Rebecca om att skaka av "ostbåge" smulor mellan fingrarna

Hej kära Lekkamrater!

Jag tänkte börja med att skaka av ostbåge smulorna mellan fingrarna och börja skriva lite.
Denna gång ska jag försöka vara kortlivad, för den här gången..

Visst saker och ting har hänt och jag tycker att jag har varit ganska duktig på att ”skaka” av det mesta och gå vidare. Men det är inte lika lätt längre som skaka bort ostbåge smulor mellan fingrarna som de var förr, tycker jag.
Det finns saker som har gjort intryck på mig, kanske några r som inte går att ta bort men som går att leva med.
Vi människor får vara med om de ena och de andra, varför tror du? Kanske för att man ska bli starkare och växa som människa, kanske ett test på hur mycket man klarar av som individ för vi är olika och då tar man inte saker likadant, kanske för det finns något - ”vissa saker som Du ska vara med om, innan du dör” – grej som vi inte kan styra.
Jag skulle vilja veta varför vissa drabbas och andra inte. Livet är orättvist det vet jag. Men hur är det med de saker vi kan styra då. Egentligen kan vi Alla se till att inte krig uppstår, det handlar bara om att acceptera och respektera, tror jag.
När någon går bort lämnas där någonstans i hjärteroten ett sår som aldrig kommer riktigt att läka, det finns där hela tiden. När någon nära drabbas av cancer är orättvisan i tanken stark, man står där hjälplös och kan inte mer än att finnas där som stöd, fast man egentligen skulle vilja säga i all säkerhet att allt kommer gå Bra, tyvärr har vi inte den makten att göra allt bra. När ett hjärta krossas i tusen bitar och man står plötsligt där alldeles ensam och sen har man svårt att sen lita på någon.
Det är svårt att skaka av sig allt man är med om. Det är en process livet, kanske inte en utan tusen processer man måste vara med om innan man kan förstå vad man har gått igenom. Jag tror faktiskt att dåliga saker för med även bra saker, visst det låter konstigt men jag tror att man lär sig saker, hantera, respekterar, uppskattar de som inte har uppskattat förut. Svårt att se att de för bra saker när något dåligt har hänt, men så tror jag.
Egentligen har jag mer att skriva om detta ämne men jag slutar faktiskt här, kanske vill du fortsätta att tycka till?

Jag avslutar med att tacka för Alla kommentarer! Du är bäst! Tack för att du finns!

Tack för titten!
Kommentera gärna!
ReGoSi


Låttips:
Smooth Operator – Sade
By your Side – Sade
Dessa låtar passar när du behöver tid för dig själv, dessa låtar får dig att känna dig speciell.
Du är speciell!

Rebecca om "livsmaskiner" som slumpar liv

Hej kära Lekkamrater!

Då var jag på G igen, Tack igen för alla härliga kommentarer och komplimanger!!
Du skulle verkligen veta hur glad jag blir.
Jag har kollat igenom mina inlägg och jag ser att jag skriver mest om livet och dess ingredienser.

Kanske därför att jag ser vad livet gör med oss. Vad livet gör med mig först och främst. Jag upptäcker frågor som väcker ett intresse att veta mer och lära mig mer om det. Jag är inte ute efter svar, jag är snarare ute efter att överlåta mina emotioners till dig där ute. Du kanske har tänkt på samma sak och kan sätta dig in i situationen. Jag vill inte att du ska gå runt och må dåligt, jag försöker nog att få dig att se lite ljusare på livet. Man kan faktiskt ändra inställning till sin grådaskiga vardag till en mer ljusare. Det är det jag vill förmedla. Jag vet att jag skriver rätt långa inlägg men jag blir otroligt lycklig att det finns några där ute som läser de lååånga utläggen jag har. Tack.

Jag vill börja med att göra dig bekant med den ”tråkiga dagen”. Dagen du vaknar upp fylld av liv och impulsivitet. Men dagen blir inte mer än vad den brukar och det är så hemskt tråkigt. Ingen svarar, ingen har lust, ingen sol och inget onyttigt att äta. Så då sitter man här i sitt rum och tittar på dubbelavsnitt Sex and the City. Hallå? Det är där Jag brukar hamna när jag inte har några planer, när jag vill ha en stund för mig själv. Men det är inte en sån dag idag.
Ni vet spel maskiner som man hoppas att få 3 av samma symboler och får man det så vinner man pengar. En sån dag är det. Fast tvärtom. Idag får jag 3 olika symboler och inga pengar. Inget rätt.
Det är tråkigt när man har haft höga förväntningar på dagen men så blir det bara pannkaka. Eller rättare formulerat en dag man skulle ha önskat om man hade mycket att göra. Tänk om man hade symboler som visade dig vad man skulle göra av sin dag. Idag borde jag göra detta och nästa dag borde du göra de här. Det finns ingen almanacka som är skriven för dig utan du själv måste ta fram bläckpennan och bestämma vad Du ska göra av din dag. Det finns inga spel ”liv” maskiner som visar dig vad du borde göra. Det är upp till dig helt och hållet. Lämnar sitt liv åt slumpen.

Jag har nyss köpt en almanacka, rätt sent men ändå. Hade faktiskt inte råd men det visade att jag var helt enkelt tvungen att skrapa ihop några mynt och köpa den där almanackan. Helt plötsligt var almanackan full proppat med datum som var viktiga. Det var då det slog mig jag hade visst saker att göra och komma ihåg. Varför har jag då kastat bort dagar hemma i fåtöljen medans jag egentligen kunde ha gjort saker? Oväntat så tittade jag på mig själv i före och efter bilder. Före satt jag och ville ha något att göra och väntade in dagarna. Efter- bilden så hade jag köpt mig en almanacka så plötsligt hade visst en massa saker jag ska göra om dagarna. Jag hoppas ni förstår mitt utlägg om att inte finns något som säger eller visar din dag så då gör man sin dag till den dagen som du finner lättast. ”Tyck synd om mig – dagen”. Visa människor sover med sin almanacka under huvudkudden och på del är den är fast klistrad i vänsterhanden och en penna i högerhanden, alltid redo att fylla de tomma luckorna. Jag är rädd för de människorna, faktiskt. Inte de som använder sin almanacka i ett sånt fall som en hjälpmedel att komma ihåg men jag är rädd för de människorna som använder sin almanacka att fylla dagar som är tomma. Att de ska fylls för att de Ska fyllas. Bara för att. Det ser väl inte bra ut med en tom dag medan resten är fulla. Vad har blivit viktigt då? Då har man totalt glömt bort ”livs – maskinerna” då man borde överlåta dagen till slumpen.

Vi sätter upp livet som en lång väg till ett mål och den som är först i målet vinner. Framme vid målet är du nöjd och du pustar ut och tänker att du vann. Nånstans i din vinstglädje så öppnar du ögonen och ser allt du missat på vägen till målet, du gjorde allt som du skulle göra, förutom de som du helst skulle velat göra däremellan. Men du var allt för upptagen på att komma först. Du var så inne att göra saker rätt så man glömmer att ha gjort fel. Hellre att jag gör tusen fel i början och kan rätta till de, än att jag gör allt rätt och vaknar upp en dag och önskar att man gjorde fel. (Jag hoppas att du förstår vad jag menar med det) Jag tror faktiskt att man behöver lära känna sig själv genom att lämna sitt liv åt slumpen ibland. Men det finns tyvärr inga spel ”livs” maskiner som kan hjälpa dig med att våga ta risker eller överlåta ditt liv till slumpen ibland.
Utan slumpen blir man en slags robot tror jag, som gör vad andra tycker man ska göra.

Då blir man nog knäpp efter ett tag. Så, jag tycker att man ska komma ihåg sitt liv men andra tror de är genom att skriva ner allt i sin almanacka eller skriva ”kom ihåg” lappar på kylskåpet om vad man ska göra eller komma ihåg. Men jag menar genom att komma ihåg sitt liv ska man tänka på att man måste våga och chansa. Våga lita på folk. Våga genom att chansa. Chansa på att säga ja när du egentligen skulle sagt nej och tvärtom. Chansa genom att våga. Se det hänger faktiskt ihop. Så min vän, när du står och väljer mellan någonting så glöm din almanacka för en stund (det är en bok där man skriver i vad man Ska göra) så tänk dig istället att du står framför en ”livsmaskin”(Något du Borde tänka ibland) och du drar ner spaken och sen väntar du på dessa 3 symbolerna så lovar jag att du ser om du ska välja emellan vad du Ska göra eller Borde ibland göra. Klart det ska finnas balans emellan dessa såklart. Men man får inte låta sitt liv skrivas i bläck som man inte sen kan sudda.
Därför har jag ett sudd nära till hands så jag kan sudda i min almanacka och i mitt huvud och lämna mitt liv åt slumpen ibland. Låta mina tomma luckor vara oskrivna.
Jag har haft många tankar om vad andra tycker och tänker på senaste och det har gjort mig galen rättare sagt. Presentation på att jag ska säga rätt, göra rätt osv. Så jag samlade alla min tankar så blev detta mitt resultat.

Tack för titten!
Kommentera gärna!
ReGoSi

Rebecca om att försöka (le)

Hej, kära Lekkamrater!

Vill tacka igen för alla fina kommentarer och tjat på ännu ett blogg inlägg. Jag känner mig hedrad.
Detta inlägg kommer förhoppningsvis inte vara längre än man orkar läsa, jag är ju rätt kapabel till att lyckas att föööörlänga. Se där, redan! Och jag som bara har skrivit fyra rader.

Rebecca Augustsson försöker vara en god människa genom att försöka ställa upp, hjälpa till, säga rätta saker, tänka rätt och göra rätt.. varför ser inte del att man ändå försöker även om det kan bli fel ibland?

Så lyder min status på facebook. Så lyder min status i mitt huvud.
Ska jag vara ärlig så känner jag mig i vägen. Tänk dig att du kör bil och plötsligt ser du en gigantisk gran ligga över vägen och du kommer inte förbi. Visst, hatar du granen då.
Just nu är jag granen. Jag känner att det är jag som är felet. Jag är bara i vägen. Eller tänk såhär
ett barn kommer fram till och frågar vems fel allt ont är i världen, förr sa man djävulen men idag så tror jag att man började med att säga – Du vet hon, Rebecca Augustsson som bor på Slånbärsvägen, en nedstämd människa. Då kommer barnet svara – Jaha! Hon! Vad dum jag är! Klart att det är hennes fel!

Ok Ok Ok! Nu överdriver jag lite men jag hoppas att du förstod lite av hur jag känner inom mig.
Kanske inte att jag är orsaken till allt ont i världen. För det enda jag vill göra är rätt. Men ändå känns det som att jag hela tiden gör fel. Vad jag än göra så är det fel, vad jag än säger är fel.

Som det skrevs som svar på min facebook status : Att människorna inte kanske ser att man försöker idag men att dom kanske inser det imorgon, nästa vecka eller år. Men att man ändå ska ändå fortsätta försöka.

Det är sant. Men det är inte kul att försöka hjälpa till, finnas där, säga rätta saker eller göra rätta saker när det aldrig uppskattas. Men jag är en sådan person som vill. Jag är sån att jag vill hjälpa till på bästa sätt. Att finnas där.
Usch, vad jag är ledsen. När jag tänker på detta.
Nu ska jag sluta. Behövde skriva av mig ikväll och förhoppningsvis så sover jag bättre natt och vaknar med ett leende. För just nu kan jag inte ens Försöka le.

Ta hand om dig och varandra.
Rebecca