Rebecca undrar, När jag gifter mig, skiljer du dig då?

När jag tänker efter så undrar jag verkligen vem jag är. Och du. Vem är du?
Är vi rätt för varandra, eller vi tillsammans för att det alltid har varit så. Många frågor men var finns svar. Jag kan inte hitta dom, kanske dom är så nära som under huvudkudden.
Jag vägrar göra ett till frågetecken. Fast det finns många i mitt huvud just nu. Jag står mellan att hitta Vem Jag är och Du finns där, nånstans.
Ser mina vänner med planer för framtiden och det känns att dom är trygga. Men visst, den tryggaste är oftast den otrygga av dom alla.
Just nu känner jag att jag skriver mycket om Trygghet och om tvivel, men det kanske är det senaste.

Just nu: Är jag hemma ifrån storstaden p.g.a. av att min handled skriker på HJÄLP.

För 5 års sen typ, började jag spela gitarr och när man märker sin egen utveckling
så tvingar man sig själv att bli bättre och bättre, visst det blev jag men när jag började Es, sa min gitarrlärare att jag övat på fel sett och överansträngt min handled.
Och nu.. ja.. jag borde ta kort på den och lägga ut en bild men jag vet inte om jag vågar efter allas reaktioner när jag visat (AAH, Vad äckligt) eller (Är du sjuk eller?) (syns bättre in real life men men..)
Men det återstår att se. Så jag väntar på min dejt hos Ortopeden. Är hemma och det känns hur bra som helst att umgås med sina hjärtan. Nära och Kära.
Står även mittemellan om jag åker tillbaka till Stockholm eller om jag, om Vi vågar ta vårt förhållande till en ny nivå. Ta steget att flytta till samma stad.
När vet man om det är dags, alla pratar om att lyssna till sitt hjärta men som sagt jag hör inga svar därifrån. Jag ljuger när jag säger att ingen kan påverkar mitt liv och jag gör vad jag vill.
Till en viss del klarar jag av det. Men en sak kan jag lova så länge jag lever så lever jag mitt liv. Vad annars hade man fått ett liv till, jag menar man har redan så det räcker med sitt eget inte ska man gå runt och leva andras liv. Men man ska finnas tillhand, en vän. En vän som stöttar även om man inte kanske håller med sin väns val. Det gör mig ledsen när man märker att alla inte vill/kan stötta. Men har du något att säga, säg det då. Då skulle jag inte ta det så personligt och jag kan säga att jag kanske hade varit mer positiv till mitt val. En aning lättare.
Mitt huvud är en enda röra just nu. Har svårt att sova om nätterna och när jag väl somnat drömmer jag lustiga saker.
Ett ljus.. Är att jag har världens finaste pojkvän som stöttar mig och att jag från och med idag vet vad jag ska bli. Så det försöker jag leva på och tänka på när jag inte kan sova.
Jag vet så väl att allt kommer att lösa sig men innan man kan lösa sin inre tankar måste man först ta itu med dom. Så varför inte skriva ner dom. Som jag.

Även om jag väljer mig och mitt först innan allt annat så vet jag att jag kommer att må bra av det senare i mitt liv. Jag vet att jag har mina nära och kära hur jag än väljer.
Jag vill ta en sak i taget. Springa och förlova mig är inte min grej och jag tror att förlovning är bara just nu en mode grej. Visst jag tycker om modevärlden Men inte allt inom det.

Det är fortfarande den pirriga känslan jag vill åt t.ex. när man köpt ett nytt plagg. Jag vet vad jag har och jag behöver inte en ring för att bevisa det. Jag behöver längtan. Jag längtar tills jag en dag inte handlar längre om mig och mitt. Vi och vårt. Så jag skyndar mig inte in i de för jag tror att när man sen har gjort allt det där man längtar efter och då är det inte kul längre, vad har man sen att se framemot?
Men som sagt det är bara mig och mitt, som jag sa. Du valde gå in och läsa och har du kommit såhär långt i detta inlägg så är du guld värd men jag vill inte förlova mig med dig för det.
En viktig punkt är att det är skönt att alla inte är likadana. Har du en ring på fingret just nu och läser detta så vill jag bara säga att Du inspirerar mig. Att du är trygg i dig och ditt allt. Det är därför vi är lika. Vi är trygga i det vi har fast på olika sett.

Men jag kan fortfarande inte sluta retas lite med dig och mina tankar.
Kan inte sluta undra När jag gifter mig, skiljer du dig då?
Eller när min karriär är på topp lämnar du din då för att skaffa barn?

Inte vet jag. Men det återstår att se.

Tack för titten! Kommentera gärna!
ReGoSi

Rebecca är lika oväntade som plötsligt.

Plötsligt!

Det oväntade,

Hur kommer det sig att ett ord som Plötsligt kan få en helt att ändra uppfattning ifrån något självsäker i sig till någon ovetande känsla? Det plötsliga i livet gör en oftast en stor förändring. Jag trodde att jag var säker eller jag är säker men Plötsligt är någon annan inte lika säker. Hur många år ska det ta innan man blir riktigt säker? Man kan aldrig vara säker och jag trivs med det till en viss del. Men när man kommer överränns med sin säkerhet och gärna vill dela med den då kommer det oväntade ”PLÖTSLIGT” får man inte alls den reaktionen man ville ha. Just den Plötsliga betydelsen är väl inte kul men That’s Life. I know.

Fast när jag tänker på det en steg längre, var det kanske jag som kom med det överraskande, det oväntade.Vill att mitt liv ska vara som lekklossar, ja ni vet, man stapplar en hög med träklossar, och Plötsligt så rasar det till marken men sen är det bara att börja om. Jag vill inte limma ihop klossarna, visst det hade varit tryggt, men inte kul eller impulsivt. Jag är kul och spontan person inte ska jag då köpa ett limstift. Livet är väl roligare att ens liv verkligen får vara där när det Oväntade händer, det Plötsliga.

Men glöm inte att det var kanske du som började och fick något plötsligt tillbaka.
Som sagt en tanke, som idag kom överraskat.

Stockholm stannar men Rebecca åker.

Hösten är här. Jag måste säga att det är första gången jag känt att jag vill tända ett ljus.

För det har varit en solig höst hittills här i Stockholm. 

Nu sitter jag på tåget till Malmö. En spontan resa till sin "musikaliska högskole" pojkvän.

Igår jobbade jag hel dag och innan jag gick hem tittade till på schemat. 

Där stod det att jag var ledig Lördag-Söndag. Min chef sa att hon skulle fixa så jag kan vara ledig på helgerna. Fatta vad tacksam jag är för det. Så direkt ringde jag till Simon och undrade om vad han skulle tycka om jag kom till Malmö imorgon (Lördag). Han lät väldigt överraskad och väldigt glad. Så för mig var det bara att komma hem ifrån jobbet och börja packa. 

Bokade biljett Stockholm 08.21 - Malmö 12.51 så jag gick upp tidigt. Tänkte att skulle ha lite tid på t-centalen i Stockholm och köpa lite gott och en tidning. MEN det var inte sant. Alla tåg till Hässelbystrand (där jag bor) gick inte utan vände i Vällingby (5 stationer innan Hässelby) för att det hade inträffat en olycka mellan Vällingby och Hässelby. Det var inte sant. Om en timme går mitt tåg. Kändes som att allt skulle rasa just då. Jag började prata med en tjej i min ålder och vi kom överens att vi skulle dela taxi. Hon jobbade i Vällingby i någon affär som hon skulle öppna och jag fortsatte till T-centalen. Hopplöst detta, när tågen stannar så stannar verkligen Stockholm. Jag kan lova att SL ska få betala taxi kostnaden. Reseersättning kallas det. Det var ett gäng som också hade beställt taxi ifrån Hässelby men vår taxi kom först. Tanken slog mig hur vi människor blir snikna, egoistiska,desperata och nästan sjukt otrevliga. Dom var som blodiglar på vår taxi. Men vi sa att vi att hade gjort upp betalningen och det blir svårt om det är fler som ska åka med. Man får ett kvitto som man sen ska skicka till SL så man får tillbaka sina pengar, men det är svårt att få att stämma när det är fler som ska dela. Tillslut så ordnade allt sig faktiskt och jag var framme mycket tidigare än vad skulle ha varit om tåget hade kommit tid. På t-centralen gick jag och köpte mig en bok Marilyn Manson självbiografi "den långa vägen ut ur helvetet" med Niel Strauss hjälp. Han har hjälpt med många kändisars självbiografier som ex. Jenna Jameson " Att älska som en porrstjärna" och Mötely Crüe " The dirt".

Gillar verkligen läsa självbiografier och jag har bara kommit knappt till kapitel 2 men jag tycker den är super bra. På tåget skrev jag lite av denna blogg som jag nu fortsätter att skriva i Simon student rum. Han har ett enormt fönster och där skymmer ett gigantiskt träd utsikten men jag hade lätt valt trädet, för nu ser man höstens färger på nära håll. Underbart. Träd är ju faktiskt en konstnärlig detalj, tycker jag. Varför såga ner något som är vackert alla årstider?

Hela huset där han bor har varit från början ett sjukhus men sedan gjorts om till student boende. Riktigt snyggt! 

Jag och Simon gick till Entré ett stort köpcentrum och myste. Vi köpte te, ett te som min kära Emilia har rekommenderat starkt så de blir det ikväll. Ikväll blir det mer mys tillsammans. Film, laga mat och ja Mysa.

Nu ska jag njuta över blåsiga Malmö. Lite synd bara att hösten här varar inte länge eftersom alla löv blåser ju bort så fort. Men underbart är kort.