From My Heart

Från mitt hjärta.

Jag vill hem till Oskarshamn. Jag vill hem till min mamma och min morfar och mormor.

Bara för att ge er en kram och tala om att jag älskar er.

Jag vill sitta hos min morfar, hålla hans hand. Han har dåligt minne. Men jag vill låta honom prata om något som sitter kvar i hjärtat. Hamra gård. Dit kom han för arbeta strax efter hans mors död. Han fick växa upp tidigt, kanske inte ens hann sörja över sin mors död. Utan det var till att arbeta. Var vi har förstått om hans tid där var att han blev så gott som en familjemedlem. De kallade honom "vår pojk". Vilket betydde säkert mycket för honom just då. Det är något i hans röst och hans ögon som förändras när han berättar om Hamra gård. Han får ett glimt i ögat och lyser upp. En tid som betyde mycket för honom. Kanske att han fick må bra där efter hans mors död. Bland människor som uppskattade hans arbete, bland djur och natur. Där han hör hemma. Min Morfar är världens bästa människa. Han gör inte mycket väsen av sig men han gör intryck på en. Det gör ont min själ att jag är så långt borta ifrån min morfar som jämt varit nära. Mannen vid namn Yngve Jonason som jämt låtit Alexandras och mina lekar blivit verklighet. När vi lekte indianer på mormors och morfars tomt, gick morfar och hämtade tre bräder och snickrade, sedan la en presening över dessa tre bräder som nu satt ihop och stod på marken. Eller som när jag och Alexandra spelade badminton på gården, kom morfar ner och sa att vi skulle ha ett nät. Nästa dag stod det ett nät där. Gjort av hans fiske nät och ett par stålpar på vardera sida. Han gjorde allt på riktigt. 

Något som sitter i mitt hjärta är att mormor hade frukosten klara till mig och Alexandra varje morgon och vi satt vid hus väggen och morfar han var nere i trädgården. Jag minns det som de var igår. Vad jag älskade den tiden. Utan vår mormor, morfar och vår mamma hade jag och Alexandra inte varit dom vi är. Tack. Ni betyder mest i hela världen.

Denna blogg skulle inte alls handla om detta från början, men oftas blir saker och ting som man inte har tänkt sig, som tur är de kanske. Saknar er. Vill bara ge världens goaste kram. 

Älskar er!

Tack för titten! kommentera gärna!

Rebecca from my heart.

En Sammanfattning.

Kan jag sammanfatta? Aldrig varit min bästa sida i skolan. Men nu, är det min blogg och jag gör som jag vill utan att Karim ska rätta. 

Förra veckan var en hektiskt vecka. All information, allt man ska kunna och allt man ska göra. Jag troddealdrig jag skulle fixa det men nu känns det mycket bättre. Eller lite bättre.

Jag måste börja med att skriva att jag pallar inte med bitchiga citygirls och efter förra veckan så trodde jag, bokstavligt talat att alla elaka människor är samlade och jobbar på ZARA. 

- Var inte rädda att fråga! säger en del men.. en suck.. hade man ju inte kanske räknat med att få som svar. Men ett men till. Jag har även hittat en super go tjejja vid namn Joanna. Tack! 

Vi lunchar och köper en latte varje morgon innan morgonmöte. Där vi gå genom

hur kollektionerna ska vara uppbyggda, hur Chanel hörnan ska se ut, vilken budget vi har och så klart vad vi har för områden. Jag har fått lära mig kassan så jag hoppas verkligen att jag ska bli kassörska. 

Något jag har tänkt på sen jag flyttade hit är att Alla äter nyttigt. Vad tog Mac Donalds vägen?

Att dom får på sig byxorna igen som hade när dom var nio, nä men på ett ungefär. Jag vill inte få mig byxor som jag hade när jag var nio för det första tror jag inte att dom var så snygga och för det andra så trivs jag som jag är. Men nu när man lagar mat själv så är det jätte kul att hitta på och leka med fantasin, tar i för sig mycket ifrån mammas matideér. För att hon lagar super gott! 

Louise Tern var hos mig förr förra helgen. Jag behövde en vän som henne. Vi shoppade, åt korv, gick längs Drottninggatan, Gamla stan, tog kort, hyrde skräckfilm som den gamla goa tiden. Men jag saknar alla andra.

Emilia, Louise E, Linn, Frida och Alex.. ni är mina änglar..

Tack för titten! Kommentera gärna!

ReGoSi

Fashion Illustration by Me

Vad har hänt. Nu blev allt verklighet. Jag ska jobba. 

Flyttat till Stockholm och fixat jobb på min egen hand. ZARA. Jag är så stolt över mig själv.

Tråkigt att höra hela tiden men så är fallet. Ut med er! Gör vad ni vill! Inte vad andra vill eller vad andra tycker! Jag gjorde vad jag ville och hittils har det gått bra. 

Har tittat på Höst kollektionen by ZARA och den är så spännande. Vill ha!

Tog pennan och tecknade lite Fashion Illustration, by myself. Bara för att det är ett stort intresse.

Skrivit även ner det viktigaste. När det grundades. Deras affärs idé. Framgång. 

Jag tycker det är viktigt att komma förberedd. Tar det på största allvar. 

Nu ska jag fortsätta skissa. Sprudlar ideér. 

Tack för titten! Kommentera gärna!

ReGoSi

Nya krafter gav mig ett jobb på ZARA

Efter en helg hemma i Oskarshamn har man nu kunnat få nya krafter. En helg med vänner, skratt, kräftor, vin, Alexandra,Mammi, Simon, Mönsterås, mormor och morfar. Precis vad man behöver om man ska samla nya krafter. Jag har en väldigt bra känsla, det har jag haft sen jag flyttade till Stockholm. Men ibland behöver man bara komma hem och njuta över det man älskar mest i hela världen. Tack allesammans för allt i helgen!

Från Oskarshamns Resecentrum till Stockholm Cityterminal

Jag laddade upp med tjocka tröjor för att sommarnen blir höst och ni som känner mig, ja ni vet att jag älskar hösten. Färgerna, myset och man får läsa en bok och dricka te i mängder. Längtar.

Film på bussen "Män som hatar Kvinnor". En massa Cv till jobbsökningen. Det funkar inte med att gå in på Arbetsförmedlingen.se utan Be smart. Ett Snyggt Cv som jag gjort med färgbild. 

Framme på Måndag kvällen, Emelie gjorde mig sällskap i telefonen ifrån tunnelbanan. Härligt att jag har henne. Lovl-ey (något som jag ska köra sten hårt på i höst, -ey. Perd-ey det är något som är fräscht). Haha.

Tisdag tog jag tag i mitt liv, fixat en snygg map och snyggt Cv så nu jävlar. Here I come.

Började på Odenplan tog mig till Biblioteket häftade ihop mina cv:n. Sen jakt på ett jobb.

"Hej mitt namn är Rebecca Augustsson och jag söker jobb. Jag kommer ifrån småland och vill jobba i Stockholm skulle det gå bra att jag lämnar mitt Cv här om ni behöver extra personal som ni kan ringa in, så är jag väldigt intresserad." Typ något sånt lät det i några affärer. Sen gick jag längs Drottninggatan. Tänkte Yeah, right..? men jag ska inte hem utan ett jobb. En del tog emot mitt cv för att "om någongång dom behöva, kanske om ett halvår." Det gjorde mig Lite förbannad. Men men. Sen kom jag fram till ZARA, vilken ironi tänkte jag. Kan jag inte lämna mitt cv på H&m (dom tar inte emot cv:n i affärer, konstigt) så jag trodde inte att ZARA skulle göra de. Men jag mötes av en glad och överförtjust butikschef och granskade mig upp och ner med ett leende. Lite creapy men kul. Hon frågade om jag höll på med någon sport, nej men jag har gjort. Då sa hon att jag visste var lagarbete innebär. Ja sa jag. Sen tog hon mitt Cv och sa att hon skulle titta igenom det. Då gav något lite i mig upp. Sen fortsatte hon att säga var häromkring jag ringer. 

Jag gick ut det tog inte längre än 5minuter och hon sa Kom hit! Du har fått jobb på Zara!

Jag trodde inte mina öron, plötsligt stod jag där, skrev på ett anställningskontrakt. Jag var inte längre arbetssökande utan jag var anställd hos Zara av alla underbara ställen på Drotttninggatan. Det var inte sant.

Men det var det. Mötes av vänliga ansikten och välkommnande. Bra för några minuter sen så intalade jag mig själv att jag skulle ha ett jobb men då var det positivt tänkade som man behöver, jag hade kanske inte räknat med ett jobb på första dagen. Men, det viktigaste... Jag gav inte upp!

Tack för alla Grattis! Det betyder mycket.

Allt stöttande!

Tack för titten! Kommentera gärna!

ReGoSi

28min med vänner, god mat och mogis.se

Något måste man väl hitta på nu när man inte har fått jobb (än).

Men jag ger inte upp i första taget. Sån är inte Rebecca, det är mycket jag är men det är även mycket jag inte är. Just nu ser mitt liv ut att jag går upp tidigt sätter mig vid datorn och söker jobb på plastbanken. Oprah kan vara bra om man inte har något annat att titta på. Ikvällen innan fick jag ett sms av Emelie där det stod att jag och Adam blev bjudna hem till henne. Å fatta vad glad man blir. Helt plötsligt förändras dagen. Man känner peppet. (Igen). Så.. Vi mötes vid centralen. Jag sa till Emelie att jag inte sett Adam på länge och hon påstod att han blivit fet. Jaha, tänke jag. Men hon skämtade naturligtvis. För när vi träffade Adam var han lika smal som alltid med lite biffare. Vi tog pendeltåget till Emelie och det tog 28minuter exakt. Hehe. Väl framme mötes vi av en väl inred inreding, en mysig atmosfär och en spya ifrån hunden (Milla). Haha. Sen gick vi ut och gick med Adam... hunden.. menar jag, såklart. 

Tillbaka lagade Emelie riktigt god mat! Pratade gamla minnen ifrån högstadiet, hemkunskapen, Christer Nilsson. mm. Emelie berättade då om en modebloggerska som vi var helt enkelt tvungna att kolla upp. Modis.se ett måste om du vill skratta åt en 20åring som spelar in sina vidoeblogg om det hon har på sig och vilka ord hon ska köra stenhårt på i höst som PÖRD, Perd-ey, Toodels eller hur hon räddar insekter ifrån att dö i sin pool eller hur hon begraver en humla som har avlidit eller pratar om sitt synfel eller.. jaa, jag skulle kunna hålla på Hur Länge Som Helst. Det är ett måste att titta på hennes videobloggs. För vi skrattade sönder oss. Att en sån människa får hålla på. Fullkomligt mätta satte vi oss i soffan och hade det super trevligt. Det känns så härligt att känna såhär. Tack. För en super Trevlig kväll! 

Ps. Jonas, du får skylla dig själv men du låter roligt när du gör "armhävningar", haha. 

och jag ber om ursäkt om jag råkade först dregla på ditt tagentbord och inte nog med de sen i godis skålen. Haha. 

Tack för titten! Komenterna gärna!

ReGoSi