Rebecca om att inte tjuta men hur kan man inte låta bli?

Hej Kära Lekkamrater!

Sitter i min lilla lägenhet. Där rummet fylls av längtan och julmusik. Längtan av att få komma hem och träffa alla kära, julmusik ifrån Karl-Bertil Jonssons Julafton, den snälla rebelliska 14-åriga Karl-Bertil som fyller mitt hjärta varje jul med att tro att det finns snälla människor som tycker att alla har rätt till jul. Så fint. Jag lovar jag ska inte tjuta. Haha.

När jag skriver på tagentbordet stöter mitt nya armband ifrån Rock By Sweden (Laila Bagges Serie) i emot datorn.Men då blir jag så där härligt påmind att jag har ett armband ifrån Rock By Sweden (Laila Bagges Serie). Och det blänker och glittrar precis som de ska göra. Jag fick det igår av Simon. En överraskning. Vi firade 5år igår. Hade inte en tanke på att det skulle vara detta vackra armband. Jag började tjuta. Haha.

Imorgon tar jag mig till Småland för att krama om familj, vänner och djur. Får se om jag hugger en gran i år, enligt mamma ska det vara mycket snö. Jag har lite svårt att föreställa mig de. Konstigt men sant. Här i Malmö har vi snö men det är precis lagom och här i storstaden smäller allt bort fort. Men blåsten är det största problemet här, brrr. Så det ska bli så skönt att kliva av vid Slånbärsvägen imorgon och se att det inte har hänt mycket mer än att metervis snö har trillat ner. Krama om min lilla mamma, pussa Busan och klappa min ”spegelbild” på axeln, haha, det är närmast vi kan komma, haha.

Jag lovar jag ska inte börja tjuta.

Så här sitter jag och nu lyssnar jag på Auld Lang Sane, Lagom mysigt.

Mina jullåtar som man inte kan vara utan – Fairytale of new york,

Karl-Bertil Jonssons musik, My favorite things (Perry Como), Auld Lang Sane..

Det känns som att jag har på något sätt gått vidare och hittat en mening med allt igen.

Så inget eller ingen kan förstöra min Jul. Jo, om Alex inte har köpt en bra julklapp till sin ”Spegelbild”. Det skulle väl vara de ;)

Det var ett tag sen jag skrev här nu.

Jag lovar jag ska inte tjuta...Fan, nu tjuter jag -.-

God Jul till Er alla!

Kommentera gärna! Tack för titten!

ReGoSi

Rebecca om Mellan hjärna och hjärta

Hej kära Lekkamrater!

Ett tag sen sist. Vad som har hänt? -oj, vart ska man börja?

*Falling to Pieces

*Tenta

*Onödiga saker

*Nödvändiga saker

Egentligen har jag inget att säga. Inget sånt här "tänkvärt" blogg inlägg. Men ibland kan de vara skönt. Just nu är jag mellan himmel och Helvete. Mellan Ett och Noll.

Det har jag varit ganska länge. Inga beslut kan tas eftersom jag inte vet vilka belsut som finns.

Jag är mellan Hjärna och Hjärta.

Hoppas på Vår snart. Det ligger mellan Vinter och Sommar. Äntligen något. Konstigt att det finns människor därute som kan läsa mina ögon som en dagbok. Jag vill inte vara skyldig till några tårar. Vem vill vara de?

Jag var tvungen att skriva av mig lite även om de inte är lätt att förstå.

Rebecca

Rebecca om Break even.

Kan inte sluta lyssna på denna låt och kolla musikvideon.
Det gör ont.

Rebecca om att uppgradera känslor på två olika sätt.

Hej Kära Lekkamrater!

Länge sen nu. Egentligen inte. På nått eller annat sett ser du mig, träffat mig, talat med mig.
Ska man tacka facebook för den saken? Eller telefon, sms, skype eller oss själva för att det blev av.
Tack iaf. För att vi har hört av varandra på något sätt.

Har precis kommit hem efter ett spontan spring till Entré där jag köpte en Cd ”chillout& the city”.
En super go skiva med sån musik som får mina tankar att bli ett flöde av ord som jag skriver ner.
Det är tre skivor. Första skivan heter ”FINEST CHILL GROOVE” andra ”SMOOTH LATIN CHILL” och tredje ”PRUE CHILL” allt för vilket humör man är på. Och sen blev det lite små köp inne på Yves Roucher som alltid. Jag är deras stamkund.

Sitter och funderar inne i min lägenhet. Med alla mina nya möbler och mina vita gardiner så har jag kommit fram till vissa saker. Jag ska inte dra alla på en gång utan jag tar en sak i taget så jag har nått att skriva i min blogg. Samma sak att få känna doften av nya möbler, rena täcken, nya dofter får en att känna sig lite ovetandes om något lite spännande kanske. Det känns att allt inte har hunnit blivit mitt än efter som de är fortfarande nytt. Men så fort man har slitit ut, använt och glömt att man en gång var försiktig så tar man allt för givet det känns inte lika spännande. Är det samma sak med ett förhållande? I början är man rädda om varandra, tar lugnt med att slita ut varandra för att man behöver inte varandra hela tiden men man vill vara med varandra, allt är nytt och spännande. Men så fort man har kommit in en bit i förhållandet börjar man ta varandra för givet. Man är inte lika rädd om varandra för plötsligt så vet man, man tror man vet vad gränserna går, man har blivit lite mer beroende av varandra fast inte jämt på ett gulligt sätt, allt är inte nytt och spännande längre. Vart och När hände detta? Finns det något exakt datum eller blev det så successivt? I sådana tider försöker vi då hitta den där som får en att känna lite mer än ett rea plagg? Som istället får en att känna sig som den där lyxiga Chanel klänning man var förut, eller en ny möbel? En ny doft?
Eller rättare sagt en Ny Människa. Men hur långt får man gå för att inte blanda in sig i något som i sin tur är svårt att dra sig ur. Vi människor söker ständigt oss till platser för att uppgradera oss och inte där vi stannar i samma onda cirkel. Det jag kallar ond cirkel är där man existerar men som man inte kan andas. Där man vill ha förändring men vågar inte hitta den för man är rädd vad andra tycker. Det är där man ljuger för sig själv och intalar sig att allt kommer bli bra – Ond cirkel.
Vad är det får en att stanna i ett liv som bara går runt, runt. Jag vill inte att mitt liv ska vara som i ett hamster hjul, jag vill komma nån vart. Men vart? Det är frågan Alla är så rädda för. Eftersom vi inte vet vad som kan hända så struntar vi att se möjligheterna. Den där som får dig att känna dig som ny är ett bevis hur livet ska vara. Fullt med tester, svar och möjligheter. Den där som lockar dig in på något spännande kapitel som är svårt att slita sig ur, Den där som känner dig innan du börjat berätta, Den där som ger dig svar innan du frågat, Den där som får dig att vilja mer, Den där som fått fram något ur dig själv som du inte trodde fanns. Är det en slump att man träffar en sån? Står han/hon där framför dig för att säga att det är Mig du ska ha eller är det bara ett test? Hur ska vi veta?
Minns du när du blev kär? I något som kändes som ingenting förut. När man var något nytt som någon inte fick nog av. Lusten att bara stå och värma varandra genom kyssar var vardagsmat. Ska det vara så svårt att hitta det i varandra igen? Kanske, kanske inte. Alla är vi olika som personer. Vissa växer ifrån varandra och vissa behöver inte växa ifrån varandra för att inse att man borde gå åt olika håll. Det är lättre om båda vill åt olika håll. Men om det är bara en som vill, eller rättare sagt tror att den vill, blir allt lite svårare. Återigen Ond cirkel. Hur som helst så väcker denna fråga allt mer frågor och jag måste kanske komma på ett bra svar för allt detta. Eller?
Jag ska försöka att sammanfatta allt till ett svar. Är det svårt att hitta tillbaka till den nya känslan i ett förhållande eller ska man jämt uppgradera sig? Eftersom vi uppgraderar oss med nya möbler, nya dofter och nya kläder ska vi då tänka på nya känslor? Eller när vi kommer till känslor ska de heta förnya sig i de man redan har? Man kan inte stanna kvar i något som en hamster springer i, ett hjul. Där livet går runt, runt om man inte kan lösa det tillsammans. För man är ändå två i ett förhållande men vill inte den ena hel hjärtat lösa problem så kommer det aldrig funka. Någon som väcker något nytt i sig är där kanske för att tala om att det finns ett liv mer än något som går runt, runt. Eller kanske väcker bra minnen och talar om att det finns en återvändo till ett bra förhållande bara man är villig att ge allt. Ett ämne som är ganska starkt och svårt att svara på eller kanske svårare att prata om. Det finns många som vill hitta sig själv och upptäcka nya saker men med varandra det kan inte Jag svara på, det kan bara Du själv.
Låt mig höra vad du tycker för jag tycker detta är ganska intressant.

Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om Morfar.

Hej kära lekkamrater!

Trevligt att ses igen. Tack för att kommentarer igen, de får mig att bli på sprudlande humör!

Morfar hade fyllt 88år i söndags. Första gången man inte firar hans födelsedag med honom som jag kan minnas. Jag undrar så innerligt var han är, hur han har det. Jag önskar jag fick svar. Jag vill tro på en himmel. Jag vill tro på att jag träffar honom igen. Eftersom han kunde läka mina sår genom att bara finnas. Men nu när han inte finns då,Vem ska då läka dom. Mina sår läks, jag blir stark, jag hoppas det är min Morfar som hjälper mig. För det tror jag på. Att han hör mig när jag behöver prata. Jag har fortfarande lätt till gråt eftersom jag saknar honom så obeskrivligt mycket. Jag kommer bli så besviken om jag aldrig får se honom igen, hålla hans hand, ge honom en varm kram en sån som bara barnbarn kan, klappa hans kind, skoja och skratta med honom. Jag får stanna upp att skriva för jag ser inget av alla tårar som rinner. Snart är det ett år han tog sitt sista andetag och jag minns det som igår. Jag har verkligen förlorat någon som har betytt allt för mig och det glömmer man inte. Jag vill bara veta om han visste att vi fanns där hela tiden. Jag har sådan ångest för att jag inte vet om han visste att han inte var själv. Att vi fanns där. Vart tog han vägen? Vad är han?
Ibland tror jag att jag skulle behöva prata med någon om allt det här. För jag kan säga att jag mår inte bra. Jag har svårt att prata om döden, morfar och sjukdomar utan att börja gråta.
Det går inte en dag utan att mina tankar hamnar hos dig Morfar. Jag hoppas så så så mycket att du hör mig. Om det inte fanns något efter livet, vad ska de då vara värt att leva? Varför ska man bli ha vänner, varför ska man sakna någon så det gör ont om man Aldrig ska få träffa dom sen?
Det skrämmer mig. Jag vill få svar men rädd för svaret. Jag skulle behöva få gråta ur mig för jag är inte klar på långa vägar. Men jag är så trött på att bara gråta, gråta och gråta. Jag gör inget annat.
Det känns som en en del av sig själv har gått bort efter Morfars död. Något dog i mig. Som säkert kan hittas igen men hur?
Jag skulle vilja skrika och lägga mig på golvet och gråta som ett barn.

