Rebecca om dyrbara tårar.

Hej, kära läsare!

Här sitter jag och gråter.
Läste min kära systers senaste inlägg i sin blogg. En dikt till Morfar Hon vet vilka ord hon ska skriva när hon vill skapa en känsla.

Just nu vid juletiderna tänker jag på min kära Farmor. Jag kan gråta lika mycket som den dagen hon gick bort. Gick vidare till ett evigtland. Även om jag har tron så är saknaden stor.
Jag minns dig som en mys dam fylld av glädje i ögonen. Ett leende av guld.
En snällare människa får man leta efter. Givmild och God.

Det gör ont i mig att se en som man älskar så mycket, tynar bort för varje dag men ändå försöker att leva. Gå upp och ta steg varje morgon.
Som ler men som egentligen kanske skulle behöva gråta men väljer le för att inte oroa andra.

Jag gråter för dom jag älskar mest i hela världen som är mitt dyrabaraste jag har. Jag gråter fler tårar för er. Jag gråter varje natt. Dyrabara tårar.

Om ni visste, Hur ont det gör i min hjärta att ibland få se hur vissa behandlas.
Men.. Så länge jag lever ska jag ta hand om mina dyrbaraste tills den dagen Jag tar mitt sista andetag. För det har jag lärt mig av en av mina dyrbaraste.
Älskar dig.

Ibland är jag glad att inte tårar kan höras. För vi är många därute som gråter.
Även om man ibland skulle behöva bli sedd över sin hjärtesorg.

Rebecca