Rebecca om sitt liv är ett fynd"

Hej Kära Lekkamrater!

Härligt för dig som har gått på semester nu, 4 veckor regn. Grattis! Nej, förlåt.
Hoppas allt är bra med dig och inte har alltför många tankar som en själv. Ganska jobbig det där med tankar hela tiden. Här får du 1 av 18590850205085024802 tankar.. Enjoy.
J
ag har fastnat på en tanke. Nu när man står här bland REA, fyndpris och ordinariepriser. Då såg jag mitt liv för en stund. Plötsligt har jag på något sätt hittat någon likhet mellan REA, fynd och ordinarie och mitt liv.
När du hittar en rea produkt som verkligen är ett fyndpris, du köper det och går därifrån med stolthet och tycker att du verkligen har gjort ett kap. Men är det verkligen ett fynd om du bara använder det en gång eller kanske aldrig. Men eftersom det var så BILLIGT, så var det ett kap, really?
Jag skulle ljuga om jag sa att jag Aldrig har gjort sådana köp.
Men frågan är, Är det samma så ditt liv är?

Tänk dig att man tar den enkla vägen för att du tycker det är lättast, men är det så konstigt, tycker du nu. Svar = ja, egentligen.
Du låter inte dig själv att testa dina gränser, eller ger upp av den orsaken att du är erfaren för du har tagit den svåra vägen och då rädd för att prova igen. Hur vet man att den ”svåra” vägen är jobbig då? Hur vet du det om du aldrig har provat. Är den lättaste vägen den rätta? Vadå, bara för att den är enklast.
Det är väl inget ”fynd” om du inte får ut något av det, eller?
Många kanske tänker om nu livet ska vara svårt att leva, varför skulle man vilja försvåra det då?
Det handlar inte om att dom svåra vägarna är viktigast, men viktiga.
Jag tror att man faktiskt lär sig bättre om sig själv när lite blir lite svårt ibland, det har jag garanterat gjort.
T.ex. Långdistans
Det är ingen lätt väg. Hur vet man att man klarar det, hur mycket man vill att det ska fungera, hur mycket man orkar, Hur vet man allt det när man inte testar? Som sagt det är ingen lätt väg, inget fynd precis. Men man växer som människa. Du och din love of your life. Det har jag även garanterat gjort.
Så, kanske ett fynd till slut, svårt att se framtiden innan men den visar ju sig alltid senare.

Varför skulle man vilja ta det saker som man redan vet om, vet om hur man reagerar, kallas trygghet. Hur växer man då som människa om man jämt ska gå på trygghet, är inte vår strävan att växa som människa?
När jag ser en REA skylt frodas ivrighet, en tanke på att – Här ska shoppas, här ska fyndas! Jag tycker faktiskt att det är ganska fjäderlätt att hitta saker på rean. Inte underkläder dock, har faktiskt inte 40-44 i storlek, inte än i alla fall. Oftast så hittar man något som man Ska sy upp, byta knappar, sy in mm. Men ofta det händer? Man intalar sig saker och lovar sig själv. Likadant är det men mig. Jag lovar mig hela tiden att göra saker som jag aldrig har gjort förut, för att jag vet att jag skulle må bra av det. Men titta där, jag behandlar mina ”rea - fynd” som jag behandlar lite av mitt liv.

Hur vet man hur man ska göra? – Man kan inte veta allt, det finns många sett att ta reda på. – Do it!
Stanna upp, man behöver inte alltid tänka, gör vad ditt hjärta säger.

Här avslutar jag med en fin text. Som får ännu tankar att flyga omkring.

Picture perfect memories,
Scattered all around the floor.
Reaching for the phone cause, I can't fight it any more.
And I wonder if I ever cross your mind.
For me it happens all the time.

It's a quarter after one, I'm all alone and I need you now.
Said I wouldn't call but I lost all control and I need you now.
And I don't know how I can do without, I just need you now.

Jag hoppas att jag var ganska tydlig med formuleringen av mina tankar. Sitter här och snegglar upp och ner, från datorn till en mesig thriller.

Ta hand om dig och varandra.
Kommentera gärna! Tack för titten!
ReGoSi