Rebecca pussar mennings fulla tårar

Hej, kära Läsare (dualism)

Ville börja ge min Emilia en puss! För jag saknar dig så himla mycket.

Min magkänsla sa att något inte stämde. Inatt kunde jag inte sova pga att något inte kändes rätt.
Imorse fick jag samtalet som jag nästan hade väntat mig. Det är inte alltid en höjdare att ha rätt.
Fan fan fan.
Får se hur jag gör. Väntar på att mamma ska ringa i eftermiddag det avgör om jag stannar kvar här i Mönsterås en natt till.
Nu gråter jag. Jag som trodde att jag redan hade spillt alla tårar.
Jag tror varenda människa har någon slags litervis tårar i kroppen. Jag tror faktiskt att jag är nära slutet, Men jag blir lika förvånad att jag kan ibland gråta för meningslösa saker. Men idag. Är det inget meningslöst.

Just nu vill jag ge alla en Puss för alla har alltid något man behöver gråta för.
Hoppas denna slängkyss ska få dig att må en aningen bättre.

Ta hand om dig, Ta hand om varandra!
Rebecca

Rebecca om Julens alla hörn

Hej, kära Läsare!

Julafton har precis passerat och jag måste medge att Julen var helt fantastisk.
Jag är jätte nöjd för att det blev så bra till slut.
Kanske var det någon som hörde min inre bön iaf.
Tack.

Dagen innan Julafton började jag, Alex och Mammi i köket.
Jag tog hand om knäcken och sen förberedde jag Janssons frestelse och såklart Granen, mamma och Alex tyckte att det var en jätte tjusig gran och jag måste säga att jag är verkligen jätte stolt över min gran!
Även en ett eget julpynt blev det också. Frostad Äpplen.
En härlig stämning och glada ansikten fick mig att nästan att komma ihåg hur man längtade efter julen igen.
Sådär som det egentligen ska vara.

Julafton fyllde mitt hjärta med syskon, mormor och morfar, skratt, härlig julmat, musik,
Emilia och Linus som ringde ifrån Thailand och önskade oss en God Jul! Tack för det!
Jag grät, hehe. Härligt att höra deras röster igen! Saknar er!!

Ett kort inlägg blev det idag.
Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca som isbjörn och letar efter gran.

Hej, kära Läsare!!
Vill börja och be om ursäkt för mina alla stav fel, börjar undra om jag verkligen lider av specifika läs- och skrivsvårigheter. Eller kanske beror de på att jag kommer in i mitt skrivande så pass mycket så jag glömmer helt enkelt bort och anstränga mig hur rätt det blir bara på hur rätt det låter.

Tack för att det finns vissa som kommenterar mina inlägg. Det är alltid fint och veta att det finns någon som läser min blogg ibland. Tack. Även ett tack för dom som läser men inte kommenterar.

Idag den 23 december. Jag har varit ute och sågat ner en gran alldeles själv.
Tog på mig den vita tjockaste vinter jackan som fick mig att se ut som en tjock isbjörn, väl ut i kallan
och med sågen i högsta hugg, beslöt sig isbjörnen att gå runt berget utanför hennes hem. Ingen gran långt ögat kunde nå. Andra letandet gick mycket bättre, lite rädd för vildsvinen som skulle slita isbjörnen i stycket men hon klarade det. Inget vildsvin någonstans. Jag tog fram min såg och kröp ihop och började såga. När jag hade fått ner grannen var det dags att gå hem. Vilken tur att jag bor i ett lägenhetsområde fyllt av fönster på varje sida. Jag gick hem och lät det se ut som att granen hade fastnat i jackan på mig. Och om någon hade frågade mig vad jag hade bakom mig skulle jag se förvånad ut och säga – Nämen, en Gran! Den måste ha fastnat! Sen skulle jag ha kutat hem så fort jag kunde. Men inget hände. Inget mer än att Busan (katten) jamade när jag skulle in med granen på entré hållet och då blev jag nervös började scch:a , nu i efterhand förstår jag inte varför egentligen. För hon jammar inte högt alls och hon ville in. Måste väl medge att jag var lite paranoid där ett tag.
Jaha. Nu får man ju börja slakta grisen om det nu ska bli en julskinka på bordet. Just det, korven ska stoppas också. Nu när man ändå är igång med jul bestyren, Yeah right. Haha.

