Rebecca om vingummi som tar en kvart av ditt liv

Hej, kära Lekkamrater!

Ett tag sen sist, behövde inspiration till att skriva. Det har jag fått nu.
Det behövdes inte mycket för att jag skulle behöva öppna mitt textredigerare program och börja skriva
ett nytt inlägg.

Hur många där ute känner sig vilsen ibland? En.. två.. tre.. Det går ju räkna men jag tror inte siffrorna räcker till faktiskt. Du vaknar upp en dag och det slår dig plötsligt Var finns min framtid?
Frågor som Vad som kommer det bli av med mig, Vad är just för mig, Hur vet jag vad som är just för
mig, När vet jag och framförallt Har Jag valt rätt?. Det vet du inte förrän du vet, det är väl svaret. Rätt tråkigt svar. Men rätt smart och enkelt. Så egentligen behöver man inte gå in mer på de. Jag har kommit på att man behöver inte vara just 20 bast och inte veta vad man ska bli och vad man ska göra med sitt liv, du kan fylla 40 och fortfarande inte veta. Får det dig att bli stressad eller lugn då?
Jag blir faktiskt lugn.
Och det borde du också bli.

Häromdan när satt och åt ur min godis påse, jag satt där och smaskade på vingummi och som alla vet
så kan vingummi bli verkligen segt och man får sitta där och tugga en kvart innan det händer något.
Man undrar vart tänderna tog vägen, typ. Så en kvart efter så hittar man dom och tänker - Där är dom! Då slog det mig om jag har tid att sitta här en kvart och tugga, liksom. Den kvarten kunde jag kanske ha fått ett jobb, målat en tavla som jag sen säljer för runt 2 miljoner, ringt en vän, kollat facebook (skoja, som om jag inte sitter där tillräckligt), renast min garderob( en kvart gånger 58295794759 timmar.) tränat Ju-jutsu och blvit mästare, skrivit en blogg om mina icke botoxade läppar och blivit en ny svensk känd bloggerska, hänger du med?
Jag kunde kanske ha förändrat mitt liv på den kvarten. Om man tänker längre så kan ens liv förändras på
en sekund. Men eftersom det tog en kvar att tugga på den där sega vingummin så får jag skriva om en kvart. Jag tror på hopp och jag tror på ödet. Det finns alltid en mening med allt. Jag vet inte om det är människor som är lata och sitter och väntar och tror på de, som jag tror på att någonting ska dyka upp eller hända förr eller senare.
Varför pratar jag om vingummi? och om att det tar en kvart att tugga på och att man kunde ha gjort bra något bra på den kvarten.
Som sagt jag tror på människor som går högskolor och plugga stenhårt inför varje tenta. Jag avgudar er.
Ni ska ha alla få en egen stjärna på himlen för vad jag har hört så är inte tentor det lättaste men mest varför jag avgudar er är för att ni gjorde högskoleprovet, bestämde er, hittade en skola, skickade in papper, ansökte bostad, csn, kom in och gick in i ett nytt klassrum. Stjärna till er!
Men jag tror även på människor som mig själv, och jag tycker att vi är lika värda en stjärna på himlen.

Livet är inte lätt att leva, men vart står det skrivet att livet ska vara lätt, inte bibeln iallafall. För den som
tror på den. Det står inte i aftonbladet, expressen, självbiografier, bloggar och om det står nånstans så måste personen har skrivit fel eller rökt på (för vad jag har hört så känns livet mycket lättare då).
Man kan förenkla.
Det finns många därute som inte har den minsta aning om vad livet kommer att visa. Och det är lugnt,
Många högskolefolk har totalt ändrat sin karriär ifrån vad det som var från början. Det är inte lätt.
Kanske man behövde gå den där skolan för att inse vad man egentligen ville göra, Vilket är bra eller hur.

Du kan njuta över den där kvarten som du inte gör det minsta dugg. Handlar inte livet om att njuta och känna att man lever, man lever inte genom att tänka på frågor som väcker oro, ångest och hjärtklappning?
Du kan stärka ditt självförtroende och livssyn genom se livet som en utmaning och inte som en tävling.
Det handlar inte om tid längre utan det handlar mer om att leva. Det handlar definitivt inte om vem som hinner först, vem som har allt fortast. Ut ur bubblan som får dig att känna otillräcklighet och misslyckad, kliv in i din kropp istället och fråga dig själv Vad mår Jag bra av?
Jag mår bra av vingummi. Så varför kan jag inte bara få njuta över att mina tänder inte plötsligt fungerar och luta mig tillbaka och tänka att jag har gått om tid på mig. Att risken finns att det ordnar sig när jag kanske är 40. Hellre att jag kommer på en dag än att jag tvingar mig in i något som jag sen kommer att ångra. Nä, jag har planer och det ser jag som ett framsteg, för ett år sen hade jag ingen aning men idag har jag en plan. En plan på hur mitt liv kanske ser ut i framtiden, men jag vet inte, man kan inte veta allt.
Hade jag vetat allt så hade jag säkert suttit och väntat ut tiden med ännu mer vingummi och förmodligen blivit tjock. Så Lev i nuet, var glad att du kom in på din högskola, var nöjdast att du har en plan, om du inte har en plan så dyker den upp, jag lovar.

Så när du ser mig äta vingummi så njuter jag av livet fast jag njuter mest hela tiden. Jag tänker inte på att jag missar livet, hur kan jag det när jag lever det? En sak till. Det viktiga är inte att planera sitt liv i minsta detalj utan det viktigaste är att ha sitt liv i planeringen. Glöm inte bort att du lever. Så häng inte upp dig på saker som du vet att du kan fixa. Det handlar om att tro på sig själv. Lycka till!

Kommentera gärna! (alltid så kul) Tack för titten!
ReGoSi