Rebecca om att gå i samma skor och ludna nallebjörnar

Hej kära Lekkamrater!

Jag skulle vilja ett par sista ord som smålännings bo som jag är. Jag lovar och svär att mina R aldrig kommer låta något annat än Oskarshamnska. Jag lovar och svär att jag alltid kommer vara crazy även om jag ska sluta bita folk. (För det är Inte normalt). (!!!!!)
Lova mig en sak, du som läser detta. Glöm mig inte. Jag glömmer inte dig i alla fall. Du där, som har gjort ett intryck på mig. Tack. It was Love. ”Nothing compares 2U” som Sinead O’Conner skulle sjunga.

Känner att mina skriv ”skills” inte riktigt gör vad den borde göra i dagens inlägg. Jag borde skriva hur jag känner. Men jag spyr snart på känslor. Orkar faktiskt inte. Så jag stänger av det för en stund.

Nu börjar ett nytt kapitel. Äntligen. Att gå i samma skor en evighet gör en sliten och det blir enformigt. Att spela på samma strängar gör det ograciöst och utslitet. Ni fattar.
Jag behöver nya skor och strängar. Jag behöver nu en ”Doa”- kör bakom mig som får upp humöret när den krymper i tvätten. Ibland behöver man hitta sin drivkraft. Alla nog menad att lida lite ibland men annars hittar man inte botemedlet. Jag har hittat den genom att bli sporrad av mina vänner, familj och såklart P!nks texter.

Nu märks det att jag har hällt i mig litervis med kaffe. Jag har ganska mycket kvar att göra innan flytten imorgon. Men jag gör allt annat än det som har med flytten att göra. Mycket konstigt. Kanske borde man anställa någon som gör alla jobbiga saker åt en. Tänk om det fanns någon som gjorde dom där besvärliga sakerna som typ packa, laga mat, dammsuga, göra slut, säga till sin bästa vän på skarpen, säga att – nu gör du fel, blåsa håret, göra prov. Du fattar. Antar jag.
Visst hade det förenklat lite. Visst, jag lever i en fantasi värld. En Disney värld, mån tro?
Ja men hade det inte varit gulligt om det plötsligt kom upp två ludna Nallebjörnar och började sjunga när det blir lite jobbigt? Som ett Tillfälligt avbrott. Typ, Asfalten är het… rör diiiiiig… röööör diiiig..
Jo, men det skulle nog funka.
Nä men, jag har blivit äldre och är införstådd att livet är jobbigt. Så varför vill man ta bort en sak ifrån livet när man ändå ska leva det?
Tankens kraft ska rädda mig.
Så imorgon sticker jag så gott som alla andra. Men jag finns här. Hela tiden.
Ha det så bra alla, Lekkamrater där ute. Ses i sandlådan.

Ta hand om dig och varandra.
Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi