Rebecca är opererad

Just nu känner jag mig som "Ekor satt i granen skulle skala kottar, fick han höra barnen.."

Ja du vet.

Ett utlägg på de.. De orkar jag inte.

Tänkte istället berätta om 1/12 opereras för ganglion.

Kvällen innan var hon tvungen att duscha med bakterie dödande schampo och duschkräm och med en svamp som luktade sjukhus. Ingen mat efter kl.24 men jag tog lite mat runt 21 för jag visste ju att jag skulle klara mig till lunch iaf. Jag var lyckligast i världen för Äntligen ska den jäveln bort, tänkte jag.

Nästa morgon gick jag upp tidigt för att vara på lasarettet kl.11 då skulle jag in på operation.

Ett ingrepp som tar runt 20 min. Det slutade med att jag kom hem vid kl.17.

Jag mötes av vänliga ansikten och jag kom in med humöret "Well, let's Do it!

Inte förrens jag hade tagit på mig sjukhus särken( ett lång typ nattlinne i vit som bara luktade "sjukhus rent".

Ok tänkte jag. Visst ingen behå och man känner sig väldigt naken utan den men Fine. Det går ju fort detta!

Men sen såg jag någon liten tygbit ligga där på min säng, hade ingen aning vad den skulle vara till.

Javisst, klart att man ska ha ett par trosor och inte vilka trosor som helst utan gärna ett par som ser ut och varit med i andra världskriget och prototypen Tant trosor! Hade jag vetat detta hade jag naturligtvis rakat benen med för dom mossgröna strumporna jag fick med ett par havsblå foppatofflor så hade jag gärna velat

stylat upp mina ben. Å herregud!

Jag fick tvinga mig själv för att inte låta hålla inne tårarna och lite svårt när man har sin mamma där som nästan tjuter av skratt (Hon visste ju detta från början men hon valde inte säga något kanske var lika bra) Ja, redo att gå ut en kväll på stan i min sexiga outfit så kommer en sjuksköterska in och säger att operationen före har dragit ut på tiden så jag kommer att få vänta. Vänta? En hungrigare mage får man ju leta efter. Hon kommer in då och då för att berätta om och om igen att operationen före har dragit ut på tiden men då det knackar på dörren och när min läkare kommer in så tänkte jag nu är det dags men han sa inget utan gjorde ett kors på min handled. Han skulle jag inte få se förrän om 4 timmar.

Mamma sprang och gjorde lite ärende på stan så länge och varje gång hon kom in i mitt rum så tittade hon på mig och frågade hur känns det? Jag såg nog rätt utmattad av långtråkighet så visst var det väl lätt att ta mig för att jag var ny opererad och inproppad med lugnande medel. Visst, var jag lugn men inte av en operation. Narkos läkaren kom in och jag orkade till slut inte lyssna och mamma var till slut irriterad på flera timmars väntan på en operation som tar 20min.

Men som ängel kom en sjuksköterska vid namn Helen en underbar människa som stack sprutor i båda händerna och sen tejpade fast dom, visst det låter inte underbart men jag har aldrig varit rädd för sprutor.

Plötsligt kände jag hur något kallt rann på mina händer och mamma tittar oroande. Det var blod som spröt

ut lite men det var visst positivt. Jag har ju unga blodkärl så det var lätt hänt att sådant kunde hända.

Inne på operations avdelningen fick jag även en grön mössa, den skulle väl vara pricken över i:et på min outfit, jag kom ihåg att jag skrattade över tanken att möta någon man känner igen.

Om jag inte hade vetat vad jag skulle opereras för så hade jag nog trott att det var en operation på 22 timmar.

För så kändes det, kunde blir såhär mycket för en "överansträngnings knöl"? på handleden.

Lokalbedövning för att jag ville vara vaken under operationen och i andra handen fick jag lugnade medel vilket var en härligt med ändå rätt obehaglig känsla. Märkte att jag blev tung i ögonen och avslappnad.

Andra gången med lugnade medel fick jag en allergisk reaktion genom att det kilade i hela ansiktet och halsen men jag trodde det bara var för att jag var trött. Ni som inte vet så har Rebecca ett bra sätt för se att det är dags att sova, det börjar kila på hela kroppen så jag trodde naturligtvis att det var de. Sjuksköterskan

skrattade. Jag fick då ännu ett medel insprutat i mig för att ta bort min allergiska reaktion och den blev jag helt utmattad på.

Väl inrullad på mitt sjukhusrum satt mamma och väntade på min och jag hörde hur sköterskan berättade om allt och min allergiska reaktion och att man blir rätt mycket trött av den.

Jag tvingade mig till verkligheten för att jag tyckte att jag hade inget att vara trött över. Jag fick smörgås och varm choklad och det var efterlängtat, fråga min mage! Sen vacklade jag mig upp till min garderob och fort byte till mina vanliga kläder och slängde min sexiga outfit i sjukhus sängen och vilken tur för jag möter en vän som har opererat korsbandet.

Jag fick värk tabletter med mig hem och ett samtal nästa dag ifrån sjukhuset där dom frågade hur jag mådde och bad om ursäkt för den långa väntan. Vilket var väldigt snällt.

Det är min story.

Kommentera gärna! Tack för titten!

ReGoSi