymmer ett gigantiskt träd utsikten men jag hade lätt valt trädet, för nu ser man höstens färger på nära håll. Underbart. Träd är ju faktiskt en konstnärlig detalj, tycker jag. Varför såga ner något som är vackert alla årstider?

Hela huset där han bor har varit från början ett sjukhus men sedan gjorts om till student boende. Riktigt snyggt! 

Jag och Simon gick till Entré ett stort köpcentrum och myste. Vi köpte te, ett te som min kära Emilia har rekommenderat starkt så de blir det ikväll. Ikväll blir det mer mys tillsammans. Film, laga mat och ja Mysa.

Nu ska jag njuta över blåsiga Malmö. Lite synd bara att hösten här varar inte länge eftersom alla löv blåser ju bort så fort. Men underbart är kort.

From My Heart

Från mitt hjärta.

Jag vill hem till Oskarshamn. Jag vill hem till min mamma och min morfar och mormor.

Bara för att ge er en kram och tala om att jag älskar er.

Jag vill sitta hos min morfar, hålla hans hand. Han har dåligt minne. Men jag vill låta honom prata om något som sitter kvar i hjärtat. Hamra gård. Dit kom han för arbeta strax efter hans mors död. Han fick växa upp tidigt, kanske inte ens hann sörja över sin mors död. Utan det var till att arbeta. Var vi har förstått om hans tid där var att han blev så gott som en familjemedlem. De kallade honom "vår pojk". Vilket betydde säkert mycket för honom just då. Det är något i hans röst och hans ögon som förändras när han berättar om Hamra gård. Han får ett glimt i ögat och lyser upp. En tid som betyde mycket för honom. Kanske att han fick må bra där efter hans mors död. Bland människor som uppskattade hans arbete, bland djur och natur. Där han hör hemma. Min Morfar är världens bästa människa. Han gör inte mycket väsen av sig men han gör intryck på en. Det gör ont min själ att jag är så långt borta ifrån min morfar som jämt varit nära. Mannen vid namn Yngve Jonason som jämt låtit Alexandras och mina lekar blivit verklighet. När vi lekte indianer på mormors och morfars tomt, gick morfar och hämtade tre bräder och snickrade, sedan la en presening över dessa tre bräder som nu satt ihop och stod på marken. Eller som när jag och Alexandra spelade badminton på gården, kom morfar ner och sa att vi skulle ha ett nät. Nästa dag stod det ett nät där. Gjort av hans fiske nät och ett par stålpar på vardera sida. Han gjorde allt på riktigt. 

Något som sitter i mitt hjärta är att mormor hade frukosten klara till mig och Alexandra varje morgon och vi satt vid hus väggen och morfar han var nere i trädgården. Jag minns det som de var igår. Vad jag älskade den tiden. Utan vår mormor, morfar och vår mamma hade jag och Alexandra inte varit dom vi är. Tack. Ni betyder mest i hela världen.

Denna blogg skulle inte alls handla om detta från början, men oftas blir saker och ting som man inte har tänkt sig, som tur är de kanske. Saknar er. Vill bara ge världens goaste kram. 

Älskar er!

Tack för titten! kommentera gärna!

Rebecca from my heart.

En Sammanfattning.

Kan jag sammanfatta? Aldrig varit min bästa sida i skolan. Men nu, är det min blogg och jag gör som jag vill utan att Karim ska rätta. 

Förra veckan var en hektiskt vecka. All information, allt man ska kunna och allt man ska göra. Jag troddealdrig jag skulle fixa det men nu känns det mycket bättre. Eller lite bättre.

Jag måste börja med att skriva att jag pallar inte med bitchiga citygirls och efter förra veckan så trodde jag, bokstavligt talat att alla elaka människor är samlade och jobbar på ZARA. 

- Var inte rädda att fråga! säger en del men.. en suck.. hade man ju inte kanske räknat med att få som svar. Men ett men till. Jag har även hittat en super go tjejja vid namn Joanna. Tack! 

Vi lunchar och köper en latte varje morgon innan morgonmöte. Där vi gå genom

hur kollektionerna ska vara uppbyggda, hur Chanel hörnan ska se ut, vilken budget vi har och så klart vad vi har för områden. Jag har fått lära mig kassan så jag hoppas verkligen att jag ska bli kassörska. 

Något jag har tänkt på sen jag flyttade hit är att Alla äter nyttigt. Vad tog Mac Donalds vägen?

Att dom får på sig byxorna igen som hade när dom var nio, nä men på ett ungefär. Jag vill inte få mig byxor som jag hade när jag var nio för det första tror jag inte att dom var så snygga och för det andra så trivs jag som jag är. Men nu när man lagar mat själv så är det jätte kul att hitta på och leka med fantasin, tar i för sig mycket ifrån mammas matideér. För att hon lagar super gott! 

Louise Tern var hos mig förr förra helgen. Jag behövde en vän som henne. Vi shoppade, åt korv, gick längs Drottninggatan, Gamla stan, tog kort, hyrde skräckfilm som den gamla goa tiden. Men jag saknar alla andra.

Emilia, Louise E, Linn, Frida och Alex.. ni är mina änglar..

Tack för titten! Kommentera gärna!

ReGoSi

Fashion Illustration by Me

Vad har hänt. Nu blev allt verklighet. Jag ska jobba. 

Flyttat till Stockholm och fixat jobb på min egen hand. ZARA. Jag är så stolt över mig själv.

Tråkigt att höra hela tiden men så är fallet. Ut med er! Gör vad ni vill! Inte vad andra vill eller vad andra tycker! Jag gjorde vad jag ville och hittils har det gått bra. 

Har tittat på Höst kollektionen by ZARA och den är så spännande. Vill ha!

Tog pennan och tecknade lite Fashion Illustration, by myself. Bara för att det är ett stort intresse.

Skrivit även ner det viktigaste. När det grundades. Deras affärs idé. Framgång. 

Jag tycker det är viktigt att komma förberedd. Tar det på största allvar. 

Nu ska jag fortsätta skissa. Sprudlar ideér. 

Tack för titten! Kommentera gärna!

ReGoSi

Nya krafter gav mig ett jobb på ZARA

Efter en helg hemma i Oskarshamn har man nu kunnat få nya krafter. En helg med vänner, skratt, kräftor, vin, Alexandra,Mammi, Simon, Mönsterås, mormor och morfar. Precis vad man behöver om man ska samla nya krafter. Jag har en väldigt bra känsla, det har jag haft sen jag flyttade till Stockholm. Men ibland behöver man bara komma hem och njuta över det man älskar mest i hela världen. Tack allesammans för allt i helgen!

Från Oskarshamns Resecentrum till Stockholm Cityterminal

Jag laddade upp med tjocka tröjor för att sommarnen blir höst och ni som känner mig, ja ni vet att jag älskar hösten. Färgerna, myset och man får läsa en bok och dricka te i mängder. Längtar.

Film på bussen "Män som hatar Kvinnor". En massa Cv till jobbsökningen. Det funkar inte med att gå in på Arbetsförmedlingen.se utan Be smart. Ett Snyggt Cv som jag gjort med färgbild. 

Framme på Måndag kvällen, Emelie gjorde mig sällskap i telefonen ifrån tunnelbanan. Härligt att jag har henne. Lovl-ey (något som jag ska köra sten hårt på i höst, -ey. Perd-ey det är något som är fräscht). Haha.

Tisdag tog jag tag i mitt liv, fixat en snygg map och snyggt Cv så nu jävlar. Here I come.

Började på Odenplan tog mig till Biblioteket häftade ihop mina cv:n. Sen jakt på ett jobb.

"Hej mitt namn är Rebecca Augustsson och jag söker jobb. Jag kommer ifrån småland och vill jobba i Stockholm skulle det gå bra att jag lämnar mitt Cv här om ni behöver extra personal som ni kan ringa in, så är jag väldigt intresserad." Typ något sånt lät det i några affärer. Sen gick jag längs Drottninggatan. Tänkte Yeah, right..? men jag ska inte hem utan ett jobb. En del tog emot mitt cv för att "om någongång dom behöva, kanske om ett halvår." Det gjorde mig Lite förbannad. Men men. Sen kom jag fram till ZARA, vilken ironi tänkte jag. Kan jag inte lämna mitt cv på H&m (dom tar inte emot cv:n i affärer, konstigt) så jag trodde inte att ZARA skulle göra de. Men jag mötes av en glad och överförtjust butikschef och granskade mig upp och ner med ett leende. Lite creapy men kul. Hon frågade om jag höll på med någon sport, nej men jag har gjort. Då sa hon att jag visste var lagarbete innebär. Ja sa jag. Sen tog hon mitt Cv och sa att hon skulle titta igenom det. Då gav något lite i mig upp. Sen fortsatte hon att säga var häromkring jag ringer. 

Jag gick ut det tog inte längre än 5minuter och hon sa Kom hit! Du har fått jobb på Zara!

Jag trodde inte mina öron, plötsligt stod jag där, skrev på ett anställningskontrakt. Jag var inte längre arbetssökande utan jag var anställd hos Zara av alla underbara ställen på Drotttninggatan. Det var inte sant.

Men det var det. Mötes av vänliga ansikten och välkommnande. Bra för några minuter sen så intalade jag mig själv att jag skulle ha ett jobb men då var det positivt tänkade som man behöver, jag hade kanske inte räknat med ett jobb på första dagen. Men, det viktigaste... Jag gav inte upp!

Tack för alla Grattis! Det betyder mycket.

Allt stöttande!

Tack för titten! Kommentera gärna!

ReGoSi