Rebecca om vingummi som tar en kvart av ditt liv

Hej, kära Lekkamrater!

Ett tag sen sist, behövde inspiration till att skriva. Det har jag fått nu.
Det behövdes inte mycket för att jag skulle behöva öppna mitt textredigerare program och börja skriva
ett nytt inlägg.

Hur många där ute känner sig vilsen ibland? En.. två.. tre.. Det går ju räkna men jag tror inte siffrorna räcker till faktiskt. Du vaknar upp en dag och det slår dig plötsligt Var finns min framtid?
Frågor som Vad som kommer det bli av med mig, Vad är just för mig, Hur vet jag vad som är just för
mig, När vet jag och framförallt Har Jag valt rätt?. Det vet du inte förrän du vet, det är väl svaret. Rätt tråkigt svar. Men rätt smart och enkelt. Så egentligen behöver man inte gå in mer på de. Jag har kommit på att man behöver inte vara just 20 bast och inte veta vad man ska bli och vad man ska göra med sitt liv, du kan fylla 40 och fortfarande inte veta. Får det dig att bli stressad eller lugn då?
Jag blir faktiskt lugn.
Och det borde du också bli.

Häromdan när satt och åt ur min godis påse, jag satt där och smaskade på vingummi och som alla vet
så kan vingummi bli verkligen segt och man får sitta där och tugga en kvart innan det händer något.
Man undrar vart tänderna tog vägen, typ. Så en kvart efter så hittar man dom och tänker - Där är dom! Då slog det mig om jag har tid att sitta här en kvart och tugga, liksom. Den kvarten kunde jag kanske ha fått ett jobb, målat en tavla som jag sen säljer för runt 2 miljoner, ringt en vän, kollat facebook (skoja, som om jag inte sitter där tillräckligt), renast min garderob( en kvart gånger 58295794759 timmar.) tränat Ju-jutsu och blvit mästare, skrivit en blogg om mina icke botoxade läppar och blivit en ny svensk känd bloggerska, hänger du med?
Jag kunde kanske ha förändrat mitt liv på den kvarten. Om man tänker längre så kan ens liv förändras på
en sekund. Men eftersom det tog en kvar att tugga på den där sega vingummin så får jag skriva om en kvart. Jag tror på hopp och jag tror på ödet. Det finns alltid en mening med allt. Jag vet inte om det är människor som är lata och sitter och väntar och tror på de, som jag tror på att någonting ska dyka upp eller hända förr eller senare.
Varför pratar jag om vingummi? och om att det tar en kvart att tugga på och att man kunde ha gjort bra något bra på den kvarten.
Som sagt jag tror på människor som går högskolor och plugga stenhårt inför varje tenta. Jag avgudar er.
Ni ska ha alla få en egen stjärna på himlen för vad jag har hört så är inte tentor det lättaste men mest varför jag avgudar er är för att ni gjorde högskoleprovet, bestämde er, hittade en skola, skickade in papper, ansökte bostad, csn, kom in och gick in i ett nytt klassrum. Stjärna till er!
Men jag tror även på människor som mig själv, och jag tycker att vi är lika värda en stjärna på himlen.

Livet är inte lätt att leva, men vart står det skrivet att livet ska vara lätt, inte bibeln iallafall. För den som
tror på den. Det står inte i aftonbladet, expressen, självbiografier, bloggar och om det står nånstans så måste personen har skrivit fel eller rökt på (för vad jag har hört så känns livet mycket lättare då).
Man kan förenkla.
Det finns många därute som inte har den minsta aning om vad livet kommer att visa. Och det är lugnt,
Många högskolefolk har totalt ändrat sin karriär ifrån vad det som var från början. Det är inte lätt.
Kanske man behövde gå den där skolan för att inse vad man egentligen ville göra, Vilket är bra eller hur.

Du kan njuta över den där kvarten som du inte gör det minsta dugg. Handlar inte livet om att njuta och känna att man lever, man lever inte genom att tänka på frågor som väcker oro, ångest och hjärtklappning?
Du kan stärka ditt självförtroende och livssyn genom se livet som en utmaning och inte som en tävling.
Det handlar inte om tid längre utan det handlar mer om att leva. Det handlar definitivt inte om vem som hinner först, vem som har allt fortast. Ut ur bubblan som får dig att känna otillräcklighet och misslyckad, kliv in i din kropp istället och fråga dig själv Vad mår Jag bra av?
Jag mår bra av vingummi. Så varför kan jag inte bara få njuta över att mina tänder inte plötsligt fungerar och luta mig tillbaka och tänka att jag har gått om tid på mig. Att risken finns att det ordnar sig när jag kanske är 40. Hellre att jag kommer på en dag än att jag tvingar mig in i något som jag sen kommer att ångra. Nä, jag har planer och det ser jag som ett framsteg, för ett år sen hade jag ingen aning men idag har jag en plan. En plan på hur mitt liv kanske ser ut i framtiden, men jag vet inte, man kan inte veta allt.
Hade jag vetat allt så hade jag säkert suttit och väntat ut tiden med ännu mer vingummi och förmodligen blivit tjock. Så Lev i nuet, var glad att du kom in på din högskola, var nöjdast att du har en plan, om du inte har en plan så dyker den upp, jag lovar.

Så när du ser mig äta vingummi så njuter jag av livet fast jag njuter mest hela tiden. Jag tänker inte på att jag missar livet, hur kan jag det när jag lever det? En sak till. Det viktiga är inte att planera sitt liv i minsta detalj utan det viktigaste är att ha sitt liv i planeringen. Glöm inte bort att du lever. Så häng inte upp dig på saker som du vet att du kan fixa. Det handlar om att tro på sig själv. Lycka till!

Kommentera gärna! (alltid så kul) Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om att kritisera sig själv med Ägg

Hej kära Lekkamrater!

Nu möts vi igen. Inte längesen sist men man blir ju lite av exalterad när man får så fina kommentarer, fin respons på det man skriver. Det glädjer mig. Tack alla igen.

Idag slog det mig att våra ”vardags felen” följer oss hela tiden. Jag undrar t.ex. varför jag Aldrig lär mig att koka ägg? Hur jag än gör så spricker ägget och jag får nöja mig med sådär ett halvt ägg för allt de förgångna ligger och flyter i kastrullen. Visst då tänker du säkert Varför kan hon inte bara lära sig koka ägg? Ja, förstår du, jag kan men de vill sig inte riktigt. Då kom jag och tänka på.
Ett ägg är lika ömtåligt som att kunna ge sig själv kritik.
Jag kan erkänna att jag inte är tillräckligt försiktig när jag lägger ner ägget i kastrullen. Jag kan erkänna att jag kan vara retlig. Jag kan erkänna att jag jämnt vill ha sista ordet. När jag tänker efter är det ändå ganska svårt att ge sig själv kritik det är lättare att ge andra kritik. Alla sorters kritik är inräknade då.
Hon är si och Han är så Men hur är du egentligen Själv?

