Hej Kära Lekkamrater!
Länge sen nu. Egentligen inte. På nått eller annat sett ser du mig, träffat mig, talat med mig.
Ska man tacka facebook för den saken? Eller telefon, sms, skype eller oss själva för att det blev av.
Tack iaf. För att vi har hört av varandra på något sätt.
Har precis kommit hem efter ett spontan spring till Entré där jag köpte en Cd ”chillout& the city”.
En super go skiva med sån musik som får mina tankar att bli ett flöde av ord som jag skriver ner.
Det är tre skivor. Första skivan heter ”FINEST CHILL GROOVE” andra ”SMOOTH LATIN CHILL” och tredje ”PRUE CHILL” allt för vilket humör man är på. Och sen blev det lite små köp inne på Yves Roucher som alltid. Jag är deras stamkund.
Sitter och funderar inne i min lägenhet. Med alla mina nya möbler och mina vita gardiner så har jag kommit fram till vissa saker. Jag ska inte dra alla på en gång utan jag tar en sak i taget så jag har nått att skriva i min blogg. Samma sak att få känna doften av nya möbler, rena täcken, nya dofter får en att känna sig lite ovetandes om något lite spännande kanske. Det känns att allt inte har hunnit blivit mitt än efter som de är fortfarande nytt. Men så fort man har slitit ut, använt och glömt att man en gång var försiktig så tar man allt för givet det känns inte lika spännande. Är det samma sak med ett förhållande? I början är man rädda om varandra, tar lugnt med att slita ut varandra för att man behöver inte varandra hela tiden men man vill vara med varandra, allt är nytt och spännande. Men så fort man har kommit in en bit i förhållandet börjar man ta varandra för givet. Man är inte lika rädd om varandra för plötsligt så vet man, man tror man vet vad gränserna går, man har blivit lite mer beroende av varandra fast inte jämt på ett gulligt sätt, allt är inte nytt och spännande längre. Vart och När hände detta? Finns det något exakt datum eller blev det så successivt? I sådana tider försöker vi då hitta
den där som får en att känna lite mer än ett rea plagg? Som istället får en att känna sig som den där lyxiga Chanel klänning man var förut, eller en ny möbel? En ny doft?
Eller rättare sagt en Ny Människa. Men hur långt får man gå för att inte blanda in sig i något som i sin tur är svårt att dra sig ur. Vi människor söker ständigt oss till platser för att uppgradera oss och inte där vi stannar i samma onda cirkel. Det jag kallar ond cirkel är där man existerar men som man inte kan andas. Där man vill ha förändring men vågar inte hitta den för man är rädd vad andra tycker. Det är där man ljuger för sig själv och intalar sig att allt kommer bli bra – Ond cirkel.
Vad är det får en att stanna i ett liv som bara går runt, runt. Jag vill inte att mitt liv ska vara som i ett hamster hjul, jag vill komma nån vart. Men vart? Det är frågan Alla är så rädda för. Eftersom vi inte vet vad som kan hända så struntar vi att se möjligheterna. Den där som får dig att känna dig som ny är ett bevis hur livet ska vara. Fullt med tester, svar och möjligheter. Den där som lockar dig in på något spännande kapitel som är svårt att slita sig ur, Den där som känner dig innan du börjat berätta, Den där som ger dig svar innan du frågat, Den där som får dig att vilja mer, Den där som fått fram något ur dig själv som du inte trodde fanns. Är det en slump att man träffar en sån? Står han/hon där framför dig för att säga att det är Mig du ska ha eller är det bara ett test? Hur ska vi veta?
Minns du när du blev kär? I något som kändes som ingenting förut. När man var något nytt som någon inte fick nog av. Lusten att bara stå och värma varandra genom kyssar var vardagsmat. Ska det vara så svårt att hitta det i varandra igen? Kanske, kanske inte. Alla är vi olika som personer. Vissa växer ifrån varandra och vissa behöver inte växa ifrån varandra för att inse att man borde gå åt olika håll. Det är lättre om båda vill åt olika håll. Men om det är bara en som vill, eller rättare sagt tror att den vill, blir allt lite svårare. Återigen Ond cirkel. Hur som helst så väcker denna fråga allt mer frågor och jag måste kanske komma på ett bra svar för allt detta. Eller?
Jag ska försöka att sammanfatta allt till ett svar. Är det svårt att hitta tillbaka till den nya känslan i ett förhållande eller ska man jämt uppgradera sig? Eftersom vi uppgraderar oss med nya möbler, nya dofter och nya kläder ska vi då tänka på nya känslor? Eller när vi kommer till känslor ska de heta förnya sig i de man redan har? Man kan inte stanna kvar i något som en hamster springer i, ett hjul. Där livet går runt, runt om man inte kan lösa det tillsammans. För man är ändå två i ett förhållande men vill inte den ena hel hjärtat lösa problem så kommer det aldrig funka. Någon som väcker något nytt i sig är där kanske för att tala om att det finns ett liv mer än något som går runt, runt. Eller kanske väcker bra minnen och talar om att det finns en återvändo till ett bra förhållande bara man är villig att ge allt. Ett ämne som är ganska starkt och svårt att svara på eller kanske svårare att prata om. Det finns många som vill hitta sig själv och upptäcka nya saker men med varandra det kan inte Jag svara på, det kan bara Du själv.
Låt mig höra vad du tycker för jag tycker detta är ganska intressant.
Kommentera gärna! Tack för titten!ReGoSi