Nu ska jag fortsätta här hemma.

Vill bara önska er en God Jul. Ta hand om dig och ta hand om varandra. Så ses vi i nästa inlägg.

Det är min story.
Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om medmänniskor, blir dom mindre i antal?

Hej, kära läsare!

Nu ligger snön här på marken. Som ett täcke. Hade jag inte vetat bättre hade jag nog
misstagit mig för när jag vädrar mitt duntäcke. Mycket dun isf. Många fåglar som blivit plockade levande för mitt täcke. Visst, började det bra. Men så kan jag ändå inte låta bli att bli bittrare, bittrare och bittrare.

Jag som önskat snö till julafton. Den slår in. Kanske önskade jag fel. Kanske borde jag ha önskat mig en Jul där man firar tillsammans.
Är det inte meningen att man ska fira julen tillsammans med dom man älskar och bjuda in dom som sitter ensammna hemma. Vad gick snett för dig? Vad tog förnuftet vägen?

Jag minns när min kära mamma ringde Farbror Tor på julafton och sa att han var välkommen att fira jul hemma hos oss. Där var mamma, jag , Alexandra, mormor och morfar. Och sen Tor. Om man ändå kunde besriva hur glad man skulle ha blivit själv.
Från att ha gått hemma ensam på självaste julafton till att bli bjuden på mat och gemenskap, värme och skratt. Det måste väl ändå finnas ett värde i det?

Istället för att fly och gömma huvudet under sanden istället för att bjuda till på det goda man ha i sig (MEN IBLAND KAN MAN JU UNDRAR OM DET FINNS NÅTT GOTT KVAR HOS VISSA) och tänka på hur man själv ville ha haft det.
Saker och ting är jobbiga men det blir inte bättre genom en egoistisk handling.

Någonstanns visste jag att ni skulle få kalla fötter och springa iväg
och lämmna det som ni tycker är jobbigt till någon annan. Så Ni slipper det.
Men en sak kan jag lova. Samvetet kan ni aldrig springa ifrån.
Den kanske inte känns just nu men jag lovar den kommer då det är försent.

Jag har faktiskt gott samvete. Varför skulle jag inte det?
Jag bjöd till mig, jag fanns där, jag berättade att du var underbar, jag höll din hand. och.. det tänker jag fortsätta med.. Hela mitt liv faktiskt.

Jag tänker bjuda dig som sitter ensam på julafton och behöver värmande glögg, julmat, skratt och gemenskap.
Jag tänker inte blunda för det jag är rädd för, jag tänker inte bli som dig.

Man ska ta hand om sina medmännsikor istället för att fly.
Det fick jag lära mig i tidig ålder att ta hand om varandra.
Har du glömt det eller gör du bara en egoistisk handling.

Kommentera gärna! Tack för titten!
Rebecca

Rebecca om dyrbara tårar.

Hej, kära läsare!

Här sitter jag och gråter.
Läste min kära systers senaste inlägg i sin blogg. En dikt till Morfar Hon vet vilka ord hon ska skriva när hon vill skapa en känsla.

Just nu vid juletiderna tänker jag på min kära Farmor. Jag kan gråta lika mycket som den dagen hon gick bort. Gick vidare till ett evigtland. Även om jag har tron så är saknaden stor.
Jag minns dig som en mys dam fylld av glädje i ögonen. Ett leende av guld.
En snällare människa får man leta efter. Givmild och God.

Det gör ont i mig att se en som man älskar så mycket, tynar bort för varje dag men ändå försöker att leva. Gå upp och ta steg varje morgon.
Som ler men som egentligen kanske skulle behöva gråta men väljer le för att inte oroa andra.

Jag gråter för dom jag älskar mest i hela världen som är mitt dyrabaraste jag har. Jag gråter fler tårar för er. Jag gråter varje natt. Dyrabara tårar.

Om ni visste, Hur ont det gör i min hjärta att ibland få se hur vissa behandlas.
Men.. Så länge jag lever ska jag ta hand om mina dyrbaraste tills den dagen Jag tar mitt sista andetag. För det har jag lärt mig av en av mina dyrbaraste.
Älskar dig.

Ibland är jag glad att inte tårar kan höras. För vi är många därute som gråter.
Även om man ibland skulle behöva bli sedd över sin hjärtesorg.

Rebecca

Rebecca Kirchsteiger

Tjenis penis, kära läsare!

Angående min förra blogg om Ernst
Vilket jag bara skulle nämna inte mer än några rader men så föll det i min smak att ha ett lååååångt utlägg om denna man.
Vem är han? Vad gör han? och framförallt hur lyckas han komma på sin underbara citat, kanske citat som bara jag älskar.

Ernst är född 1957. Programledare och inredare. Jobbade som först på SVT men gick över senare till tv4.

Varför jag gillar Ernst, kanske bara jag som gör men faktiskt så tror jag att man blir så påverkad av sin egen partner. Du som läser detta inlägg nu har säkert en partner som hatar Ernst. Från början hade man själv inget emot honom, han bara fanns där i tv rutan och fick mamma att jämt kommentera hans fina tjocka, mysiga tröjor.
Tycker din kille om honom? .. Nää .. trodde väl inte de.
Jag har faktiskt en teori om folk som inte gillar Ernst det är inte vad dom ser utan vad dom hör.
Han har den där feminina klangen kanske. Han kan allt från snicka till baka, bygga till att göra peppakakshus, trädgårdsarbeten till städning, måla till sjunga.
Egentligen vad ligger felet? Är det fel att vara kunning på båda sidorna?

Det är ingen idé att ta upp det här om du stör dig på hans fina, tjocka, mysiga tröjor eller hans händer. För det min vän, kan han inte hjälpa. Hans stil och hans händer är bara ett bevis på att han kan allt. (Har du jämnfört? Hande ni inte likadana händer och ja, då visade de att du inte kan allt) SYND Visst klart att man måste störa sig på någon för att man själv inte kan mätta sig med en man som kan allt.

Men han är bög!
VA? Är han? Oj, då kanske du skulle ta och ringa upp hans fru och barn å säga det och framförallt ringa Ernst att säga de.

Så, Skulle inte du vilja vara gift med en man som har byggt ditt hus och inrett de med sin underbara smak, varför inte bjuda till en tjej middag med din man som kock.
Så du verkligen kunde skryta över hur underbart du har det och göra dina vänninor ännu mer avundsjuk på hur du lyckas hittat en man som kan allt.

Jaha.. kanske det är därför du hatar Ernst, du har just kommit på att du har inte "kan allt mannen" typen och då får du hela livet höra på din kille och hans tjat om att han hatar Ernst för han vet att han aldrig kommer bli som Ernst som kan bygga ditt hus, inreda det med din smak, eller bjuda dig och dina vänninor på mat..

Varför tjejer? Varför går vi inte ihop och bara älskar Ernst. Så pojkvännen kan känna lite press! Så han kan plötsligt erbjuda sig att laga till din tjejmiddag och bygga erat drömhus. Inte Så tokigt va? Då kanske världen även lägger av och kalla saker kvinnligt och manligt.

Jag är inte rädd för att säga att jag vill ha en Ernst. Var inte rädd du heller!

Citat
Att beskriva en känsla är inte det lättaste man kan göra. Därför använder jag det svenska språket helt fritt. Bildspråk, metaforer och ordkonstruktioner är ett sätt för mig att uttrycka en känsla. Allt sker spontant i stunden helt utan skyddsnät.

Varför gå den logiska vägen när det finns så många andra vägar?”
"Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst".
"Det blir som ett vattenfall av ek..."
"Man känner sig aldrig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen".
"Har det hänt någon gång att du nästan blivit förälskad i en sten?"
"Var rädda om er, se till att ni släcker ljuset när ni lämnar rummet, då får ni en roligare helg".
"Det spelar nog ingen roll hur mycket elektriskt ljus man tänder, så har den lilla öppna lågan en synnerligen märkvärdig kraft".
"Hela femtiotalet är för mig nåt slags virrvarr".
Jag hoppas det uppstår en viss förvirring, det vore skönt".
Ju äldre jag har blivit, ju mer intresserad blir jag av själva papperet runt presenten".
-ernst Kirchsteiger

Det är min story!
Kommentera gärna!
ReGoSi

Rebecca och mycket annat.

Hej, Kära Läsare.

Om det nu finns någon, Jo, en eller två. Louise Tern är en väldigt trogen bloggläsare och min kära tvillingsyster. Tack.

Jag tänkte börja med att skriva att jag har sovit två nätter på Hotell1.
Då undrar ni såklart varför, Jo, Min kära Simon spelade där med sitt trio band med Dea och Christian. Första natten kommer jag ihåg men andra natten är helt klart suddig efter VIP på La shit, firade Josefin.
I söndags bar det iväg till mitt smultronställe Mönsterås. Där mår jag bra.
Vi firade Simon som fyllt 22år och ja, om 22år fyller han 44år det var jag väldigt angelägen att påpeka hela tiden. Ja därför om jag säger så hela tiden till Simon så glömmer jag bort att jag har 20år till 40. ÅÅååångest.

(Nu pratar vi om något annat, eller jag rättare sagt skriver om något annat)

Tänkte ta upp en pratbubbla om min kära Alovera växt. Det känner du väl till?
Alovera gör man mycket muskelsalvor av och nu har jag fått en som jag ska försöka sköta om. Har lite svårt att ta hand om saker som lever och är grönt, typ.
Men jag älskar utmaningar. Tror det ända är att vattna då å då och spela lite rockmusik ibland, det har jag hört att det ska vara bra. Sen så ska jag prata med min Alovera växt men den har inte svarat på mina frågor, jaja.

Här har det snöat!

Simon och Rebecca har varit tillsammans i 4 år också. Shit vad tiden går fort när man är Kär. älskardigsimon.se

Jul Med Ernst
Är det inte Underbart? Han tycker att ett Zinkspann är värdefullare än en Kristall vas. Är han inte för underbar. Och jag glömmer aldrig när jag såg ett citat på en tändsticksask " När en katt ligger och sover i ett rum, har inte en inredare där att göra" Haha. Är det inte fint?? Det är ju nästan som man blir gråtfärdig.
Jag kan bara säga det att jag kommer sitta bänkad framför tv när de börjar.
När en katt ligger och sover.. hahaha... jaa.. oj oj oj.

Det är min story!
Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

rebecca sing'in tha rain

http://www.youtube.com/watch?v=rmCpOKtN8ME

Kolla på klippet, det som man blir tårögd. Jag verkligen älskar denna film.
Jag blir som ett barn igen. Dansen, kläderna och rösterna.
Det är underbart!

ReGoSi

Rebecca är opererad

Just nu känner jag mig som "Ekor satt i granen skulle skala kottar, fick han höra barnen.."

Ja du vet.

Ett utlägg på de.. De orkar jag inte.

Tänkte istället berätta om 1/12 opereras för ganglion.

Kvällen innan var hon tvungen att duscha med bakterie dödande schampo och duschkräm och med en svamp som luktade sjukhus. Ingen mat efter kl.24 men jag tog lite mat runt 21 för jag visste ju att jag skulle klara mig till lunch iaf. Jag var lyckligast i världen för Äntligen ska den jäveln bort, tänkte jag.

Nästa morgon gick jag upp tidigt för att vara på lasarettet kl.11 då skulle jag in på operation.

Ett ingrepp som tar runt 20 min. Det slutade med att jag kom hem vid kl.17.

Jag mötes av vänliga ansikten och jag kom in med humöret "Well, let's Do it!

Inte förrens jag hade tagit på mig sjukhus särken( ett lång typ nattlinne i vit som bara luktade "sjukhus rent".

Ok tänkte jag. Visst ingen behå och man känner sig väldigt naken utan den men Fine. Det går ju fort detta!

Men sen såg jag någon liten tygbit ligga där på min säng, hade ingen aning vad den skulle vara till.

Javisst, klart att man ska ha ett par trosor och inte vilka trosor som helst utan gärna ett par som ser ut och varit med i andra världskriget och prototypen Tant trosor! Hade jag vetat detta hade jag naturligtvis rakat benen med för dom mossgröna strumporna jag fick med ett par havsblå foppatofflor så hade jag gärna velat

stylat upp mina ben. Å herregud!

Jag fick tvinga mig själv för att inte låta hålla inne tårarna och lite svårt när man har sin mamma där som nästan tjuter av skratt (Hon visste ju detta från början men hon valde inte säga något kanske var lika bra) Ja, redo att gå ut en kväll på stan i min sexiga outfit så kommer en sjuksköterska in och säger att operationen före har dragit ut på tiden så jag kommer att få vänta. Vänta? En hungrigare mage får man ju leta efter. Hon kommer in då och då för att berätta om och om igen att operationen före har dragit ut på tiden men då det knackar på dörren och när min läkare kommer in så tänkte jag nu är det dags men han sa inget utan gjorde ett kors på min handled. Han skulle jag inte få se förrän om 4 timmar.

Mamma sprang och gjorde lite ärende på stan så länge och varje gång hon kom in i mitt rum så tittade hon på mig och frågade hur känns det? Jag såg nog rätt utmattad av långtråkighet så visst var det väl lätt att ta mig för att jag var ny opererad och inproppad med lugnande medel. Visst, var jag lugn men inte av en operation. Narkos läkaren kom in och jag orkade till slut inte lyssna och mamma var till slut irriterad på flera timmars väntan på en operation som tar 20min.

Men som ängel kom en sjuksköterska vid namn Helen en underbar människa som stack sprutor i båda händerna och sen tejpade fast dom, visst det låter inte underbart men jag har aldrig varit rädd för sprutor.

Plötsligt kände jag hur något kallt rann på mina händer och mamma tittar oroande. Det var blod som spröt

ut lite men det var visst positivt. Jag har ju unga blodkärl så det var lätt hänt att sådant kunde hända.

Inne på operations avdelningen fick jag även en grön mössa, den skulle väl vara pricken över i:et på min outfit, jag kom ihåg att jag skrattade över tanken att möta någon man känner igen.

Om jag inte hade vetat vad jag skulle opereras för så hade jag nog trott att det var en operation på 22 timmar.

För så kändes det, kunde blir såhär mycket för en "överansträngnings knöl"? på handleden.

Lokalbedövning för att jag ville vara vaken under operationen och i andra handen fick jag lugnade medel vilket var en härligt med ändå rätt obehaglig känsla. Märkte att jag blev tung i ögonen och avslappnad.

Andra gången med lugnade medel fick jag en allergisk reaktion genom att det kilade i hela ansiktet och halsen men jag trodde det bara var för att jag var trött. Ni som inte vet så har Rebecca ett bra sätt för se att det är dags att sova, det börjar kila på hela kroppen så jag trodde naturligtvis att det var de. Sjuksköterskan

skrattade. Jag fick då ännu ett medel insprutat i mig för att ta bort min allergiska reaktion och den blev jag helt utmattad på.

Väl inrullad på mitt sjukhusrum satt mamma och väntade på min och jag hörde hur sköterskan berättade om allt och min allergiska reaktion och att man blir rätt mycket trött av den.

Jag tvingade mig till verkligheten för att jag tyckte att jag hade inget att vara trött över. Jag fick smörgås och varm choklad och det var efterlängtat, fråga min mage! Sen vacklade jag mig upp till min garderob och fort byte till mina vanliga kläder och slängde min sexiga outfit i sjukhus sängen och vilken tur för jag möter en vän som har opererat korsbandet.

Jag fick värk tabletter med mig hem och ett samtal nästa dag ifrån sjukhuset där dom frågade hur jag mådde och bad om ursäkt för den långa väntan. Vilket var väldigt snällt.

Det är min story.

Kommentera gärna! Tack för titten!

ReGoSi