Jag tycker det är bland de värsta som finns när man sitter där och predikar om hur den personen är och vad personen har gjort. Alla har vi gjort misstag, det är En sak som är säker. Jag har gjort misstag och Du har gjort misstag. Men jag är sån som tycker att man inte ska gå runt och må dåligt över saker man gjort. Det tillhör de förflutna. Försök och släpp de nu. Du har med rätt hög sannolikhet vuxit som människa och vill gå vidare. Men det är inte alls lätt att gå vidare när inte folk omkring kan släppa saker som du gjort eller sagt tidigare. Det handlar om att bryta mönstret. Så egentligen tänk dig för när du har mycket att säga om en person som Du vet och Du kan allt om. Jag ska försöka tänka på det när man sitter på t.ex. kaffehuset där de pratas väldigt mycket och sen att iallafall försöka bryta detta skit snackande. Jag är helt enkelt trött på det. Visst det är lättare sagt än gjort men man kan ju iallafall försöka. Genom att kanske säga till sin kära vän mittemot att vi pratar om något annat eller säga att de där vet jag inte så mycket om så jag vill gärna inte yttra mig om det. Omvänd psykologi kallas det. (Fick VG btw i psykologi, sådär nu fick jag det sagt också, haha.) Nä men hänger ni med lite vad jag menar? Folk skriver i tidningar om att tänka positivt, vad händer med att prata positivt? Som t.ex. Vi varelser har mycket att säga om varandra och oftast är mer än hälften negativa. Man vet ju själv när man får höra något positivt och det kan vara ett lyckorus för en hel vecka. Är det inte härligare att göra någon glad genom att säga något positivt. Men det är svårt. Jag tycker det är svårt att bryta mönstret ibland men jag ska Försöka. Det är en början. Det är inte det lättaste att delta i dagens diskussion på kafferasterna om henne/han och man rycks in och har helt plötsligt väldigt mycket att säga om henne/han. Jag tror faktiskt du känner igen dig. Det gör jag iallafall.

Visst, finns det tider man bara kritiserar sig själv också men oftast för min del det när jag har hört någon annan ha sagt något om mig som gör mig ledsen. Det gör mig förvirrad. Det får mig att gå från säker till osäker, bara så där på ett klick. Tankar som har jag verkligen gjort rätt eller gör jag fel. Då börjar vi lyssna helt plötsligt på andra än oss själva. Vi påverkas väldigt mycket av andra tycker.
Jag har ett tips varför inte bara skriva ner 10 saker som du vill förändra med dig själv (Som du inte är helt nöjd med) och låt Ingen annan hjälpa dig för det är bara Du som vet vad du behöver förändra. En bra början att kritisera sig själv på ett bra sätt.
Sätt upp en förändring ett mål. Det behöver inte vara stora förändringar men jag lovar de blir stora när du märker att du har kommit till målet.

Med detta inlägg vill jag avsluta med att säga att även om man erkänner att man suger på att koka ägg är det en bra början till att kanske lära sig var felet ligger. Nu kan jag faktiskt inte skylla mer på alla äggen utan jag förstår vad felet ligger och det är hos mig. Inte för att någon annan har sagt det utan för att Jag själv har förstått det. Det är bra att kunna kritisera sig ibland för det är ganska nyttigt Men du ska inte vara för hård emot dig. För vi är ändå mänskliga och vi behöver göra fel och säga fel saker för att vi ska lära oss av dom. Jag ska försöka tänka på vad jag säger om andra och om mig själv. Om vad jag säger och om vad jag inte säger.
Det är inte alltid lätt att veta vad som är rätt. Men så länge man följer sitt hjärta så är det rätt, tror jag.

Lycka till!
Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om bråk, inte matematik!

Hej Kära Lekkamrater!

Vill börja tacka för kommentarer! Det är så upplyftande att se att man har vunnit betraktelser .
Det får viljan att stanna kvar i att skriva ett antal rader men som alltid blir längre än förväntat.
Men än en gång TACK.

Bråk är en råvara som jämt står i skåpet eller kylskåpet. Den finns där. Utan något förbestämt bäst.Före datum.
Hur kommer det sig att man säger det som sårar mest till en person som man älskar?
Som man egentligen aldrig vill såra. Så blir det ändå dom man sårar mest.
Man öppnar upp sig för någon och berättar, kanske berättar allt. Det gör man i förtroende och av kärlek. Något då man inte räknat med är att de sen vänds emot dig när ni bråkar. Då gör det ont.
Allt det där man vågat berätta förtroende är nu en sak man hör utanför varandras öron. Höjda röster som är meningen att bryta igenom tjocka betong väggar för att göra dig ledsen och beredd på att det du sa i förtroende är något som kan vändas emot dig. Men sen står man där och undrar vad man har sagt. Det är aldrig meningen att såra någon, det finns dock undantag men vi faktiskt ändå rätt starka. Stanna upp! Råvaran av bråk går ut på sånt här. Man sårar och därefter blir man sårad. Det är inte svårt alls när man tänker efter. Blir man sårad så tar man inte oftast all skit utan man bygger upp en vägg och därifrån kastar man tillbaka all skit. Då står man där. Två stycken sårade personer.
Inte alls glada eller lyckliga just vid den stunden. Vid det ögonblicket tänker man Hur kunde jag vara så dum så jag berättade allt de där? Jag kan säga dig varför. Att anförtro sig till någon är väldigt stort, du gjorde de av tillit, kärlek och självförtroende. Det är inte svårare att sen prata och reda ut allt. Ge varandra en varm kram. Att förstå att det är oftast lättast att såra en person som man älskar mest. För där är vi sårbara. Redan där är Vi sårbara. Jag tycker själv att man ska tala om allt för en person man älskar. För du kan inte älska någon förens du älskar dig själv. Och med de ingår inte bara röda rosor och glitter utan har även något svart i sig. Det är stort när du kan visa de du tycker är ditt mörker för någon du älskar för det är oftast då man kan visa det riktiga ljuset. Jag tycker det är viktigt att dela med sig av Hela sitt hjärta. Är det inte underbart då att det finns någon som älskar dig för Hela dig.
Jag tänkte på det idag. Det är fint.

Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om livet i en kopp

Hej kära Lekkamrater!

Så nu sitter jag är igen, ingen aning om livet. Men är inte det skönt?
Teet jag dricker, vet jag precis hur de smakar men är det inte underbart när man tar sig till mod och lyssnar på någon annans rekommendationer. Att byta te sort är stort. Tänk på det.
Att byta adress är stort. Att säga nej är stort. Att byta frisyr är stort. Tänk på det.
Vart du än i världen sitter så är det väl ändå Du som har bestämt vart du har hamnat, inte sant?

Det var du som tog dig till mods. Jag beundrar dig. Snart är det min tur. Visst jag har tagit mig en bit men jag är inte färdig. Jag har knappt inte ens börjat. Jag ser lite av de förflutna lite diffust och jag hoppas att mina glasögon ska göra mina ögon skärpta för framtiden. Även om jag har brytningsfel så bestämmer jag vad jag vill se mest av eller de jag aldrig vill se mer. Jag sitter med samma kopp i handen men jag kan byta, inga problem det är bara att jag gillar dricka ur den. Så länge det funkar så varför ska man byta ut något? Om jag tappar den i golvet och limmar, limmar och limmar på gång på gång då är det väl ändå dags att byta. Man kan inte limma ihop saker en hel livs tid. Det handlar om att inte haka upp sig på saker utan att kunna gå vidare. Det är stort. Det känns som att en kopp inte kan avgöra mycket vad livet ska handla om. Men, som sagt man vet aldrig. Just nu håller jag fast vid denna kopp. Sen får jag se om jag kan hitta samma kopp fast i olika färger. Det är en bit på väggen. Uppgradering kanske man kan kalla de. Jag håller fast vid mina principer fast med vissa undantag. Livet är fylld av reglar men med vissa undantag. Jag låter mig inte bestämmas av någon. Mitt liv, ingen annans. Men jag lyssnar gärna.

När jag tittar mig i spegeln ser jag en tjej som vill mycket men som inte vet vart hon ska börja.
Men hon är ändå inte orolig för hon vet att allt har sin tid och oroar sig inte då för mycket på imorgon dagen utan tar en dag i taget. Gråter gör hon också mest hos sina vänner för där kan hon inte ljuga. Jag ska inte säga att jag gråter hos alla men vissa ser rak igenom mig och de ger jag glans åt.
Jag beaktar människor som vill leva livet genom att leva. Det är något jag försöker göra. Det är något jag tycker att skulle försöka göra.

Sträck på dig! Var nöjd för de du har uträttat hittills! Jag försöker uppmuntra dig. Vem du nu är, så vet jag har att du har något att vara stolt över så tänk på det!
Imorgon tar jag en ny klunk ur min kopp, hoppas jag men man vet Aldrig.
Enjoy your Life

Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi