Rebecca om sitt erkännande

Hej kära lekkamrater!

Skulle bara förklara mig. Först och främst erkänna en sak. Det är inte lätt. Men jag ska försöka.
När jag var liten så var man naturligtvis ute väldigt mycket och lekte.

Våren då när allt som ”göms kommer upp i tö” man hittar saker, lerigt på vissa ställen, då bäcken slog upp ögonen och vaknade till liv, då blommorna började breda ut sig.
Medans sommaren fyllde oss av mer värme, växtlikheten frodades på ett mer gömmande sätt, barfota fötter, man spenderade mer än hälften av sitt sommarlov i havet.
De soliga dagarna ersätts sen av bitande kalla nätter som sen kallas för Hösten.
Hösten presenterade sig välkomnande med alla sina förtjusande färger (snacka om att konstnären har offra sig för hösten, är den inte vacker?) och tillåtelse att ta på sig mer varmt. Löv högar man slängde sig i, te och ljus börjades allteftersom det blev en mer mörkare vardag, ljusa pastell färger bytes ut till
mer varmare nyanser. Om man hade tur fick vi en vit vinter som lyste upp den mörka vardagen.
Något mer som var särskilt för min vinter hände i pulkabacken där man kunde vara där flera timmar, hem sen och dricka varm choklad och värma sina kinder som hade för frusit sig, pynta till julen.
När jag tänker efter är det inte underbar hur det uppbyggt? Året. Vår, sommar, höst och vinter. Underbart, tycker lilla jag. MEN.. Vad är har mitt erkännande med detta och göra?

Jag skulle visst erkänna en sak. Känns kontigt att ta upp det nu när det blev så fint om årstidernas specifika karaktärer. Men jag håller mitt ord. Jag har redan nämnt det i min blogg. Tro det eller ej.
Hur som helst. När det är kallt ute har jag lätt för mig att för frysa mina kinder och händer.
Ni som vet, vet att mina fingrar blir stora som korvar och det känns stelt. Mina kinder blir typ vita och stora. Jag vet inte varför jag ville erkänna det. Men jag tror alltid när man kan erkänna saker för andra då har man sen erkänt det för sig själv. Faktiskt. Så detta inlägg handlar om mina kinder. Kul va?
Jag vet inte varför men jag har inte haft någon större anledning att lägga upp mig på bild efter 2timmar av promenad runt Simpevarp när jag ser ut som ett(¤#%#HJKtr%). Det var Riktigt kallt och till slut hade jag ingen känsel kvar alls i kinderna och jag ser rätt svullen ut också. Jag bjuder på de här! Om inte du skrattar så skrattar väl någon annan för ibland skrattar vi för lite. Så jag hoppas att jag iallafall lyckades få dig att le lite.
Men för att lugna ner dig så är det inte mer än att bara värma dom sen blev jag mig själv igen. Se resultatet! Haha, jag ser ju helt förstörd ut.
Det var mitt erkännande.

Ta hand om dig och varandra!

Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi