tisdag 29 september 2009

From My Heart




Från mitt hjärta.

Jag vill hem till Oskarshamn. Jag vill hem till min mamma och min morfar och mormor.
Bara för att ge er en kram och tala om att jag älskar er.

Jag vill sitta hos min morfar, hålla hans hand. Han har dåligt minne. Men jag vill låta honom prata om något som sitter kvar i hjärtat. Hamra gård. Dit kom han för arbeta strax efter hans mors död. Han fick växa upp tidigt, kanske inte ens hann sörja över sin mors död. Utan det var till att arbeta. Var vi har förstått om hans tid där var att han blev så gott som en familjemedlem. De kallade honom "vår pojk". Vilket betydde säkert mycket för honom just då. Det är något i hans röst och hans ögon som förändras när han berättar om Hamra gård. Han får ett glimt i ögat och lyser upp. En tid som betyde mycket för honom. Kanske att han fick må bra där efter hans mors död. Bland människor som uppskattade hans arbete, bland djur och natur. Där han hör hemma. Min Morfar är världens bästa människa. Han gör inte mycket väsen av sig men han gör intryck på en. Det gör ont min själ att jag är så långt borta ifrån min morfar som jämt varit nära. Mannen vid namn Yngve Jonason som jämt låtit Alexandras och mina lekar blivit verklighet. När vi lekte indianer på mormors och morfars tomt, gick morfar och hämtade tre bräder och snickrade, sedan la en presening över dessa tre bräder som nu satt ihop och stod på marken. Eller som när jag och Alexandra spelade badminton på gården, kom morfar ner och sa att vi skulle ha ett nät. Nästa dag stod det ett nät där. Gjort av hans fiske nät och ett par stålpar på vardera sida. Han gjorde allt på riktigt. 
Något som sitter i mitt hjärta är att mormor hade frukosten klara till mig och Alexandra varje morgon och vi satt vid hus väggen och morfar han var nere i trädgården. Jag minns det som de var igår. Vad jag älskade den tiden. Utan vår mormor, morfar och vår mamma hade jag och Alexandra inte varit dom vi är. Tack. Ni betyder mest i hela världen.

Denna blogg skulle inte alls handla om detta från början, men oftas blir saker och ting som man inte har tänkt sig, som tur är de kanske. Saknar er. Vill bara ge världens goaste kram. 
Älskar er!

Tack för titten! kommentera gärna!
Rebecca from my heart.

2 kommentarer:

  1. Jättefint skrivet!
    Otroligt härlig bild!

    Morfar är världens bästa människa..

    SvaraRadera
  2. detta inlägg gjorde starkt intryck på mig. jag kan verkligen se framför mig hela senariot. det här var en äkta bild av en morfar!

    jättebra skrivet, becca.


    Hoppas du har det gutt i sthlm!!

    SvaraRadera