Rebecca om Morfar.

Hej kära lekkamrater!

Trevligt att ses igen. Tack för att kommentarer igen, de får mig att bli på sprudlande humör!

Morfar hade fyllt 88år i söndags. Första gången man inte firar hans födelsedag med honom som jag kan minnas. Jag undrar så innerligt var han är, hur han har det. Jag önskar jag fick svar. Jag vill tro på en himmel. Jag vill tro på att jag träffar honom igen. Eftersom han kunde läka mina sår genom att bara finnas. Men nu när han inte finns då,Vem ska då läka dom. Mina sår läks, jag blir stark, jag hoppas det är min Morfar som hjälper mig. För det tror jag på. Att han hör mig när jag behöver prata. Jag har fortfarande lätt till gråt eftersom jag saknar honom så obeskrivligt mycket. Jag kommer bli så besviken om jag aldrig får se honom igen, hålla hans hand, ge honom en varm kram en sån som bara barnbarn kan, klappa hans kind, skoja och skratta med honom. Jag får stanna upp att skriva för jag ser inget av alla tårar som rinner. Snart är det ett år han tog sitt sista andetag och jag minns det som igår. Jag har verkligen förlorat någon som har betytt allt för mig och det glömmer man inte. Jag vill bara veta om han visste att vi fanns där hela tiden. Jag har sådan ångest för att jag inte vet om han visste att han inte var själv. Att vi fanns där. Vart tog han vägen? Vad är han?
Ibland tror jag att jag skulle behöva prata med någon om allt det här. För jag kan säga att jag mår inte bra. Jag har svårt att prata om döden, morfar och sjukdomar utan att börja gråta.
Det går inte en dag utan att mina tankar hamnar hos dig Morfar. Jag hoppas så så så mycket att du hör mig. Om det inte fanns något efter livet, vad ska de då vara värt att leva? Varför ska man bli ha vänner, varför ska man sakna någon så det gör ont om man Aldrig ska få träffa dom sen?
Det skrämmer mig. Jag vill få svar men rädd för svaret. Jag skulle behöva få gråta ur mig för jag är inte klar på långa vägar. Men jag är så trött på att bara gråta, gråta och gråta. Jag gör inget annat.
Det känns som en en del av sig själv har gått bort efter Morfars död. Något dog i mig. Som säkert kan hittas igen men hur?
Jag skulle vilja skrika och lägga mig på golvet och gråta som ett barn.

Morfar, Jag saknar dig. Jag hoppas att du hör mig.
Om ingen himmel fanns innan så skapades en när du tog sista andetaget. För en underbar människa som du, som har skapat en vacker trädgård som jag och Alexandra vuxit upp i. Du som har gjort alla lyckliga och glada. Älskar dig, Morfar.


Håll mitt hjärta Håll min själ
Lägg mitt huvud i ditt knä
Säg att du menar
och vill mig väl
Håll mitt hjärta Håll min själ

Som jag väntat alla år
Du kan läka mina sår
Ta mina händer och gör mig hel
Ta mitt hjärta
Ta min själ

Håll mit hjärta Håll min själ
Låt mig bara stanna här
Så allt jag ber dig allt jag begär
Håll mitt hjärta Håll min själ Håll min själ

Din Olga.

Rebecca om hitta rätt nyckel till hjärterummet

Hej kära Lekkamrater!

Tack för alla fina kommentarer igen. Tack tack tack tack!! Jag blir såå super glad så fortsätt med det :)

Jag sitter i Simons bäddsoffa som nu har blivit en säng. Den är stor och man får plats. Här sitter jag när jag skriver mina blogg-inlägg. Här befinner jag mig när jag ska titta på SATC-avsnitten, när jag pluggar, när jag är hemma själv och ska äta, sover, vilar och annat.
Någon som har hört uttrycket - Get a room!? Klart ni har. Jag har tänkt på att allt är uppdelat i små kuber av allt. 3 rum och kök, vardags-rum, sov-rum, hotell-rum. Rum är en avgränsad plats eller yta. Någonstans där man kan stänga in sig själv och bestämma när man ska komma ut. Det är en ganska enkel plats att rymma till, en plats med väggar, en dörr och ett lås. Allt för att man vill stänga ut saker och stänga in saker. Men så länge det är mellan fyra väggar , en dörr och ett lås är jag inte oroad. Då jag blir oroad, är när någon stänger in sig själv, i sig själv. Om någon låser en dörr finns det oftast en extra nyckel men när någon låser in sig i sig själv är det svårt att göra en kopia på en nyckel när man inte vet vilken nyckel som passar. Det låset har man inte oftast nyckel till. Vi kallar det hjärterum. När vi inte vill dela med oss av något som vi inte tror att andra förstår gör man det felet att stänga in det. Vi kan gå runt och bära det länge inom oss för vi är starkare än vad vi tror. Men, både du och jag vet att vi har någon att öppna oss för. Men ibland vet man inte hur.
Kanske rör det sig om små mirakel som att våga. Våga att tala i ditt namn och inte säga saker som rätt i andras öron. Även om det är svårt att hantera sanningar är det svårast att inse att dom är sanna. Mellan fyra väggar, en dörr och ett lås kan man bli hungrig och kan ta sig ut men att vara instängd i sig själv är man mer än hungrig. Det är inte bara bra saker som hamnar i hjärterummet utan allt möjligt. Men visst, är det lättare att hantera saker man är lycklig över. Varför utsätta sig för saker som får en att kvävas långsamt? Öppna upp dig. Stäng inte in dig. Behöver du vara ensam med dina tankar för en stund åker man iväg, låser in sig i ett av alla rum man har att välja på i dagens samhälle. Inte stänger in sig i hjärtrummet. Jag kanske inte har nyckel att att öppna med än gång och då underlättar det att prata så fort något inte känns bra. Sparar borde tid och tårar.

Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om lägenheten som får en touch av CarrieB

Hej kära Lekkamrater!

Jag är bara tvungen att dela med mig..

JAG HAR FÅTT EN LÄGENHET!

Inflyttningsdatum är den 1/11 och jag kan knappt inte hålla mig.
Jag vet precis hur den ska se ut. Rebecca Augustsson enskilda stil/Carrie Brashaws Apartment/.
Snart sticker jag på secondhand och rotar fram saker som jag tycker passar in i mitt liv just nu.
Jag har redan tittat och hittat. Det blir ett skrivbord framför mitt fönster. Det blir en fåtölj som jag sitta och fundera i. Det blir ett läckert badrum med färg. Jag kommer ta in höstens alla färger, tyger, kuddar, tavlor och min fina Buddha staty. Men något jag ser framemot att hänga upp på väggen är mina vänner. En massa kort som får mig tänka tillbaka och bara njuta av att jag världens finaste vänner. Det är min lägenhet. Det är min stil, ingen annans. Jag behöver inte fråga – Vad tycker du?
Mer än till mig själv. Det är något speciellt att bo med sig själv. Du blir din bästa rådgivare, inredare, städerska, fixare.. Innan man tar steget och delar med sig av sig själv. Då man vill bygga ett liv, ett boende med någon. Då man vill höra vad den andre tycker. Jag har hela livet sen att bo tillsammans med någon. Jag tycker att när man har väl har flyttat ihop är det väl meningen att ha det så hela livet sen. Då vill jag inte vakna upp en dag och känna att jag borde nog ha bott själv någon gång. Nej, nu ska jag bo själv även om det kanske räcker ett år så har jag ändå bott själv. Bestämt över mig själv och kanske vuxit. Jag ska låta dig se några bilder på några inspirationer jag har. Och jag är så säker på att du känner igen dessa.

Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om Robin Hoods Sverige

Hej kära Lekkamrater!

Tack för Alla kommentarer, stora som små. Jag blir så glad Varje gång man får bekräftelse på att någon läser mina tankar och följer med var som händer här nere i Skånland.
Trevligt att se dig här igen. Det var inte igår. Jo.

Något slog mig idag. Nu i tidningarna kan man läsa om efter valet och innan valet kunde man läsa om innan valet. Men nu är det efter och nu.. jaa.. det är ganska rörigt. Politiker som inte vill samarbeta med SD. Moderaterna som slickar röv för Miljöpartiet. Socialdemokraters besvikelse på Mona Sahlin. Lars Ohly som är säkert den ända kommunisten i Sverige som vägar att sitta i samma rum om Jimmy Åkesson, ska inte Lars Ohly närvara vid riksdags mötena nu då? Att SD har kommit in i Sverige har inte mer eller mindre med att göra de andra partier har inte vågat att säga något om invandrarpolitiken för Dom är rädda för att bli svartmålade som rasister.
Det är därför tror jag att SD har fått en plats i riksdagen. Hade dom tagit invandrarpolitiken på allvar och fört diskussioner och inte bara stängt på locket när SD hade något att komma med så hade SD aldrig tagit sig in, det tror jag. För alla som röstade på SD ville ha en förändring dom ville att de andra partierna skulle ta Dom på allvar. Det gör mig både rädd och engagerad i politiken för jag vill inte ha ett främlingsparti i Mitt Sverige men jag vill ha partier som tar Alla frågor på allvar även om det kan få partier att bli svartmålade så måste man Ändå stå för sin åsikt och Våga.

Jag och politik är inte så bra vänner men vi är inte heller ovänner, jag skulle påstå att vi är bekanta. Jag förstår ibland inte på politiken som rörs i Sverige. Vill vi att Sverige ska sluta som USA? Att allt ska vara privatägt? Att de som tjänar bra pengar ska få gott medans en lågintagare ska slita för att tjäna ihop varenda krona och även ska slita för att kunna leva och försörja sig.

Vad hände med Robin Hood? En man som verkligen gjorde allt för att rättvisan skulle synas. En rättvisa där man inte tar ifrån de fattiga och ger till de rika och han tolererade inte våld mot kvinnor.
Om nu verkligen Robin Hood har funnits är inte den verkliga frågan utan om det finns någon som Robin Hood? I dessa politik drabbade tidningarna har vi en riktig hjälte. Det är läsaren. Det är Du och Jag. VI som kan förändra världen. Det kanske till en början räcker med att ändra något litet för i slutet kan det betyda stort.

Jag tycker inte att ”ta ifrån de rika, och ge till fattiga” de heller är rätt. Utan vi ska inte ha något som är rikt eller fattigt utan vi ska ha rättvisa. Det vill jag ha.

Hoppas ni förstod hur jag menade.

Nu ska jag ta en powernap och sen blir det lite Sex and the city – avsnitt. Jag Måste köpa boxen Nu!

Kommentera Gärna! Tack för titten!
ReGoSi

Rebecca om att tvingas bli vuxen pga böter

Hej kära lekkamrater!

Jag tog en sväng hem och behövde min familj, mina vänner och min höst.
Min höst består av eldiga färger, tjocka mys tröjor och ett gott sällskap. Precis vad jag har fått här hemma. Jag har vandrat omkring i skogen här och tagit in allt lugnade med mig till Malmö. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta men det är underbart att förstå att man saknar sitt Oskarshamn.
Jag vet att jag aldrig vill bosätta mig här men det härligt att känna att man har ett hem iallafall. Hur jag än får det att låta så är Oskarshamn mitt hem.
Jag har umgåtts med min lilla mamma och vad jag har saknat god mat.
På tåget så ringde Mr. Kockum och höll mig sällskap med en energi som skulle få vem som helst att springa runt jorden, haha. Tack!

Nu för att hoppa några dagar framåt. Så befinner jag mig två veckor senare. Igår, Måndag, en ny vecka, nya utmaningar och Böter. 800 kr i böter. Åttahundrakronor! Jag åker på barnbiljett här nere i Malmö och alla har olika meningar om hur åldersgränsen med att åka på barnbiljett är. Jag trodde såklart på att det är fram till 21 år. Om det nu hade varit så, så hade jag nog fortsatt med de fram till klimakteriet om jag hade kunnat. MEN idag är jag 20år och ska åka på vuxenbiljett. MEN tänk om jag inte känner mig vuxen, tänk om jag hatar som har allt med vuxen att göra, tänk om jag spyr på folk som använder ordet vuxen i alla meningar. Tänk om jag vill bojkotta Vuxen? Ska jag fortsätta åka på barnbiljett och betala 800 kr gång på gång? Nej, självklart inte, för det har jag inte råd med. Men jag ska kliva på bussen varje dag, åka på vuxenbiljett och skratta inombords åt att jag lurar dom, att ingen vuxenbiljett kan få mig att växa upp. Jag är fortfarande ett barn och det tänker jag fortsätta att vara.

Idag har jag fikat med Frida i ett underbart höstväder. I min nya underbara jacka gick jag omkring på Gustav Adolfs torg och tittade på människor ända fram till en kille kom och satte sig brevid mig och frågade hur jag mådde, vad jag skulle göra idag.. på engelska. Jag får ju panik, inte nog med att han frågade alla frågor på engelska men jag hann inte svara förens de kom nya frågor.
Jag är verkligen inte den rätta personen att störa när mina tankar är många.

Jag går verkligen runt och njuter av hur årstiderna förändras och jag inser mer och mer att jag trivs här i Malmö även att dom anser att man är vuxen vi 20års ålder. Så är det en piss i havet.
Nu tänkte jag skära upp lite frukt och sätta på ett Sex And the City- avsnitt. Och saknar mina vänner. Jag önskar att ni kunde sitta med mig på ett kafé och njuta av varandra och hösten.
Ni finns i mina tankar hela tiden. LOVE.

Ta hand om dig och Varandra!
Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi