Jag skulle vilja börja skriva om… jag vet inte.. Jag har inget speciellt att skriva om förutom omP!nk men det har jag ju redan skrivit om.Så.. Jag har tänkt att inte skriva om så mycket för då tappar man läsare och jag vet jag har någraoch det gör mig väldigt glad. Tack!Kul med kommentarer!
Var i Stockholm och tog bussen till Djurgården för att hämta ut biljetter till Cats och blev förföljd av 5st fransmän.. inte så kul.. men ibland så överraskar man sig själv genom sin tuffhet. Njöt verkligen av utsikten ifrån det gigantiska buss fönstret och mötes av parker fyllda av färger. Hösten är lite segare i Stockholm är i Oskarshamn. Då passar jag och Stockholm fint ihop.
Jag är faktiskt väldigt ledsen, det var länge sen jag verkligen kunde sova. 5 nätter utan sömn är jobbigtoch man blir ett nervvrak. Det gör mig även förbannad när jag tänker på vår vård i Sverige. Jag har väntat länge nu på att bli fixad i handleden och jag får inte jobba med handen. Jomen visst det har man ju råd med att gå hemma och vänta.. och vänta… och vänta … och vänta.. SUCK säger jag. Nu när jag var i Stockholm kändes det verkligen vedmodigt att lämna staden som fick mig att känna som Hemma. Jag var ju inte klar där inte på lååånga vägar. Men vad ska jag göra där om jag inte får jobba.. jo.. vänta.. och vänta… Då åkte jag tillbaka för få den vård man behöver men jag lär väl inte få någon hjälp förens Grisar kan flyga. Lite så känns det nu. Det känns som en stort misslyckade och ibland känner jag mig helt värdelös. Det är mycket som får mig att bryta ihop. Att tårarna rinner för mig just nu är inte ovanlig sak. Det är väl känslan av värdelös.Men jag har faktiskt världens snällaste syster. Även om vi kan ha bråka som nästa världskrig så är hon den snällaste och muntrar upp mig, Tack!
Jag är faktiskt väldigt ledsen, det var länge sen jag verkligen kunde sova. 5 nätter utan sömn är jobbigtoch man blir ett nervvrak. Det gör mig även förbannad när jag tänker på vår vård i Sverige. Jag har väntat länge nu på att bli fixad i handleden och jag får inte jobba med handen. Jomen visst det har man ju råd med att gå hemma och vänta.. och vänta… och vänta … och vänta.. SUCK säger jag. Nu när jag var i Stockholm kändes det verkligen vedmodigt att lämna staden som fick mig att känna som Hemma. Jag var ju inte klar där inte på lååånga vägar. Men vad ska jag göra där om jag inte får jobba.. jo.. vänta.. och vänta… Då åkte jag tillbaka för få den vård man behöver men jag lär väl inte få någon hjälp förens Grisar kan flyga. Lite så känns det nu. Det känns som en stort misslyckade och ibland känner jag mig helt värdelös. Det är mycket som får mig att bryta ihop. Att tårarna rinner för mig just nu är inte ovanlig sak. Det är väl känslan av värdelös.Men jag har faktiskt världens snällaste syster. Även om vi kan ha bråka som nästa världskrig så är hon den snällaste och muntrar upp mig, Tack!
Den som känner mig som bäst är min mamma även om jag inte berättar allt är det ändå hon som vet, Tack!
Det sista jag behöver höra är frågor.. för jag har inga svar förens min handled är fixad så skriv ner frågorna för som sagt det blir ju inga svar förens Grisar kan flyga.
Tack för titten!
ReGoSi
Tack för titten!
ReGoSi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar