fredag 23 oktober 2009

Rebecca undrar, När jag gifter mig, skiljer du dig då?






När jag tänker efter så undrar jag verkligen vem jag är. Och du. Vem är du?
Är vi rätt för varandra, eller vi tillsammans för att det alltid har varit så. Många frågor men var finns svar. Jag kan inte hitta dom, kanske dom är så nära som under huvudkudden.
Jag vägrar göra ett till frågetecken. Fast det finns många i mitt huvud just nu. Jag står mellan att hitta Vem Jag är och Du finns där, nånstans.
Ser mina vänner med planer för framtiden och det känns att dom är trygga. Men visst, den tryggaste är oftast den otrygga av dom alla.
Just nu känner jag att jag skriver mycket om Trygghet och om tvivel, men det kanske är det senaste.

Just nu: Är jag hemma ifrån storstaden p.g.a. av att min handled skriker på HJÄLP.

För 5 års sen typ, började jag spela gitarr och när man märker sin egen utveckling
så tvingar man sig själv att bli bättre och bättre, visst det blev jag men när jag började Es, sa min gitarrlärare att jag övat på fel sett och överansträngt min handled.
Och nu.. ja.. jag borde ta kort på den och lägga ut en bild men jag vet inte om jag vågar efter allas reaktioner när jag visat (AAH, Vad äckligt) eller (Är du sjuk eller?) (syns bättre in real life men men..)
Men det återstår att se. Så jag väntar på min dejt hos Ortopeden. Är hemma och det känns hur bra som helst att umgås med sina hjärtan. Nära och Kära.
Står även mittemellan om jag åker tillbaka till Stockholm eller om jag, om Vi vågar ta vårt förhållande till en ny nivå. Ta steget att flytta till samma stad.
När vet man om det är dags, alla pratar om att lyssna till sitt hjärta men som sagt jag hör inga svar därifrån. Jag ljuger när jag säger att ingen kan påverkar mitt liv och jag gör vad jag vill.
Till en viss del klarar jag av det. Men en sak kan jag lova så länge jag lever så lever jag mitt liv. Vad annars hade man fått ett liv till, jag menar man har redan så det räcker med sitt eget inte ska man gå runt och leva andras liv. Men man ska finnas tillhand, en vän. En vän som stöttar även om man inte kanske håller med sin väns val. Det gör mig ledsen när man märker att alla inte vill/kan stötta. Men har du något att säga, säg det då. Då skulle jag inte ta det så personligt och jag kan säga att jag kanske hade varit mer positiv till mitt val. En aning lättare.
Mitt huvud är en enda röra just nu. Har svårt att sova om nätterna och när jag väl somnat drömmer jag lustiga saker.
Ett ljus.. Är att jag har världens finaste pojkvän som stöttar mig och att jag från och med idag vet vad jag ska bli. Så det försöker jag leva på och tänka på när jag inte kan sova.
Jag vet så väl att allt kommer att lösa sig men innan man kan lösa sin inre tankar måste man först ta itu med dom. Så varför inte skriva ner dom. Som jag.

Även om jag väljer mig och mitt först innan allt annat så vet jag att jag kommer att må bra av det senare i mitt liv. Jag vet att jag har mina nära och kära hur jag än väljer.
Jag vill ta en sak i taget. Springa och förlova mig är inte min grej och jag tror att förlovning är bara just nu en mode grej. Visst jag tycker om modevärlden Men inte allt inom det.

Det är fortfarande den pirriga känslan jag vill åt t.ex. när man köpt ett nytt plagg. Jag vet vad jag har och jag behöver inte en ring för att bevisa det. Jag behöver längtan. Jag längtar tills jag en dag inte handlar längre om mig och mitt. Vi och vårt. Så jag skyndar mig inte in i de för jag tror att när man sen har gjort allt det där man längtar efter och då är det inte kul längre, vad har man sen att se framemot?
Men som sagt det är bara mig och mitt, som jag sa. Du valde gå in och läsa och har du kommit såhär långt i detta inlägg så är du guld värd men jag vill inte förlova mig med dig för det.
En viktig punkt är att det är skönt att alla inte är likadana. Har du en ring på fingret just nu och läser detta så vill jag bara säga att Du inspirerar mig. Att du är trygg i dig och ditt allt. Det är därför vi är lika. Vi är trygga i det vi har fast på olika sett.

Men jag kan fortfarande inte sluta retas lite med dig och mina tankar.
Kan inte sluta undra När jag gifter mig, skiljer du dig då?
Eller när min karriär är på topp lämnar du din då för att skaffa barn?



Inte vet jag. Men det återstår att se.

Tack för titten! Kommentera gärna!
ReGoSi

4 kommentarer:

  1. Bra inlägg men det där med förlovning..
    Det handlar om attityd. Om du har inställningen att du förlovar dig för att Du Tror att ni två har en framtid och vill visa det genom en ring ska det vara Ok. Förlovning är att man För-lovar varann till att leva tillsammans. Attityd.
    Bra skrivet!!

    SvaraRadera
  2. Jag tycker du har en jättehärlig blogg, och jättebra tankar om så mycket. Du känner inte mig, utanjag vet vem du är, har inte haft turen att få vara en i kompiskretsen.

    Men som du skrev kan du inte låta bli att retas med de som är förlovade o gifter sig o skaffar barn ”tidigt”. Jag är inte förlovad, inga barn, MEN jag hoppas att när jag är runt 26 så har jag både barn å kanske gift.

    Nu ska jag retas med dig. Vi leker med tanken att vi båda blir 80. jag får barn vid 26 och du 36, vi förutsätter av våra barn gör som oss, Vid 80 års ålder har jag fått vara med om 54 år med mina barn och mitt äldsta barnbarn är 28, jag får gå på dop,skolavslutningar studenter o konfirmation bröllop för både barn o barnbarn. Jag är super mormorn som dom vill vara hos hela sommrarna å som dom får låna bilen av när de ska ta körkort för mormor ser ändå lite dåligt.

    MEN när DU är 80 är dina barn 44 och du dör när ditt äldsta barnbarn bara är 8 år.(då ditt barn skaffat barn precis som du vid 36)
    Vet du vad? Det är värt en skillsmässa, det är värt den bästa karriären i världen bara jag får alla de där åren med dom jag älskar. Jag drömmer om ett lyckligt äktenskap, men hey bara för man skiljer sig betyder det inte att man är en förlorare eller har misslyckats. Det betyder inte att man är ensam. Kanske något att tänka på när du retas lite;)

    Men man ska absolut inte förlova sig bara för ringens skull, men bara för man väntar betyder det inte att det blir mer rätt. kanske mer fel dåman är sååå säker på hur mogen man är å hur länge man varit tillsammans. kanske varit tillsmmans för länge för att klara av en så stor förändring?
    vad vet jag bara en massa funderingar=)

    SvaraRadera
  3. JAg har både varit förlovad och brutit den. Just nu är jag sambo och har inga planer på förlovning mest för att....vi helt enkelt inte pratat om det. Det viktiga är väl ändå inte ATT man har en ring utan att man har en ring för att man VISA något med det. Kanske för andra men det måste väl ändå mest vara för en själv. Annars är det väl inte på riktigt??
    När det gäller trygghet kan man kanske säga så här: Är man trygg så vågar man hoppa rakt ut i det okända. Vågar man inte så kanske det är något som ännu fattas och som kräver lite bearbetning. För det är väl inte det okända som skrämmer utan tanken på att inte ha något att komma tillbaka till....
    Vad vet jag??

    SvaraRadera