Hej alla prinsar och prinssesor!
Just nu känner jag mig som den gröna grodan, visst i alla sagor förväntas det alltid att"prinsen" är grodan som väntar på en kyss, på en förändring.
Men idag, är det jag som är grodan som väntar på en förändring. Inte genom att bli kysst men..
Jag ska förklara..
Snart flyttar jag inom bara några veckor vilket ska bli toppen men ibland vaknar jag av gråten som betyder saknad och ibland vaknar jag av leendet som betyder längtan.
Simon och jag har gjort detta många gånger nu, från början bodde han i M-ås en liten bit ifrån Oskarshamn och sen blev den lilla biten lite längre. Och nu yttligare längre. Det är jobbigt men för oss har det alltid funkat så varför skulle det bli svårare nu? Det har inte med hur långt man är ifrån varandra utan hur pass mycket man vill kämpa. Då är jag trygg för jag vet att han vill fortsätta kämpa. Och jag vill kämpa.
Men det är den där förändringen i livet, det som alltid har varit självklart för en, kanske inte alls blir lika självklart. Det kanske har med att man kanske skulle klara sig lättare om man hade lätt att passa in i olika sammanhang. Det är väl där skillnaden ligger för den som hela sitt liv vill stanna i lagom lilla Oskarshamn och inte vill "plinga" på en ny dörr. En ny upptäckt.
En ny stad. Hur ska man veta vad som är rätt när man inte har försökt att hitta det.
Men visst, kanske har en del fötts med tanken på att man inte behöver en förändring eller dom kanske i tidig ålder har redan kommit på det.
Jag är ledsen, jag tror inte på det. Jag tror bara det handlar om rädsla. Man är rädd för det där självklara i livet, att det självklara ska tonas bort, som jag skrev om nyss.
Onödigt att gå runt och vara rädd för alla vardagssaker ska ändras. Att det inte blir lunch på samma ställe som Vanligt eller köpte fel hudkräm och vågar inte använda den för det är inte den som man Brukar använda. Tillslut tror jag att man blir rätt knäpp om man inte tar och flyttar sina skor åt ett annat håll. Kanske man vakna upp någon vacker dag och undrar varför man inte gjorde det man ville egentligen, att man istället lätt sin rädsla bestämma. Medan rädslan styrde ditt liv. Det är väl bättre att ha testat och kanske insett att det inte var min grej än istället aldrig ha testat och ångra hela sitt liv. Man vet ju aldrig tills man har försökt.
Jag ska växa som människa, ja. Inte i lagom lilla Oskarshamn, kanske i Stockholm, inte vet jag, det är det jag ska ta reda på. Just nu ser jag mig som en groda som väntar på något gott och när den dagen jag är redo, känner jag att jag har lyckas med någonting, det är där prinsessan kommer in. Det är då jag vuxit och känner att jag har tillfört mig något. På min egen hand.
Jag vill inte att mitt liv ska bli repriser och det känner att det är i Oskarshamn. Jag vill leva spontant, jag vill inte planera mitt liv utan planeringen får själv planera sig.
Livet blir vad man gör det till.
Tack för titten!
ReGoSi