Morfar, Jag saknar dig. Jag hoppas att du hör mig.
Om ingen himmel fanns innan så skapades en när du tog sista andetaget. För en underbar människa som du, som har skapat en vacker trädgård som jag och Alexandra vuxit upp i. Du som har gjort alla lyckliga och glada. Älskar dig, Morfar.


Håll mitt hjärta Håll min själ
Lägg mitt huvud i ditt knä
Säg att du menar
och vill mig väl
Håll mitt hjärta Håll min själ

Som jag väntat alla år
Du kan läka mina sår
Ta mina händer och gör mig hel
Ta mitt hjärta
Ta min själ

Håll mit hjärta Håll min själ
Låt mig bara stanna här
Så allt jag ber dig allt jag begär
Håll mitt hjärta Håll min själ Håll min själ

Din Olga.

Rebecca om hitta rätt nyckel till hjärterummet

Hej kära Lekkamrater!

Tack för alla fina kommentarer igen. Tack tack tack tack!! Jag blir såå super glad så fortsätt med det :)

Jag sitter i Simons bäddsoffa som nu har blivit en säng. Den är stor och man får plats. Här sitter jag när jag skriver mina blogg-inlägg. Här befinner jag mig när jag ska titta på SATC-avsnitten, när jag pluggar, när jag är hemma själv och ska äta, sover, vilar och annat.
Någon som har hört uttrycket - Get a room!? Klart ni har. Jag har tänkt på att allt är uppdelat i små kuber av allt. 3 rum och kök, vardags-rum, sov-rum, hotell-rum. Rum är en avgränsad plats eller yta. Någonstans där man kan stänga in sig själv och bestämma när man ska komma ut. Det är en ganska enkel plats att rymma till, en plats med väggar, en dörr och ett lås. Allt för att man vill stänga ut saker och stänga in saker. Men så länge det är mellan fyra väggar , en dörr och ett lås är jag inte oroad. Då jag blir oroad, är när någon stänger in sig själv, i sig själv. Om någon låser en dörr finns det oftast en extra nyckel men när någon låser in sig i sig själv är det svårt att göra en kopia på en nyckel när man inte vet vilken nyckel som passar. Det låset har man inte oftast nyckel till. Vi kallar det hjärterum. När vi inte vill dela med oss av något som vi inte tror att andra förstår gör man det felet att stänga in det. Vi kan gå runt och bära det länge inom oss för vi är starkare än vad vi tror. Men, både du och jag vet att vi har någon att öppna oss för. Men ibland vet man inte hur.
Kanske rör det sig om små mirakel som att våga. Våga att tala i ditt namn och inte säga saker som rätt i andras öron. Även om det är svårt att hantera sanningar är det svårast att inse att dom är sanna. Mellan fyra väggar, en dörr och ett lås kan man bli hungrig och kan ta sig ut men att vara instängd i sig själv är man mer än hungrig. Det är inte bara bra saker som hamnar i hjärterummet utan allt möjligt. Men visst, är det lättare att hantera saker man är lycklig över. Varför utsätta sig för saker som får en att kvävas långsamt? Öppna upp dig. Stäng inte in dig. Behöver du vara ensam med dina tankar för en stund åker man iväg, låser in sig i ett av alla rum man har att välja på i dagens samhälle. Inte stänger in sig i hjärtrummet. Jag kanske inte har nyckel att att öppna med än gång och då underlättar det att prata så fort något inte känns bra. Sparar borde tid och tårar.

Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om lägenheten som får en touch av CarrieB

Hej kära Lekkamrater!

Jag är bara tvungen att dela med mig..

JAG HAR FÅTT EN LÄGENHET!

Inflyttningsdatum är den 1/11 och jag kan knappt inte hålla mig.
Jag vet precis hur den ska se ut. Rebecca Augustsson enskilda stil/Carrie Brashaws Apartment/.
Snart sticker jag på secondhand och rotar fram saker som jag tycker passar in i mitt liv just nu.
Jag har redan tittat och hittat. Det blir ett skrivbord framför mitt fönster. Det blir en fåtölj som jag sitta och fundera i. Det blir ett läckert badrum med färg. Jag kommer ta in höstens alla färger, tyger, kuddar, tavlor och min fina Buddha staty. Men något jag ser framemot att hänga upp på väggen är mina vänner. En massa kort som får mig tänka tillbaka och bara njuta av att jag världens finaste vänner. Det är min lägenhet. Det är min stil, ingen annans. Jag behöver inte fråga – Vad tycker du?
Mer än till mig själv. Det är något speciellt att bo med sig själv. Du blir din bästa rådgivare, inredare, städerska, fixare.. Innan man tar steget och delar med sig av sig själv. Då man vill bygga ett liv, ett boende med någon. Då man vill höra vad den andre tycker. Jag har hela livet sen att bo tillsammans med någon. Jag tycker att när man har väl har flyttat ihop är det väl meningen att ha det så hela livet sen. Då vill jag inte vakna upp en dag och känna att jag borde nog ha bott själv någon gång. Nej, nu ska jag bo själv även om det kanske räcker ett år så har jag ändå bott själv. Bestämt över mig själv och kanske vuxit. Jag ska låta dig se några bilder på några inspirationer jag har. Och jag är så säker på att du känner igen dessa.

Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om Robin Hoods Sverige

Hej kära Lekkamrater!

Tack för Alla kommentarer, stora som små. Jag blir så glad Varje gång man får bekräftelse på att någon läser mina tankar och följer med var som händer här nere i Skånland.
Trevligt att se dig här igen. Det var inte igår. Jo.

Något slog mig idag. Nu i tidningarna kan man läsa om efter valet och innan valet kunde man läsa om innan valet. Men nu är det efter och nu.. jaa.. det är ganska rörigt. Politiker som inte vill samarbeta med SD. Moderaterna som slickar röv för Miljöpartiet. Socialdemokraters besvikelse på Mona Sahlin. Lars Ohly som är säkert den ända kommunisten i Sverige som vägar att sitta i samma rum om Jimmy Åkesson, ska inte Lars Ohly närvara vid riksdags mötena nu då? Att SD har kommit in i Sverige har inte mer eller mindre med att göra de andra partier har inte vågat att säga något om invandrarpolitiken för Dom är rädda för att bli svartmålade som rasister.
Det är därför tror jag att SD har fått en plats i riksdagen. Hade dom tagit invandrarpolitiken på allvar och fört diskussioner och inte bara stängt på locket när SD hade något att komma med så hade SD aldrig tagit sig in, det tror jag. För alla som röstade på SD ville ha en förändring dom ville att de andra partierna skulle ta Dom på allvar. Det gör mig både rädd och engagerad i politiken för jag vill inte ha ett främlingsparti i Mitt Sverige men jag vill ha partier som tar Alla frågor på allvar även om det kan få partier att bli svartmålade så måste man Ändå stå för sin åsikt och Våga.

Jag och politik är inte så bra vänner men vi är inte heller ovänner, jag skulle påstå att vi är bekanta. Jag förstår ibland inte på politiken som rörs i Sverige. Vill vi att Sverige ska sluta som USA? Att allt ska vara privatägt? Att de som tjänar bra pengar ska få gott medans en lågintagare ska slita för att tjäna ihop varenda krona och även ska slita för att kunna leva och försörja sig.

Vad hände med Robin Hood? En man som verkligen gjorde allt för att rättvisan skulle synas. En rättvisa där man inte tar ifrån de fattiga och ger till de rika och han tolererade inte våld mot kvinnor.
Om nu verkligen Robin Hood har funnits är inte den verkliga frågan utan om det finns någon som Robin Hood? I dessa politik drabbade tidningarna har vi en riktig hjälte. Det är läsaren. Det är Du och Jag. VI som kan förändra världen. Det kanske till en början räcker med att ändra något litet för i slutet kan det betyda stort.

Jag tycker inte att ”ta ifrån de rika, och ge till fattiga” de heller är rätt. Utan vi ska inte ha något som är rikt eller fattigt utan vi ska ha rättvisa. Det vill jag ha.

Hoppas ni förstod hur jag menade.

Nu ska jag ta en powernap och sen blir det lite Sex and the city – avsnitt. Jag Måste köpa boxen Nu!

Kommentera Gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om att tvingas bli vuxen pga böter

Hej kära lekkamrater!

Jag tog en sväng hem och behövde min familj, mina vänner och min höst.
Min höst består av eldiga färger, tjocka mys tröjor och ett gott sällskap. Precis vad jag har fått här hemma. Jag har vandrat omkring i skogen här och tagit in allt lugnade med mig till Malmö. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta men det är underbart att förstå att man saknar sitt Oskarshamn.
Jag vet att jag aldrig vill bosätta mig här men det härligt att känna att man har ett hem iallafall. Hur jag än får det att låta så är Oskarshamn mitt hem.
Jag har umgåtts med min lilla mamma och vad jag har saknat god mat.
På tåget så ringde Mr. Kockum och höll mig sällskap med en energi som skulle få vem som helst att springa runt jorden, haha. Tack!

Nu för att hoppa några dagar framåt. Så befinner jag mig två veckor senare. Igår, Måndag, en ny vecka, nya utmaningar och Böter. 800 kr i böter. Åttahundrakronor! Jag åker på barnbiljett här nere i Malmö och alla har olika meningar om hur åldersgränsen med att åka på barnbiljett är. Jag trodde såklart på att det är fram till 21 år. Om det nu hade varit så, så hade jag nog fortsatt med de fram till klimakteriet om jag hade kunnat. MEN idag är jag 20år och ska åka på vuxenbiljett. MEN tänk om jag inte känner mig vuxen, tänk om jag hatar som har allt med vuxen att göra, tänk om jag spyr på folk som använder ordet vuxen i alla meningar. Tänk om jag vill bojkotta Vuxen? Ska jag fortsätta åka på barnbiljett och betala 800 kr gång på gång? Nej, självklart inte, för det har jag inte råd med. Men jag ska kliva på bussen varje dag, åka på vuxenbiljett och skratta inombords åt att jag lurar dom, att ingen vuxenbiljett kan få mig att växa upp. Jag är fortfarande ett barn och det tänker jag fortsätta att vara.

