Rebecca om beslutsångest att kissa på vissa stolpar

Hej Kära Lekkamrater!


Sitter här vid det stora fönstret och tittar ut, solen börjar sakta glida bakom husen.
Jag upptäcker rörelser nedanför gatan. Ljusen börjar ändra sig mer och mer till neon än till klara färger. Skymningen är här. Johan Coltrane visar hur jazz ska gå till i mina högtalare. Har en skål med varm sparrissoppa brevid mig men den tillåter mig inte äta än.
Då skriver jag en blogg så länge.
Har en alldeles för härlig känsla inom mig. Får väl se om den härliga känsla är kvar efter min första skoldag imorgon. Någonstans sitter fjärilarna men dom har inte hittat fram till min magen än. När jag sätter mig på bussen imorgon då kommer fjärilarna börja fladdra omkring. Det är då jag tänker att jag är inte den ända som känner så. Önska mig lycka till.

Idag har jag varit ute och gått en promenad här i Malmö. Jag tog en sväng till musikaffären och köpte strängar åt Simon. Trevligt folk det är här nere i Skåneland. Igår när jag gick hem ifrån Centralstationen så såg vi en hund och hans husse. Det var en riktig ”city-hund”, han kunde mer övergångsställena än vad vi kunde. (här får man passa sig för alla cyklar, dom härskar typ här i Malmö) Men när hunden hade passerat övergångsstället så fanns det ”nya” stolpar för honom att kissa på och han skulle bokstavligen kissa på Alla. Vilken beslutsångest för honom egentligen. Vilken ska han ta, vilken är stolpen alla luktar på? Haha. Tanken fick mig att bjuda på ett gott skratt.

Jag har börjar Photoshopa lite. Det är ganska svårt men jag ska inte ge upp. Jag fortsätter att irritera Simon med mina frågor om hur man gör och gnälla när jag inte fattar. Tur är att han har tålamod. Men mig behövs nog det ibland, inte sant?

Jag är så glad att Skype finns. Då får jag se och prata med min gulliga mamma och mina underbara vänner. Nu känns ni inte lika långt bort längre. Jag tänker på Er hela tiden.

Nä, nu börjar soppan kallna, som ska avnjutas med en film.

Ta hand om dig och varandra.

Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om att gå i samma skor och ludna nallebjörnar

Hej kära Lekkamrater!

Jag skulle vilja ett par sista ord som smålännings bo som jag är. Jag lovar och svär att mina R aldrig kommer låta något annat än Oskarshamnska. Jag lovar och svär att jag alltid kommer vara crazy även om jag ska sluta bita folk. (För det är Inte normalt). (!!!!!)
Lova mig en sak, du som läser detta. Glöm mig inte. Jag glömmer inte dig i alla fall. Du där, som har gjort ett intryck på mig. Tack. It was Love. ”Nothing compares 2U” som Sinead O’Conner skulle sjunga.

Känner att mina skriv ”skills” inte riktigt gör vad den borde göra i dagens inlägg. Jag borde skriva hur jag känner. Men jag spyr snart på känslor. Orkar faktiskt inte. Så jag stänger av det för en stund.

Nu börjar ett nytt kapitel. Äntligen. Att gå i samma skor en evighet gör en sliten och det blir enformigt. Att spela på samma strängar gör det ograciöst och utslitet. Ni fattar.
Jag behöver nya skor och strängar. Jag behöver nu en ”Doa”- kör bakom mig som får upp humöret när den krymper i tvätten. Ibland behöver man hitta sin drivkraft. Alla nog menad att lida lite ibland men annars hittar man inte botemedlet. Jag har hittat den genom att bli sporrad av mina vänner, familj och såklart P!nks texter.

Nu märks det att jag har hällt i mig litervis med kaffe. Jag har ganska mycket kvar att göra innan flytten imorgon. Men jag gör allt annat än det som har med flytten att göra. Mycket konstigt. Kanske borde man anställa någon som gör alla jobbiga saker åt en. Tänk om det fanns någon som gjorde dom där besvärliga sakerna som typ packa, laga mat, dammsuga, göra slut, säga till sin bästa vän på skarpen, säga att – nu gör du fel, blåsa håret, göra prov. Du fattar. Antar jag.
Visst hade det förenklat lite. Visst, jag lever i en fantasi värld. En Disney värld, mån tro?
Ja men hade det inte varit gulligt om det plötsligt kom upp två ludna Nallebjörnar och började sjunga när det blir lite jobbigt? Som ett Tillfälligt avbrott. Typ, Asfalten är het… rör diiiiiig… röööör diiiig..
Jo, men det skulle nog funka.
Nä men, jag har blivit äldre och är införstådd att livet är jobbigt. Så varför vill man ta bort en sak ifrån livet när man ändå ska leva det?
Tankens kraft ska rädda mig.
Så imorgon sticker jag så gott som alla andra. Men jag finns här. Hela tiden.
Ha det så bra alla, Lekkamrater där ute. Ses i sandlådan.

Ta hand om dig och varandra.
Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om att anpassa, och förmågan att förtrolla

Hej Kära Lekkamrater!

Vi ska även passa på och säga välkommen till OpenOffice.org som jag har fixat till min
pålitliga flickvän även kallad Mac.

Tack för kommentarerna! I like you.

Är det inte skumt att man drabbas av smått panik så fort något nytt händer i ens liv.
Alla rutiner man byggt upp ska nu på något sätt förintas bort ifrån hjärnas schema.
Usch! Ganska svårt att skriva när man känner en odör, en lukt som bara kan komma ifrån en hund.
Men jag ska försöka. Host, vart var vi. Just de!

Jag är ändå ganska duktig på att inrätta mig i olika sammanhang. Jag kan umgås med alla i princip. Om det inte är någon som gör mig förbannad. Då är det ganska kört. Alla är vi lika med det har med anpassningen att göra, med hur vi fungerar. Det handlar om vilka vi umgås med, vad vi gör, vad vi gillar osv. Vem säger att jag inte kunnat blivit nazist, över religiös, djurplågare, kannibal, sadist? Men tänk efter. Detta är några saker som jag vet att jag Aldrig kommer att bli idag. Men hade jag börjat mitt liv med dessa rubriker i mitt huvud. Är det möjligt att Rebecca hade blivit en Nazistisk kannibal eller en över religiös sadistisk djurplågare.
Det var inte egentligen detta jag ville säga med Anpassning. Genom att man är öppen och vill dela med sig av sig själv så finns risken för personförändring. Man gör som alla andra. Inte alltid till något negativt, absolut inte men det kan bli så. Klart att man ska vara en öppen människa och dela med sig av det man har att ge. Såna personer älskar jag. Är det därför man klickar? Jag klickar med någon som har förmågan att förtrolla. Någon som kan tala om varför jag gör/känner innan jag vet det själv. Jag beundrar personer som ler med hjärtat. Det finns några därute i mitt liv som är exakt dessa personer. Hoppas Du vet vem det är.

Okej, mina kära Lekkamrater. Idag såg jag på Narnia. Egentligen en helt underbar film men lite för snäll. En värld för mig med andra ord. Älskar filmer med världar som får en att tro att allt är möjligt. Jag tror att allt är möjligt. Ge de bara lite tid.

Sitter här i fåtöljen, mjukis byxor – Check! Kaffe – Check!
Tänker alldeles för mycket – check!

Ännu ett inlägg med inte så mycket egentligen att säga.

Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Ta Hand om dig och varandra.

Rebecca om flört, filmkyss och varför augusti?

Hej kära Lekkamrater!

Hoppas ni inte har gått och haft sönder era hjärtan. Sommar flörten är gone with the wind och det är dags att vakna upp till sitt sanna jag. Eller är det inte så?
Det är nu man ska sitta ensam och tänka över sina synder i höst. Bläddra genom sin kalender där dagarna bestod av vänner, vänner och vänner.
Trasslar allt bara för att månaderna byter namn? Om jag hade bestämt så hade alla dagar varit lördagar och månaderna skulle vara augusti.
Varför lördagar? Lördagsgodis, såklart.
Varför augusti? Vackra färger på träden, Rebeccas färger, såklart.

Har för första gången mediterat idag. Jag satt ner och såg en horisont framför mig. Jag andades in den friska havsluften och såg mig själv le. Det var faktiskt underbart. Dit ska jag fler gånger när ett ord som kallas panik, stress och ångest hälsar på mig. Det är något jag rekommenderar! Musik finns på Spotify, skriv bara meditation. Jag släpper alla tankar för stunden och känner nuet.

En annan sak som var första gången för mig var filmen ” En officer och en gentleman”. Jag hoppas jag också får ett lyckligt slut på min ”film”. Visst då ska det vara någon som kan kyssas. Det kan inte Richard Gere, inte för att jag har testat men sånt ser man. Någon som ser ut att kyssas bra är nog Robert Pattinson. No, It’s not because he’s good looking. Back to the movie, haha. Jag tycker den är bra. Men en sån film måste det ta år och dagar innan man ser igen.
Nyckeln till friheten skulle jag kunna se om och om igen. That’s it!

Hejda mig, jag måste hejda mig. Det är svårt. Fan vad svårt. Shit.

Egentligen inget viktigt att skriva. Men det föll mig i smaken och skriva lite ikväll.

Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om kvinnan i hennes liv, vänner och äventyr

Hej Kära Lekkamrater!

Hoppas du mår bra. Innan höstens händelser. Du som flyttar, reser, pluggar, inte flyttar, inte reser, inte pluggar.
Tittar ut genom fönstret och det ser ganska gråmulet och trist ut. Vad hände med sommaren som var här? Är det redan höst.
Du som känner mig vet att hösten är min årstid. Snart är det tjocka, stickade tröjor som pryder mig och varför inte en brun virkad mössa till de? Låter inte dumt.

Jag kommer njuta hösten i Malmö härdan efter. Jag kom in på högskolan i Malmö. Ofta!? Jag sökte samma dag som alla anmälningar skulle in. Jag sökte på skoj och trodde verkligen inte att mina betyg skulle hjälpa mig. Men jag hade fel. Ibland är det ganska skönt att ha fel. Jag hade faktiskt annat i huvudet ett tag. Inte plugg. Men vad fan, let's do it!
Nu är det bara lägenhet som ska klaffa. Det får gärna vara en ljus, litet kryp in med ett stort träd som pryder mitt fönster, så jag kan se hösten på nära håll. Låter inte så dumt.

Jag kommer sakna alla, min mamma, min mormor, tvilling (ingen att låna (ta) kläder av, mina kära underbara vänner och kvinnan i mitt liv Emilia Tingström.
En tjej som jag inte alls trodde skulle betyda så mycket som hon gör. Vi började inte med vänskap. Vi hamnade nästan i slagsmål på gymnastiken efter lite tjej tjafs på högstadiet.
Vi fann varandra bland prat om våra pappor som var värstingar i Oskarshamn på deras ungdomstid, vi fann varandra med drinkar i handen och sedan fann vi äkta vänskap, genom att älska varandra, bråka med varandra, ställa upp för varandra och finnas där för varandra. En tjej som Emilia måste man ha i sitt liv annars blir livet tråkigt. Emilia har Alltid funnits vid min sida.
Jag minns henne i mellanstadiet som bärnnstensfärgad crazy girl med rastaflättor. Vi har gått igenom allt tillsammans.
Första fyllan, pojkvänner, död, liv, gråt, skratt. och snart flytt. Jag vill gärna vara egoistisk och säga till henne att hoppa sitt plugg i Norrköping och dra ner till Malmö på efterfest ;) Men sånt kan man inte begära av sin bästa vän. Jag är så glad för hennes skull och önskar henne och Linus all Lycka i världen. Radarparet. NI kommer att rocka i Norrköping. Rebecca kommer att sakna er! Men det blir iChat varje kväll och telefonräkningarna kommer att stiga men det är det värt. Det finns ingen som Emilia. Det finns ingen som kan ta din plats. Du är kvinnan i mitt liv. Hur långt tiden än går innan vi pratar med varandra, ser varandra så spelar det ingen roll, du förblir kvinnan i Rebeccas life. That's it! Punktslut. Älskar dig.
Jag har dom bästa vännerna som finns. Tack!
I morgon packas mycket ner i kartongerna men inte mina vänner tyvärr. Men dom har alltid en plats i min hjärta, det är där dom finns när dom inte är fyskiskt nära.
När tillfälle ges åker jag hem till Oskarshamn och hälsar på eller en tripp till Lidköping/Norrköping.

Nu vill jag bara önska dig Lycka till på din resa. Jag önskar även Lycka till, till mig själv.
En äventyr väntar på oss alla.

Love

Kommentera gärna! Tack för titten!
Rebecca