måndag 21 december 2009

Rebecca om medmänniskor, blir dom mindre i antal?


Hej, kära läsare!

Nu ligger snön här på marken. Som ett täcke. Hade jag inte vetat bättre hade jag nog
misstagit mig för när jag vädrar mitt duntäcke. Mycket dun isf. Många fåglar som blivit plockade levande för mitt täcke. Visst, började det bra. Men så kan jag ändå inte låta bli att bli bittrare, bittrare och bittrare.

Jag som önskat snö till julafton. Den slår in. Kanske önskade jag fel. Kanske borde jag ha önskat mig en Jul där man firar tillsammans.
Är det inte meningen att man ska fira julen tillsammans med dom man älskar och bjuda in dom som sitter ensammna hemma. Vad gick snett för dig? Vad tog förnuftet vägen?

Jag minns när min kära mamma ringde Farbror Tor på julafton och sa att han var välkommen att fira jul hemma hos oss. Där var mamma, jag , Alexandra, mormor och morfar. Och sen Tor. Om man ändå kunde besriva hur glad man skulle ha blivit själv.
Från att ha gått hemma ensam på självaste julafton till att bli bjuden på mat och gemenskap, värme och skratt. Det måste väl ändå finnas ett värde i det?

Istället för att fly och gömma huvudet under sanden istället för att bjuda till på det goda man ha i sig (MEN IBLAND KAN MAN JU UNDRAR OM DET FINNS NÅTT GOTT KVAR HOS VISSA) och tänka på hur man själv ville ha haft det.
Saker och ting är jobbiga men det blir inte bättre genom en egoistisk handling.

Någonstanns visste jag att ni skulle få kalla fötter och springa iväg
och lämmna det som ni tycker är jobbigt till någon annan. Så Ni slipper det.
Men en sak kan jag lova. Samvetet kan ni aldrig springa ifrån.
Den kanske inte känns just nu men jag lovar den kommer då det är försent.

Jag har faktiskt gott samvete. Varför skulle jag inte det?
Jag bjöd till mig, jag fanns där, jag berättade att du var underbar, jag höll din hand. och.. det tänker jag fortsätta med.. Hela mitt liv faktiskt.

Jag tänker bjuda dig som sitter ensam på julafton och behöver värmande glögg, julmat, skratt och gemenskap.
Jag tänker inte blunda för det jag är rädd för, jag tänker inte bli som dig.

Man ska ta hand om sina medmännsikor istället för att fly.
Det fick jag lära mig i tidig ålder att ta hand om varandra.
Har du glömt det eller gör du bara en egoistisk handling.

Kommentera gärna! Tack för titten!
Rebecca

3 kommentarer:

  1. ... mm. ibland undrar man :(

    God juuul hur som helst :)
    massa kramar

    SvaraRadera
  2. Du skriver så gripande, så bra...
    Det berör i djupet av mitt hjärta!
    Keep up the good work R :)
    //V

    SvaraRadera
  3. bra skrivet becca.. vissa har verkligen inte hjartat pa ratta stallet.. om de ens har ngt?!

    puss

    SvaraRadera