Idag har jag fikat med Frida i ett underbart höstväder. I min nya underbara jacka gick jag omkring på Gustav Adolfs torg och tittade på människor ända fram till en kille kom och satte sig brevid mig och frågade hur jag mådde, vad jag skulle göra idag.. på engelska. Jag får ju panik, inte nog med att han frågade alla frågor på engelska men jag hann inte svara förens de kom nya frågor.
Jag är verkligen inte den rätta personen att störa när mina tankar är många.

Jag går verkligen runt och njuter av hur årstiderna förändras och jag inser mer och mer att jag trivs här i Malmö även att dom anser att man är vuxen vi 20års ålder. Så är det en piss i havet.
Nu tänkte jag skära upp lite frukt och sätta på ett Sex And the City- avsnitt. Och saknar mina vänner. Jag önskar att ni kunde sitta med mig på ett kafé och njuta av varandra och hösten.
Ni finns i mina tankar hela tiden. LOVE.

Ta hand om dig och Varandra!
Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om att bara säga Hej, Hej

Hej kära Lekkamrater!

Hoppas att ni dricker mycket te och scones nu, för det får man, det är ju höst!
AUTUMN.

Äntligen har jag fått koll vart jag hamnar om jag tar den bussen, vilken buss jag ska ta här i Malmö.
Det känns riktigt bra.

Igår var det Party med tjejerna här i Skåneland. Jag har idag träningsvärk efter alla danser man körde på under hela kvällen. ”Salt&Peppar-dansen”. Det var enormt kul!

Pratade med min kära tvilling på telefonen idag och fick vara med när hon bröt i ihop av skratt och sådant smittar ju av sig. Hahaha. Lagom när man är runt folk och så skrattar man och folk tittar lite snett. Underbart..

Nu sitter ska jag kolla på Sagan om Konungens Återkomst. Jag har fått lite Sagan om Ringen-sug.
Ibland är det skönt att komma in i en annan värld. Den bästa gåvan människan har fått är Fantasi.
Den gör den svart/vita dagen till färg tv ibland. Det är härligt.

Amen HAAALLLÅÅÅ...

Nu har jag tänt ljus och ligger i sängen med täcket runt mig och ska snart se filmen.

Inget långt inlägg den här gången.. men nu vet ni att jag lever iallafall!

Ta hand om dig och varandra!
Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om att checka av sitt "livs-schema"

Hej kära Lekkamrater!

Hoppas ni mår bra av att det blir lite kallare i luften och att halsdukar och mössor får snart pryda en som ett höst-vinter smycke.

Nu har man börjat skolan. Allt känns lite av ”latin” just nu, men det ska väl nya saker göra.
Man ska väl lära sig och det har jag gjort.

Jag har fått turen att att lära känna ett underbart tjejgäng här i Malmö och dom går i min klass.
Kändes som vi klickade med en gång! Saknar mitt gäng ”hemma” som jag älskar av hela mitt <3.

Jag har åkt på en förkylning och jag är sådär ”sexig” förkyld, haha. NEJ.

Jag fick en tanke när jag stod i duschen när jag lät alla mina tankar sköljas av.
Det där med att göra en lista av sitt liv.
1.
2.
3.
osv.
Varför ska man göra de? Varför kan man inte göra saker som faller in?
Vi är så duktiga på att göra rätt saker i rätt tid. Men tänk om tiden inte är rätt då.
Jag ska förklara.
Att man först ska ha hus innan man skaffar barn, tex.
Vem säger att man ska ha hus först. - Jo, för att det vore det rätta. Vem har kommit på de?
Vem har kommit på att det ska finnas en ”check-lista” som man ska bocka av innan man går vidare med nästa. Bara för att man är klar med sitt plugg och kan börja jobba. Så måste de alltid hända nya saker. Vi människor är ganska uttråkade så fort något tillhör vardagen. Varför kan man inte bara njuta lite av att man har varit duktig och pluggat klart och skaffat sig ett jobb som man trivs med. Och inte känna att man ska stressa iväg till nästa grej för att något Ska hända. Vi är så rädda och stanna upp och leva i nuet. Ta dagen som den kommer. Jag tror man kan bli för beroende av tiden att man glömmer klockan. Jag menar såhär att man blir inne i tänket att man ska hinna med allt inom en viss tid att man inte ser vad man missat. Först ut och resa, plugga, jobba, förlova sig, gifta sig, skaffa hus och sen skaffa barn. Tänk om man lägger för ”mycket” tid på en viss sak att man en dag vaknar upp och inser att man inte kommer hinna med resten av sitt ”livs-schema”.
Häng inte upp ditt liv på att -checka av allt innan du går vidare med nästa. Gör vad du känner istället. Hela livet har med känsla. Du har känslor över allt och man får inte låta det passera. Gör vad du känner för. Skaffa barn innan du skaffar hus eller jobba innan du pluggar eller gift dig innan du förlovar dig. Livet ska inte bli ett schema utan du ska göra vad du tycker är roligt, mår bra av. Något du väljer för stunden har kanske en påverkan av hur resten av ditt liv kommer att se ut. Jag men då valde du det för att du mådde bra av det. Ut och lev. Gör vad du känner för.

Hoppas du förstod något av det jag menade. Om inte? Fråga!

Sitter här i Malmö och låter mitt liv levas. För jag mår bra av de.
Ler för att jag har världens bästa vänner. Finaste pojkvännen. Ett glas rött brevid mig.

Ta hand om dig och varandra!
Kommenter gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om beslutsångest att kissa på vissa stolpar

Hej Kära Lekkamrater!


Sitter här vid det stora fönstret och tittar ut, solen börjar sakta glida bakom husen.
Jag upptäcker rörelser nedanför gatan. Ljusen börjar ändra sig mer och mer till neon än till klara färger. Skymningen är här. Johan Coltrane visar hur jazz ska gå till i mina högtalare. Har en skål med varm sparrissoppa brevid mig men den tillåter mig inte äta än.
Då skriver jag en blogg så länge.
Har en alldeles för härlig känsla inom mig. Får väl se om den härliga känsla är kvar efter min första skoldag imorgon. Någonstans sitter fjärilarna men dom har inte hittat fram till min magen än. När jag sätter mig på bussen imorgon då kommer fjärilarna börja fladdra omkring. Det är då jag tänker att jag är inte den ända som känner så. Önska mig lycka till.

Idag har jag varit ute och gått en promenad här i Malmö. Jag tog en sväng till musikaffären och köpte strängar åt Simon. Trevligt folk det är här nere i Skåneland. Igår när jag gick hem ifrån Centralstationen så såg vi en hund och hans husse. Det var en riktig ”city-hund”, han kunde mer övergångsställena än vad vi kunde. (här får man passa sig för alla cyklar, dom härskar typ här i Malmö) Men när hunden hade passerat övergångsstället så fanns det ”nya” stolpar för honom att kissa på och han skulle bokstavligen kissa på Alla. Vilken beslutsångest för honom egentligen. Vilken ska han ta, vilken är stolpen alla luktar på? Haha. Tanken fick mig att bjuda på ett gott skratt.

Jag har börjar Photoshopa lite. Det är ganska svårt men jag ska inte ge upp. Jag fortsätter att irritera Simon med mina frågor om hur man gör och gnälla när jag inte fattar. Tur är att han har tålamod. Men mig behövs nog det ibland, inte sant?

Jag är så glad att Skype finns. Då får jag se och prata med min gulliga mamma och mina underbara vänner. Nu känns ni inte lika långt bort längre. Jag tänker på Er hela tiden.

Nä, nu börjar soppan kallna, som ska avnjutas med en film.

Ta hand om dig och varandra.

Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om att gå i samma skor och ludna nallebjörnar

Hej kära Lekkamrater!

Jag skulle vilja ett par sista ord som smålännings bo som jag är. Jag lovar och svär att mina R aldrig kommer låta något annat än Oskarshamnska. Jag lovar och svär att jag alltid kommer vara crazy även om jag ska sluta bita folk. (För det är Inte normalt). (!!!!!)
Lova mig en sak, du som läser detta. Glöm mig inte. Jag glömmer inte dig i alla fall. Du där, som har gjort ett intryck på mig. Tack. It was Love. ”Nothing compares 2U” som Sinead O’Conner skulle sjunga.

Känner att mina skriv ”skills” inte riktigt gör vad den borde göra i dagens inlägg. Jag borde skriva hur jag känner. Men jag spyr snart på känslor. Orkar faktiskt inte. Så jag stänger av det för en stund.

Nu börjar ett nytt kapitel. Äntligen. Att gå i samma skor en evighet gör en sliten och det blir enformigt. Att spela på samma strängar gör det ograciöst och utslitet. Ni fattar.
Jag behöver nya skor och strängar. Jag behöver nu en ”Doa”- kör bakom mig som får upp humöret när den krymper i tvätten. Ibland behöver man hitta sin drivkraft. Alla nog menad att lida lite ibland men annars hittar man inte botemedlet. Jag har hittat den genom att bli sporrad av mina vänner, familj och såklart P!nks texter.

Nu märks det att jag har hällt i mig litervis med kaffe. Jag har ganska mycket kvar att göra innan flytten imorgon. Men jag gör allt annat än det som har med flytten att göra. Mycket konstigt. Kanske borde man anställa någon som gör alla jobbiga saker åt en. Tänk om det fanns någon som gjorde dom där besvärliga sakerna som typ packa, laga mat, dammsuga, göra slut, säga till sin bästa vän på skarpen, säga att – nu gör du fel, blåsa håret, göra prov. Du fattar. Antar jag.
Visst hade det förenklat lite. Visst, jag lever i en fantasi värld. En Disney värld, mån tro?
Ja men hade det inte varit gulligt om det plötsligt kom upp två ludna Nallebjörnar och började sjunga när det blir lite jobbigt? Som ett Tillfälligt avbrott. Typ, Asfalten är het… rör diiiiiig… röööör diiiig..
Jo, men det skulle nog funka.
Nä men, jag har blivit äldre och är införstådd att livet är jobbigt. Så varför vill man ta bort en sak ifrån livet när man ändå ska leva det?
Tankens kraft ska rädda mig.
Så imorgon sticker jag så gott som alla andra. Men jag finns här. Hela tiden.
Ha det så bra alla, Lekkamrater där ute. Ses i sandlådan.

Ta hand om dig och varandra.
Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om att anpassa, och förmågan att förtrolla

Hej Kära Lekkamrater!

Vi ska även passa på och säga välkommen till OpenOffice.org som jag har fixat till min
pålitliga flickvän även kallad Mac.

Tack för kommentarerna! I like you.

Är det inte skumt att man drabbas av smått panik så fort något nytt händer i ens liv.
Alla rutiner man byggt upp ska nu på något sätt förintas bort ifrån hjärnas schema.
Usch! Ganska svårt att skriva när man känner en odör, en lukt som bara kan komma ifrån en hund.
Men jag ska försöka. Host, vart var vi. Just de!

Jag är ändå ganska duktig på att inrätta mig i olika sammanhang. Jag kan umgås med alla i princip. Om det inte är någon som gör mig förbannad. Då är det ganska kört. Alla är vi lika med det har med anpassningen att göra, med hur vi fungerar. Det handlar om vilka vi umgås med, vad vi gör, vad vi gillar osv. Vem säger att jag inte kunnat blivit nazist, över religiös, djurplågare, kannibal, sadist? Men tänk efter. Detta är några saker som jag vet att jag Aldrig kommer att bli idag. Men hade jag börjat mitt liv med dessa rubriker i mitt huvud. Är det möjligt att Rebecca hade blivit en Nazistisk kannibal eller en över religiös sadistisk djurplågare.
Det var inte egentligen detta jag ville säga med Anpassning. Genom att man är öppen och vill dela med sig av sig själv så finns risken för personförändring. Man gör som alla andra. Inte alltid till något negativt, absolut inte men det kan bli så. Klart att man ska vara en öppen människa och dela med sig av det man har att ge. Såna personer älskar jag. Är det därför man klickar? Jag klickar med någon som har förmågan att förtrolla. Någon som kan tala om varför jag gör/känner innan jag vet det själv. Jag beundrar personer som ler med hjärtat. Det finns några därute i mitt liv som är exakt dessa personer. Hoppas Du vet vem det är.

Okej, mina kära Lekkamrater. Idag såg jag på Narnia. Egentligen en helt underbar film men lite för snäll. En värld för mig med andra ord. Älskar filmer med världar som får en att tro att allt är möjligt. Jag tror att allt är möjligt. Ge de bara lite tid.

Sitter här i fåtöljen, mjukis byxor – Check! Kaffe – Check!
Tänker alldeles för mycket – check!

Ännu ett inlägg med inte så mycket egentligen att säga.

Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Ta Hand om dig och varandra.

Rebecca om flört, filmkyss och varför augusti?

Hej kära Lekkamrater!

Hoppas ni inte har gått och haft sönder era hjärtan. Sommar flörten är gone with the wind och det är dags att vakna upp till sitt sanna jag. Eller är det inte så?
Det är nu man ska sitta ensam och tänka över sina synder i höst. Bläddra genom sin kalender där dagarna bestod av vänner, vänner och vänner.
Trasslar allt bara för att månaderna byter namn? Om jag hade bestämt så hade alla dagar varit lördagar och månaderna skulle vara augusti.
Varför lördagar? Lördagsgodis, såklart.
Varför augusti? Vackra färger på träden, Rebeccas färger, såklart.

Har för första gången mediterat idag. Jag satt ner och såg en horisont framför mig. Jag andades in den friska havsluften och såg mig själv le. Det var faktiskt underbart. Dit ska jag fler gånger när ett ord som kallas panik, stress och ångest hälsar på mig. Det är något jag rekommenderar! Musik finns på Spotify, skriv bara meditation. Jag släpper alla tankar för stunden och känner nuet.

En annan sak som var första gången för mig var filmen ” En officer och en gentleman”. Jag hoppas jag också får ett lyckligt slut på min ”film”. Visst då ska det vara någon som kan kyssas. Det kan inte Richard Gere, inte för att jag har testat men sånt ser man. Någon som ser ut att kyssas bra är nog Robert Pattinson. No, It’s not because he’s good looking. Back to the movie, haha. Jag tycker den är bra. Men en sån film måste det ta år och dagar innan man ser igen.
Nyckeln till friheten skulle jag kunna se om och om igen. That’s it!

Hejda mig, jag måste hejda mig. Det är svårt. Fan vad svårt. Shit.

Egentligen inget viktigt att skriva. Men det föll mig i smaken och skriva lite ikväll.

Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om kvinnan i hennes liv, vänner och äventyr

Hej Kära Lekkamrater!

Hoppas du mår bra. Innan höstens händelser. Du som flyttar, reser, pluggar, inte flyttar, inte reser, inte pluggar.
Tittar ut genom fönstret och det ser ganska gråmulet och trist ut. Vad hände med sommaren som var här? Är det redan höst.
Du som känner mig vet att hösten är min årstid. Snart är det tjocka, stickade tröjor som pryder mig och varför inte en brun virkad mössa till de? Låter inte dumt.

Jag kommer njuta hösten i Malmö härdan efter. Jag kom in på högskolan i Malmö. Ofta!? Jag sökte samma dag som alla anmälningar skulle in. Jag sökte på skoj och trodde verkligen inte att mina betyg skulle hjälpa mig. Men jag hade fel. Ibland är det ganska skönt att ha fel. Jag hade faktiskt annat i huvudet ett tag. Inte plugg. Men vad fan, let's do it!
Nu är det bara lägenhet som ska klaffa. Det får gärna vara en ljus, litet kryp in med ett stort träd som pryder mitt fönster, så jag kan se hösten på nära håll. Låter inte så dumt.

Jag kommer sakna alla, min mamma, min mormor, tvilling (ingen att låna (ta) kläder av, mina kära underbara vänner och kvinnan i mitt liv Emilia Tingström.
En tjej som jag inte alls trodde skulle betyda så mycket som hon gör. Vi började inte med vänskap. Vi hamnade nästan i slagsmål på gymnastiken efter lite tjej tjafs på högstadiet.
Vi fann varandra bland prat om våra pappor som var värstingar i Oskarshamn på deras ungdomstid, vi fann varandra med drinkar i handen och sedan fann vi äkta vänskap, genom att älska varandra, bråka med varandra, ställa upp för varandra och finnas där för varandra. En tjej som Emilia måste man ha i sitt liv annars blir livet tråkigt. Emilia har Alltid funnits vid min sida.
Jag minns henne i mellanstadiet som bärnnstensfärgad crazy girl med rastaflättor. Vi har gått igenom allt tillsammans.
Första fyllan, pojkvänner, död, liv, gråt, skratt. och snart flytt. Jag vill gärna vara egoistisk och säga till henne att hoppa sitt plugg i Norrköping och dra ner till Malmö på efterfest ;) Men sånt kan man inte begära av sin bästa vän. Jag är så glad för hennes skull och önskar henne och Linus all Lycka i världen. Radarparet. NI kommer att rocka i Norrköping. Rebecca kommer att sakna er! Men det blir iChat varje kväll och telefonräkningarna kommer att stiga men det är det värt. Det finns ingen som Emilia. Det finns ingen som kan ta din plats. Du är kvinnan i mitt liv. Hur långt tiden än går innan vi pratar med varandra, ser varandra så spelar det ingen roll, du förblir kvinnan i Rebeccas life. That's it! Punktslut. Älskar dig.
Jag har dom bästa vännerna som finns. Tack!
I morgon packas mycket ner i kartongerna men inte mina vänner tyvärr. Men dom har alltid en plats i min hjärta, det är där dom finns när dom inte är fyskiskt nära.
När tillfälle ges åker jag hem till Oskarshamn och hälsar på eller en tripp till Lidköping/Norrköping.

Nu vill jag bara önska dig Lycka till på din resa. Jag önskar även Lycka till, till mig själv.
En äventyr väntar på oss alla.

Love

Kommentera gärna! Tack för titten!
Rebecca

Rebecca om etik/moral och turist attraktion

Hej kära Lekkamrater!

Tack för dessa fina kommentarer. Det gillas i högsta grad.

Det har inte hänt allt för mycket. Igår blev jag gul i håret. Jag sa väldigt tydligt att jag Inte vill vara gul. Efter noggrann titt på mitt hår i spegeln hemma såg jag inget annat är färgen gul. Om det hade varit påsk då kanske att man hade stått ut ett tag. Men inte idag. Det var för sent att springa in på maxi och köpa en färg till som skulle hjälpa mig. Så jag visste att skulle finna mig i att jag skulle jobba idag med mitt hår som såg ut som en ”guld - lock” peruk. Kände att jag plötsligt blev en turist attraktion för alla tyskar inne i affären där jag jobbar, det saknade dock bara en älg vid min sida. Men om jag inte tröstar dig så tröstar jag mig själv med att jag inte längre är så gul i huvudet.
Ja, nu vet du det.

Jag tänkte på det här om etik och moral. Läran om rätt och fel. Kan man säga så?
Utan etik, ingen moral. Utan moral, ingen etik. Varför hatar vi varandra så mycket?
Varför hatar man sin granne, som knappt säger något, när började man hata de osociala, när man vet att man skulle tycka det blev jobbigt med någon som pratar alldeles för mycket? Eller varför hatar man han/hon som är homosexuell, när började man hata kärlek? Varför hatar man dom som man knappt inte känner? Plötsligt så har man så mycket att säga om, de saker man inte fullt vet något om. Är det meningen att vi ska vara elaka. Visst, det har vi varit sen vi skapades. Det här med att hata och vara elak är det ett skal som vi skaffar oss när vi känner en slags rädsla? En rädsla för något vi inte vet hur vi ska hantera. Det är lättare då kanske att hata och vara elaka mot än att ta itu med det. Kan det vara så? Då med etik och moral. Har vi glömt dom två orden. Dessa ord som har ganska starka sätt att leva för. Någon som lär ut etik och moral, och som sedan lever utan dessa två ord, utnyttjar det. Då stämmer det inte längre. Bara något jag var tuvungen att skriva ner. Hoppas du förstår vad jag menar.

Imorn ska jag gå upp tidigt och ta mig kopp kaffe. Jag ska ta ett läppstift och skriva etik/moral på min spegel. Sen ska jag sätta mig vid min dator, känna om det har hänt något särskilt med mig. Kanske den där promenaden i ikväll, gjorde det lättare för mig att andas ut. Jag ska inte heller vara dum. Nog med att jag ser lite av en ”white – trash” nu med håret och passar bredvid Oskarshamns fjortisar som hänger på Flanaden och dricker cola, spottar på golvet och tycker att häng på killar är skit snyggt. Oj, vad hände? Nej, jag ska ta och börja dagen med en P!nk låt som alltid och titta ut genom mitt sädär rena fönster, kurra ihop i min fåtölj och njuta av att jag aldrig börjar med att vara en otrevlig människa. För det kan jag säga, för det är sant.

Ta hand om dig och varandra. Ta hand om hela dig, för du är allt du har.
Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi